[120306] Att politiken är full av signaler, ledord och pudlar lär undgå få. Inte minst i dagens medietränade offentliga rum. Vem minns inte Fredrik Reinfeldts Bamseplåster i valdebatten 2006, plåstret som råkade sitta på ena lillfingret under talet om barnfamiljernas kamp med livspusslet.
Här om kvällen möts jag av en annan signal framför TV-apparaten: en utbildningsminister, med uppknäppt skjorta och grov vinterjacka, som står ensam i en snöig skog och erkänner att han har varit naiv, precis som alla andra regeringar under 20 års tid, röda och blå.
Naiviteten gäller vinstuttag ur skolan, ett oskick som nu ska regleras. Riskkapitalbolagen ska inte få tjäna en massa pengar på kortsiktigt köp och sälj av skolor. Uppvaknandet förklarar Björklund med vårdskandalerna som briserat i media på sista tiden.
Efter en stund stänger jag av Aktuellt-inslaget (19/2-12), men ordet naiv klibbar sig fast som kvarglömda snabbmakaroner i kastrullen hos en livspusslande barnfamilj. Och klibbet blir till frågor: Hur länge kan man egentligen vara naiv? Hur länge kan man egentligen missa att riskkapitalbolag vill maximera sin vinst, oavsett inom vilken bransch de verkar i?
Tankeklibbet leder osökt till en annan karismatisk och medial politiker – Olof Palme. Han som en gång missade kuggfrågan om hur mycket en liter mjölk kostade och inför svaret utbrast ”Det hade jag inte en aaaaaning om.” Uttrycket kom att bli bevingat och flög in i det kollektiva medvetandet på svenska folket och omvandlades till skämt i Hasse och Tages revyer.
Men nu handlar det om Björklund som ju kommit ut som naiv – på riktigt eller bara som medietränad pudel där ute i skogen? Det är frågan.
För naivitet är en intressant egenskap. Naiviteten kan – rätt använd – friskriva en person från dess motsats, cynism. Naiv bor granne med aningslöshet och oskuld, ofta i milt ungdomligt oförstånd. Cynismen är i gengäld full av mörka avsikter och medvetenhet om sina konsekvenser. Cynism kan exempelvis vara att – kallsinnigt och uppsåtligt – ha tillåtit att riskkapitalbolag dränerat det skattefinansierade skolsystemet, allt medan skolresultaten rasat i landet, enligt PISA-studier, Skolverksrapporter och många andras vittnesbörd. Cynism kan också vara oviljan att se vad andra ser, då man sitter fast i ideologiska låsningar och prestige.
Så – naiv eller cynisk? Betydelsen spikas – som bekant – av alla oss som kommunicerar, vilket alltid gör saken så mycket svårare.
I synnerhet som betydelsen baseras på en medialiserad verklighet som kommenteras av en utbildningsminister som står ensam framför ett TV-team i en snöig skog.
