[120327] Enaktare och monologer spelas ofta på Göteborgs småscener. Varken Stadsteatern eller Folkteatern har visat sig okänsliga för det lilla formatets lockelse. Det är ju enkelt: en lokalitet, en aktör, fyrtio minuter, inte så komplicerat, inte så fordrande.
Samtidigt sitter författare och funderar på hur de ska kunna få se sina idéer förverkligade, sitter där med en längtan att få delta i det konstnärliga samtalet. ”Varför är det ingen som kastar tårtor på mig?” som det hette i en refräng en gång för länge sedan.
En som har funnit ett effektivt sätt att ställa sig i skottgluggen är Petra Revenue: starta eget. På Teater Trixter har hon visat sina egenhändigt skrivna pjäser. Nu delar hon villigt med sig och ställer sin scen till förfogande i ett program som kallas MONOMANI, många lagom stora bitar gör en hel teaterkväll.
RICHARD
heter en pjäs av Mikael Kyrklund, om Richard, som gestaltas av Ingvar Örner. Han har levat 49 år, bor i en pappkartong på scenen och vill nu dela med sig av sin livserfarenhet. Vi och han ska grunda Richardriket där allt det ska finnas som vi tycker ska finnas i ett reko rike. Vi inbjuds att komma upp på scenen och registrera oss i befolkningsliggaren.
Drömmarna krossas som drömmar brukar. Vi i publiken får skämmas för att vi inte ens orkat drömma om att gestalta dem på Trixters scen.
TACKTALET
Petra Revenue själv hades författat det andra inslaget där förmannen på lagret – Fredrik Nilsson – håller det tal som han vet att den pensionsmässsige jobbaren kommer att hålla. Det är den av kvällens texter som känns mest fullgången, samtidigt som den inte inneheåller något som överraskar en rutinerad teaterbesökare.
TRE
bjöd inte heller på någon överraskning, däremot på spänning. En ”terrorist,”frihetskämpe”, (välj själv) befinner sig i centralbankens källare i väntan på den stora smällen. Han håller två bundna vakter som gisslan, De ska klara sig, de ska hina ut innan det smäller, lovar terroristn (frihetskämpen). Men som så ofta kommer varkligheten ivägen även för denna noga planerade dröms förverkligande. Lars Andersson gör en övertygande insats som terroristen (frihetskämpen) i den lilla pjäsen som skrivits och regisserats av Peter Alfredsson.
I de olika föreställningarna fanns en del filmade inslag. Rent allmänt tycker jag att dessa inslag blir bättre med åren.
