Flickor med dåliga betyg de största förlorarna

Temabild

[120419] Relativt sett går det bättre för flickorna än pojkarna i skolan. Tittar vi närmare på flickorna är situationen mer komplicerad. Alla lyckas inte, många mår dåligt och inte ens höga betyg garanterar framgång efter skolans slut.

Två tämligen motsägelsefulla utsagor dominerar diskussionen om flickor i skolan. Det är dels den förhållandevis gamla debatten om de tysta flickorna, de som inte märks i klassrummet och dels den som rör det faktum att flickor relativt sett, är så mycket mer framgångsrika i skolan än pojkar.

– Vi återskapar lätt bilder som är väldigt förenklade, säger Marie Nordberg, docent i genusvetenskap vid Karlstad universitet. Det finns inte bara en kvinnlig könsroll till exempel, utan väldigt många.

– Ofta är det starkt fokus på just kön när vi talar om skola. Det gör att andra maktordningar lätt hamnar i bakgrunden, påpekar hon.

Om vi ändå håller oss till könskategorierna så lägger flickor som grupp ner mer tid, arbete och engagemang i skolarbetet och har mer effektiva arbetssätt, det framgår i flera undersökningar. Det finns dock de som inte lever upp till detta och även de som kanske på ytan lyckas, men som betalar ett högt pris för sina prestationer.

Var femte flicka har psykosomatiska besvär
En undersökning som Folkhälsoinstitutet nyligen publicerade visar att unga tjejer mår sämre i dag än tidigare. Flickorna har i undersökningen ”en större problemtyngd än pojkarna med undantag för dimensionen koncentrationssvårigheter”. Nästan tjugo procent av de tillfrågade flickorna i årskurs nio upplever att de har betydande problem med psykosomatiska besvär.

– Det är en stark press i skolan i dag, säger Marie Nordberg. Med det stora fokus som är på betygen, ökar kraven inte bara på de lågpresterande utan även på de duktiga.

– Nu, efter friskolereformen, samlas de duktiga ofta i särskilda skolor och det ökar konkurrensen mellan dem. Det var förmodligen lättare att vara bäst i klassen förut, när klasserna var mer blandade.

Hon berättar att det är mycket prat om betyg och provresultat mellan eleverna i skolorna:

– Det är skämmigt att inte lyckas så bra.

Att inte verka dum är viktig för platsen i kamratgruppen. Så är det för bägge könen, menar Marie Nordberg, även om det kanske är det i högre grad för flickor. Hon fortsätter med att påpeka att forskningen ofta fokuserar på skillnader istället för att se på både likheter och skillnader vilket ger mer komplexa mönster.

Anneli Nielsen, doktorand vid Umeå universitet, menar att man också gärna tolkar problem som uppstår olika beroende på vilket kön eleven som har problem tillhör.

– När vi i skolan betraktar pojkars problem är det ofta utifrån problemområden som läsning, skrivning och koncentration. Flickor som inte klarar skolan så bra tolkas som att de mår dåligt. Pojkars svårigheter knyts till något som kan förändras utifrån, genom träning eller anpassad miljö, flickors till något de har inom sig, som de själva måste ändra på, berättar hon.

Skolan har svårt med normbrytande flickor
Anneli Nielsen har för sitt avhandlingsarbete intervjuat tjejer med svåra uppväxter. Ungefär hälften av dem har så svåra problem att de blivit omhändertagna.

– Det är inte bara i skolan man kategoriserar så här, det är en samhällssyn som speglas tydligt i skolan. Om man ser till omhändertaganden enligt LVU (Lagen om vård av unga), så är det till exempel väldigt tydligt att pojkar främst omhändertas för saker de gör mot andra, medan flickorna oftast blir det för något de gör mot sig själva, för att de bryter mot könsmönster eller för sådant som gjorts mot dem, förklarar hon.

Skolan har enligt henne svårt att hantera flickor som bryter mönstret.

– Det ju inte alla flickor som är tysta och snälla. En del av dem som inte mår bra reagerar med att bli tystare, men en del blir utåtagerande på ett sätt som man annars ser som ett typiskt pojkbeteende, säger Anneli Nielsen.

Beredskapen för att ta hand om bägge de här flickkategorierna är mindre än för att ta hand om pojkarna. Den stereotypa synen på kön visar sig också i strategierna för hjälp. Pojkarna får hjälp av speciallärare med att förbättra sina prestationer, medan flickorna får hjälp att förändra sig själva, hur de bör vara.

Marie Nordberg menar att det förmodligen finns fler strategier och incitament för att ta hand om pojkarna helt enkelt för att de som grupp stökar och stör mer.

Anneli Nielsen har tittat på tidigare forskning om elever med skolsvårigheter under 2000-talet och flickorna finns knappt med där. Finns de med är det som del i en grupp elever, där tidigare forskning bygger på pojkar.

– På så vis blir de dubbelt osynliga. När de får vara med så tar man inte upp dem i en kontext där man tar hänsyn till kön. Det gäller även för killarna, men det blir dem vi bygger kunskapen på i det fallet, säger hon.

Mycket forskning pekar också på att stigmatiseringen av flickor som faller utanför ofta är starkare än för pojkarna. De riskerar mer än pojkarna om de inte klarar skolan. Det här gäller både för framtiden och i kamratgruppen.

– Många av dem jag intervjuat har varit med om mobbing, berättar Anneli Nielsen. När jag frågat vad de tror att det beror på så ger de svar som visar att de tycker att de inte varit tillräckligt mycket flickor. De var inte som de andra tjejerna. Det var enda gången de relaterade till sitt kön.

Pojkar finner andra vägar till jobb
Marie Nordberg påpekar att lågpresterande flickors problem också lätt fortsätter när de gått ur skolan.

– För pojkar finns det fortfarande andra vägar än betyg till ett lyckat yrkesliv och en vettig inkomst. För flickor med låga eller inga betyg är många vägar stängda. Ett av skälen är att de har sämre nätverk än män. Det är fortfarande lättare för pojkar att använda de kunskaper och kontakter de får genom sina fritidsaktiviteter på arbetsmarknaden än det är för flickor.

– Även för de flickor som lyckas är belöningen i form av bra lön i snitt lägre än för män, säger Marie Nordberg och framhåller att det fortfarande finns fler manligt än kvinnligt kodade yrkesutbildningar på gymnasiet, utbildningar som ofta leder till jobb med relativt god lön. Eftersom de flesta av dem inte kräver så höga betyg blir de en räddningsplanka för många pojkar.

– Så att pressen känns hård för flickor är kanske inte så konstigt. Så länge samhället i stort inte är jämställt så behöver de helt enkelt prestera bättre.

▪ Siri Reuterstrand

Denna artikel har tidigare varit publicerad i tidningen Genus 2.11
och på Genusskolan.se  som drivs av Nationella sekretariatet för genusforskning

Kategorier
Dela den här artikeln: