Rädslan som samhällsspegel

Rädslans många ansikten

[120913] Det finns många sätt att göra sig en bild av ett samhälle – eller rättare om det mentala tillståndet i det. En metod som jag själv funderat en del över på sistone är att titta på vad människor är rädda för. En tämligen effektiv sådan, tror jag.

Nyligen var det 11:e september. Ett datum som för lång tid framöver kommer att vara förknippat med terrorattackerna mot amerikanska mål. Efter dessa attacker kunde forskare visa att rädslan för att flyga ökade. Många valde alternativa färdsätt, som bil, vilket fick till följd att antalet bilolyckor med dödlig utgång ökade i USA. Trots att statistiken tydligt talar om förr oss att det är mindre risk att dö vid en flygresa än om resan sker med bil så känner de flesta sig säkrare i bilen.

Det finns många liknande exempel. Efter Estonia minskade antalet passagerare på färjor drastiskt. Och så vidare. Kanske är det så att vi är mer rädda för den överraskande döden än den mer vardagliga?

Uppmärksammade händelser skapar också rädsla och känslor av otrygghet.

På så vis styr media i viss mån vad vi är rädda för. Skriver de mycket om ficktjuvar så håller vi extra hårt i handväskor och plånböcker. Skriver de om gatuvåld blir vi räddare för att gå ut.

Logik har ingenting med saken att göra.

På samma sätt byter vi också föremål för våra rädslor över tid. Går vi långt tillbaka i tiden var många fler rädda förr troll och oknytt, när användandet av elektricitet blev vanligt så var rädsla för strålning och andra bieffekter (av vilka en del med dagens kunskap framstår som bisarra) vanliga.

Ja, ni förstår vart jag vill komma. Föremålen skiftar men rädslan består. Ibland lär vi oss leva med den. Så till den grad att den tappar sin udd.

Jag minns hur vi för länge sedan kampanjade mot kärnkraften. Det var 1980 och vi var väldigt unga. Få eller inga av mina vänner hade barn och en del var så rädda för kärnkraft att de bestämt sa att ”om vi inte avvecklar snabbt så vågar vi inte skaffa barn”. Tiden gick och kärnkraften byggdes ut. En del av oss har nu till och med vuxna barn. Vi har upplevt flera allvarliga kärnkraftsolyckor. Men tiden har gjort oss så avtrubbade att vi inte längre har samma akuta rädsla. Eller så har den bara bytt form. Eller föremål.

Följ rädslan och du ser vad ett samhälle är upptaget med just nu. Du kommer att upptäcka allt från stora övergripande rädslor för krig och kärnvapen och rädslor för hungersnöd till rädslan för att låta sina barn gå ut på kvällen eller skräck för det okända som skildras i den senaste succéskräckfilmen.

Alla dessa rädslor ger dig en tydlig hint om dagsläget. Särskilt om du studerar dem tillsammans.

▪ Siri Reuterstrand