Samhället måste binda oss samman

Sveriges välfärd på fallrepet?

[121108] Jag är uppvuxen mitt i ett välstånd som växte för i stort sett hela befolkningen. Löneskillnaderna var minskande och under några decennier trodde jag att välfärdssamhället skulle vara något bestående. Idag tillhör jag den ökande skara av medborgare som oroar sig för livets nödtorft.

Under 90-talet kunde vi se tydliga signaler på att Sverige var under omvandling. Bostadssegregationen ökade påtagligt, men ögonen riktades inte mot källan till detta utan mot de grupper som drabbades hårdast. Allra tydligast var det i storstäderna. Segregationen skylldes på invandrare och den fattiga delen av befolkningen, där problemen var växande arbetslöshet, ohälsa och elevflykt från de kommunala skolorna.

Skiktningen i samhället sker idag på två plan. På det ena planet drar de rikaste delarna av befolkningen snabbt ifrån resten av befolkningen och tillhör ofta den globala överklass som inte längre behöver bry sig om nationella gränser. Samtidigt drar sig dessa klasser inte för att utnyttja sitt nationella ursprung om det ger fördelar.

På det andra planet ökar klyftorna också mellan en stor medelklass och resten av befolkningen under toppskiktet. Medelklassen har i kraft av sin numerär stort politiskt inflytande i det egna landet.Bostadssegregationen är skapad av denna del av befolkningen, som via värdestegringar på sina privata bostäder fått ta del av omfördelningar av samhällets samlade resurser.

Stora delar av medelklassen har dessutom blivit mutad av flera politiska partier att rösta på dem genom erbjudande om skattesubventionerade tjänster via Rot och Rut. Och som lök på laxen skatteminskningar, manifesterade i parollen ”Tusen kronor mer i plånboken”.

Det jag har beskrivit ovan är en internationell trend och är delvis ett svar på hur nationsstatens suveränitet nu snabbt håller på att urgröpas. De politiska effekterna kommer att bli starka och  omvälvande. Här är vi ännu bara i en inledningsfas till något som kan bli dramatiskt. Samtidigt fiskar invandringsfientliga rörelser i grumliga vatten och sprider bilder av verkligheten som sprider dimridåer över det politiska landskapet.

Det pratas mycket om det hållbara samhället i denna klimatkrisens tid. Vi har inte råd att skövla jordens ändliga resurser. Men det hållbara samhället handlar inte bara om utsläpp av koldioxid och andra skadliga ämnen. Ett hållbart samhälle handlar även om demokrati och välstånd för alla. Alla samhällsklasser har ett stort ansvar både för det lilla och för det stora sociala och politiska umgänget. Vi måste än en gång utveckla vår kollektiva förmåga.

Så hur blir det med välfärdssamhället i framtiden? Det är utgångspunkten för det tema som vi behandlar här. Se gärna texterna som en inspiration till fortsatt debatt och dialog. Nästa steg måste bli att formulera en plan för framtiden som de flesta av oss kan arbeta för. Och precis som med den fysiska miljön är det bråttom även med den sociala.

▪ Christer Wigerfelt