Debatten som försvann

[130221] Den 7 februari utgavs antologin ”Behövs regioner?” där jag tillsammans med Fredrik Rakar varit redaktörer. Boken bygger på ett antal konkreta projekt som utförts av regioner/landsting.

Den bärande tanken i boken är att visa på att nivån (regionala) mellan kommuner och den nationella har en viktig uppgift. Bidragen visar tydligt på att den regionala nivån kan vara en samlande kraft mellan lokal och nationell nivå. Vidare att den regionala nivån kan vara den som sätter igång av olika projekt som annars inte skulle ha kommit igång. Den regionala nivån kan även fungera som den nivå där erfarenheter från projekt samlas och omvandlas till ett lärande. Boken ges ut i ett läge där diskussionen om regioner i Sverige i stort sett har avstannat och ett syfte är bland annat att försöka få igång den viktiga regiondiskussionen igen.

De 1999 införda regionförsöken i Skåne och Västra Götaland med mandat för i första hand utvecklingsfrågor övergick 2011 till att bli ett permanenta uppdrag. Samtidigt medgavs landstinget i Halland samma mandat som Skåne och Västra Götaland (även Gotland medgavs regionstatus). Hallands status som region föregicks inte av någon sammanläggning av landsting på det sätt som skedde i Skåne och Västra Götaland mot slutet av 90-talet.

Motiveringen till att regioner infördes på försök 1999 var dels att det skulle stärka demokratin och dels att det skulle förbättra förutsättningar till ekonomiskt tillväxt om folkvalda politiker fick ett ansvar för utvecklingen i det egna territoriet. De egna politikerna ansågs ha bättre förutsättningar att kunna se de egna behoven och att kunna göra nödvändiga prioriteringar och satsningar.

Under 00-talet har det som kallas regionfrågan diskuterats i stor omfattning runt om i landet. Det har gjorts ett antal utredningar och särskilt viktig är den parlamentariska utredning som dåvarande landshövdingen i Västmanlands län Mats Svegfors – ansvarade för. I dess slutbetänkande 2007 föreslås att Sverige bör indelas i 6-9 regioner med ansvar för sjukvård och för regional utveckling. Utredningen bygger mycket av sitt resonemang av behoven av större sjukvårdshuvudmän men också att bygga effektiva regioner för att kraftsamla utvecklingsfrågor. Däremot diskuterar utredningen inte demokratiaspekten på en eventuell tydlig regionalisering.

Men har tillväxten en regional logik som i sig talar för någon form av regionalisering och att tillväxtpolitiken bör organiseras på ett sätt att sådan logik hanteras? Det är det underliggande tema i boken Behövs regioner? Bokens tydliga svar är att det behövs en nivå mellan kommuner och den nationella som kan ta ett ledarskap och mobilisera inom de områden som hanteras bäst på en mellannivå eller kort sagt frågor som är för stora för en kommun och samtidigt för små för den nationella nivån.

Jag vill särskilt lyfta kapitlet om Steiermark i Österrike. Denna  industrialiserade delstat fick stora problem under 90-talet vilket krävde en om- och nyorientering. På ett tydligt sätt och med kraft av det politiska mandatet fastslogs visioner för Steiermarks utveckling på ett begränsat antal områden av den politiska ledningen. Utifrån dessa visioner utformades konkreta strategier på områden som innovation, entreprenörskap och internationalisering.

Dessa strategier bildade i nästa steg Steiermarks handlingsprogram som kan tydligt återföras till politiska prioriteringar. Steiermark anses ha varit framgångsrikt med sin tydliga strategi och avsnittet i boken visar  tydligt på vikten av det politiska ledarskapet på den regionala nivån.

Det räcker inte med samverkan och samhandling som alltmer kommit att bli ett mantra i den svenska debatten. Någon aktör eller som i detta fall institution måste göra de tydliga valen. Detta framgår också av det avslutande kapitlet i boken om institutionernas roll för utveckling. Ja – institutioner spelar roll och krävs för att fastslå strategier. Den regionala utvecklingsuppgiften kan vara att fastslå dessa strategier. De kan visa sig vara fel och i så fall måste det finnas en beredskap och beslutskraft att ändra strategierna och handlingsprogram.

Det behövs regioner som tar ansvar för dessa strategier och mobiliserar i territoriet genom att samla olika aktörer. En viktig fråga är om de svenska regionerna har ett tillräckligt starkt mandat men bokens olika bidrag visar att det inom uppdraget går att mobilisera genom att ta en ledartröja.Var frågor ska hanteras beror dock på deras art och vissa frågor har en tydlig regional logik.

Den svenska regionideologiska frågan måste fortsätta att diskuteras och förutom utvecklingsaspekten också innefatta demokratifrågor.

▪ Pontus Tallberg

Pontus Tallberg arbetar med utvecklingsfrågor på Region Skåne.

Boken Behövs regioner? kan beställas hos Pontus Tallberg.

Taggar
Kategorier
Skänk ett bidrag till Alba!
gilla.alba.3600px
Dela den här artikeln: