Hur argumenterar fastighetsägarna?

Temabild

[130221] Miljonprogrammet kallas alla de lägenheter som byggdes med statliga pengar 1965–1975. Dessa lägenheter står nu inför omfattande renoveringar och därmed också, om fastighetsägarna får som de vill, höjda hyror.

Vi har sett exempel på detta i Gränby i Uppsala, på Pennygången i Göteborg och nu senast i Skarpan i Linköping. Som boende på Pennygången och direkt berörd av Stena Fastigheters renoveringsplaner, har jag tagit del av allt det material Stena Fastigheter skickat ut. Jag har vidare läst igenom material som Rikshem skickat ut till sina hyresgäster i Gränby och material som Riksbyggen använder i Skarpan. Dessutom har jag genomfört en handfull intervjuer med boende i Gränby, Skarpan och Pennygången.

Syftet med detta har varit att se hur Rikshem, Stena Fastigheter och Riksbyggen argumenterar i ord och skrift gentemot sina hyresgäster. Och resultatet är tydligt – det finns ett återkommande mönster i hur fastighetsägarna argumenterar och agerar kring renoveringen av miljonprogrammets lägenheter.

I följande text kommer jag att i punktform presentera vilka likheter som finns i argumentation och agerande hos Rikshem, Stena Fastigheter och Riksbyggen.

1. “Söndra och härska”

Ett återkommande mönster hos samtliga tre fastighetsägare har varit att dela upp renoveringsarbetet i olika etapper. På så vis kan kan man ge information till enbart en mindre del av de boende i ett område och därmed försöka undvika samlade protester. I Gränby var det enbart etapp 1 som fick “förnyelsepärmen” med information om hur renoveringen skulle gå till.

När Stena Fastigheter inledde processen med renoveringar och hyreshöjningar på Pennygången i mars 2012 hade man valt ut en mindre del av området (54 av 771 lägenheter). Dessa lägenheter blev “Etapp 1”. Stena Fastigheter har haft separata möten enbart med de boende i etapp 1. Det har aldrig, från Stena Fastigheters sida, anordnats något möte för alla boende.

På samma sätt har Riksbyggen gjort mot de boende i Skarpan. Där har man också bara skickat ut information till de boende i den första etappen. I en intervju med Corren.se säger boende i Skarpan att “en gård i taget har informerats om om- och tillbyggnaden. Det har väckt frågor och oro hos övriga som inte fått göra sin röst hörd”

Att fastighetsägare gör på det här sättet handlar naturligtvis om att “söndra och härska”. Genom att välja ut en mindre andel av de boende kan man utsätta dessa för maximal press.

2. Sätt “etapp 1” under maximal press

När de boende i den första etappen i Gränby skulle övertygas om renoveringarnas nödvändighet skickade Rikshem först ut ett brev där hyresgästerna skulle skriva under ett godkännande – något alternativ till att godkänna gavs inte. De boende som inte skrev under fick “uppfordrande påminnelsebrev och fler påträngande telefonsamtal från Rikshem” bo kvar fötur till andra lägenheter, men bara om de skrev under godkännandet.

Även de boende i den första etappen på Pennygången har utsatts för stor press ifrån Stena Fastigheter. I det godkännandebrev som skickades ut i april 2012 finns inget alternativ för att tecka nej och även här finns en uppmanande rad att man måste skicka in brevet underskrivet. Personal från Stena Fastigheter gick under våren 2012 runt och knackade dörr för att uppmana de boende i etapp 1 som inte skrivit på att göra detta.

De personer som jag pratat med i Skarpan vittnar om samma typ av press som boende i Gränby och på Pennygången upplevt. Riksbyggen skickade ut ett brev dagarna innan julhelgen 2012 och skrev att ett “undertecknat hyresgästintyg skall vara Riksbyggen tillhanda senast 14/1 2013” – detta trots att hyresgäster enligt lag ska ha två månader på sig att fatta ett sådant beslut. Boende i Skarpan berättar att många (särskilt äldre) “mådde dåligt av att få påminnelselappen. En del skrev på för att de ansåg att de inte hade något annat val”

I samtliga tre områden som jag undersökt har de boende i etapp 1 utsatts för stor press och påträngande övertalningsförsök ifrån fastighetsägaren. Alla tre fastighetsägare utgår i sin information ifrån att det inte ska finnas något alternativ till att skriva på godkännandet. Detta är också vad bostadsforskaren Sara Westin konstaterar i sin rapport – att fastighetsägarna i samband med renoveringar utövar påtryckningar  mot  enskilda  hyresgäster,  påtryckningar  som  i  vissa  fall  kan  liknas  vid trakasserier,“

3. Hota direkt med hyresnämnden

Fastighetsägarna är naturligtvis medvetna om att de har lagen på sin sida och fler än 9 fall av 10 får rätt i hyresnämnden.

I ett av de första brev som Rikshem skickade ut till de boende i etapp 1 står det: “I det fall du inte godkänner att åtgärderna utförs kan Hyresnämnden lämna tillstånd till utförandet”. Även Stena Fastigheter skriver i det första nyhetsbladet som skickades ut – innan några protester ens påbörjats: “För den typ av upprustning som vi planerar på Pennygången /../ brukar hyresnämnden ge sitt godkännande”.

Även i Skarpan har Riksbyggen från början varit tydliga med att hyresgästerna inte har någon möjlighet att påverka renoveringen eftersom man avser att använda sig av hyresnämnden. En av de boende i Skarpan berättar om att Riksbyggen låtit meddela att  “de hyresgäster som inte skrev på hyresgästintygen skulle hamna i Hyresnämnden och Hyresnämnden går i 95 procent av fallen på hyresvärdens krav”

Agerandet luktar maktspråk lång väg – “om ni inte gör som vi säger så går vi till domstol och där kommer vi att få rätt”.

4. Hävda kategoriskt att “alla vill ha renoveringen”

När Stena Fastigheters VD/Koncernchef Christel Armstrong Darvik i programmet SVT Debatt fick frågor om renoveringarna svarade hon “Den stora majoriteten vill ha en renovering”

I sitt nyhetsbrev 4/12 2012 skriver Stena Fastigheter: “Ett fåtal hyresgäster har valt att inte godkänna att en upprustning genomförs”. Detta trots att det vid det tillfället är nästan 40 procent av de kvarvarande boende som sagt nej eller inte svarat på Stena Fastigheters brev.

När Bengt Gustafsson (VD för Stena Fastigheter) skriver på GP Debatt 6/12 2012 påstår han att “Vi och de flesta av våra boende är helt överens om detta [att upprustningarna är nödvändiga, min kommentar]”. Detta trots att Bengt Gustafsson inte har en aning om vad “de flesta” av de boende anser.

Varken Stena Fastigheter eller Riksbyggen har några belägg för sina påståenden. De har inte genomfört några undersökningar utan skjuter från höften och hoppas att ingen ska genomskåda deras tunna argument.

De undersökningar som gjorts (bl.a. en enkät från HGF på Pennygången) indikerar att missnöjet med renoveringsprocessen och framförallt de höjda hyrorna är mycket stort.

Sammanfattning

De tre fall (Gränby, Pennygången och Skarpan) som jag undersökt i den här artikeln visar på tydliga likheter i hur fastighetsägarna (Rikshem, Stena Fastigheter och Riksbyggen) argumenterar och agerar. Man delar upp renoveringen i etapper och sätter maximalt med press på de boende i den första etappen. Man använder maktspråk och får det att framstå som att motstånd är meningslöst eftersom hyresnämnden ändå kommer att godkänna renoveringen. Och slutligen så försöker man, utan några egentliga belägg, måla upp bilden av att de som motsätter sig renoveringen och hyreshöjningen bara utgör en liten bråkig del.

När bostadsminister Stefan Attefall (kd) i en interpellationsdebatt med Eva Olofsson (v) fick frågan om vad han tänker kring Pennygången var ett av hans svar att det som händer på “Pennygången inte är den vanliga bilden“ och att det inte är “illustrativt för hur det fungerar i hela Sverige”. Men Stefan Attefall har fel. Det som håller på att hända på Pennygången har redan hänt i Gränby, där närmare hälften av hyresgästerna redan har flyttat. Och det kommer snart att hända i Skarpan. Jag har visat att fastighetsägare argumenterar och agerar på liknande sätt för att man vet att det fungerar.

Det som händer i Gränby, på Pennygången och i Skarpan kommer att bli “den vanliga bilden”. Chockhöjda hyror, utpressningsliknande metoder och lögner från fastighetsägarna och massflyttning från de renoverade områdena kommer att bli “illustrativt för hur det fungerar i hela Sverige”. Gränby, Pennygången och Skarpan är bara början!

▪ Mattias Axelsson

Aktionsgruppen Pennygångens Framtids hemsida hittar du här

Taggar
Kategorier
Dela den här artikeln: