Hur förstår man en förort?

Temavinjett

[131211] Många kan hyfsat enkelt läsa av en stadsdel i centrum. Men förorterna ser ofta lite annorlunda ut. Hur läser man av livet här?

Det finns en hel del skrivet om hur man tolkar staden genom att vandra runt och studera synliga tecken på förvandlingar i centrala stadsdelar. En orsak till att det är möjligt är att stadens kärna innehåller spår av allt liv som har utspelats i olika miljöer. Här har funnits hantverkslokaler, industrier, bostäder, affärer, kyrkor och kommunikationer. Man kan tolka utan att prata med folk som lever i centrala delar.

Man kan även säga en del om de reservat som samhällets mest förmögna skikt ofta har skapat sig. Som Askim i Göteborg, där de södra delarna ligger lika långt från centrum som de ekonomiskt fattigare stadsdelarna i nordost. Askim domineras av privat boende och är byggd för ett boende isolerat från stadens övriga funktioner. Den arkitektoniska och sociala ytan är i avläsningen av stadsdelen en av huvudpoängerna med konstruktionen. Den enes yta speglas mot den andres och den som kommer utifrån ska gärna imponeras. Här saknas det mesta av vad man förväntar sig av ett liv i staden.

Värre är det med miljonprogrammets förorter. De har ibland svaga kopplingar till de tankegångar om samhällsbyggande som fanns under efterkrigstiden. Som New Towns i England, där nya förorter var tänkta som gröna oaser i ringar runt den smutsiga staden. När miljonprogrammet startade runt 1965 hade samhällsbyggandet ofta skrumpnat till stadsdelar som man enkelt skulle kunna ta sig med bil, men som gärna skulle innehålla ett litet köpcenter runt ett torg. Givetvis även med skola och senare dagis.

Göteborgs-Postens arkitekturskribent Mark Isitt gjorde ett besök i Hammarkullen och skrev ett stort upplagt reportage, där han förfärades av vad han såg och därför rekommenderade att hela skiten skulle rivas. Han läste av förorten med samma ögon som man läser av innerstaden – hus, färg, form, fattigdom. Med samma ögon kan man läsa dystra kommunala siffror om befolkningens hälsa, ekonomi, eller med polisens rapporter om droger och våld. Och visst har arkitektur betydelse, men man måste se hus, färg, form – i samspel med människor.

– Jag ser en typisk förort utifrån att här möts det nya Sverige, säger Lasse Fryk som arbetar på universitetets filial i Hammarkullen. När jag åker till Hammarkullen försöker jag möta stadsdelen som en boende gör.

Universitetets verksamhet i Hammarkullen måste betraktas som en försöksplanta. Utöver detta projekt satsas det stort på att bygga vidare på centrumuniversitetet. Nästa stora projekt är att skapa ett stort kulturcentrum runt Näckrosdammen, där huvuddelen av humanistiska fakulteten ligger.

Lasse Fryk ser behovet av att institutioner som universitetet söker en ny identitet som förankrar det i en ny samhällsroll. Då behövs andra frågeställningar om samhällsbyggande och medborgarmedverkan, med svar som leder in på helt nya banor.

– Konstnärer i centrum bygger inget samhälle, men det gör de i Hammarkullen. Här gjordes ett projekt där lokala konstnärer tillsammans med ungdomar har gjort utsmyckningar i mosaik. Jag ser det som ett uttryck för att folk börjar ställa krav.

– Man kan likna det vid Botaniska trädgården inne i stan. På hösten får pionerna kraftiga knoppar. Knoppar som man inte märker när man går snabbt igenom området. Men tar man sig tid eller är intresserad ser man dessa mikromiljöer. När till synes olikartade mikromiljöer möts kan de börja samordna sig. Det är vad som håller på att hända i Hammarkullen. Då blir de boende subjekt i sin stadsdel och stora saker kan hända.

Enver Ramirez, filmare med ett förflutet i Hammarkullen, är inne på ungefär samma resonemang. Som en ytlig betraktare av förorten förstår man inte mycket. Man måste komma stadsdelen inpå livet.

– Man måste gilla liv och rörelse. Förorterna av idag är inte tysta. Enklast är att ta sig till förortens torg. Där hänger många personer och där finns både skratt och gråt.

Enver Ramirez rekommenderar en besökare att inte bara göra ett kort besök i förorten, utan tillbringa kanske en heldag på torget. Då kommer man inte bara att få se positiva saker utan även en del negativt. Det är en del av det hela.

Så för att läsa av förorten av idag gäller det att inte ha för bråttom, utan låta intrycken långsamt sjunka in. Leta efter sociala aspekter och undvik att fastna vid ytan. Det är med andra ord svårare att förstå livet i förorten än inne i stadens centrala delar.

▪ Christer Wigerfelt