Ned (eller upp) med metaforerna!

Sektion: Böcker

[140129] Ljusgrönt för våren och ungdomen, aska för döden. Och en blödande mun hämtad från klichén/actionrullen/poplåten Let There be Blood som travesterar Första Mosebok och kan avlockas en dubbelmening. Men som vanligt hos Anna Hallberg en mer abstrakt sammanfogande figur: vertikalen, stigningen och fallet, livsträdet och dess rötter, närda av askan.

Anna Hallberg har mer än någon företrätt dagens ”konceptpoesi” som hon föredrar kalla den med att inleda en poesidebatt på DN:s kultursida 2003 och senare göra två dussin inlägg i Snälla poesiskolan på samma plats. Hon slog igenom 2004 med poesiboken på era platser.

MIL 2008 hade horisontalen som samlande figur medan Colosseum, Kolosseum 2010 använde sig av ellipsen.

Ljusgrönt och aska (Bonniers) är titeln på hennes femte poesibok – ”diktsamling” bör man nog inte säga om en så symfonisk komposition med övergripande storform men sprucken syntax i detaljerna. Boksidan har tre fält med skild typografi. Överst ett lugnt flöde av sinnesretande ord för mest färger i naturen och synnerligen grönt, men instoppade modernitetsmarkörer som trafikljus, neon.  Här är det som att tiden tickar fram regelbundet och sammanhållande. I mitten finns ett sedvanligt sprängt språk som oupphörligt bearbetar temat stegring-fall: som bubbelpelaren i kolsyrat vatten, som hur den fallande askan väcker vårlöken och den stam som ska bära vårens lövkrona. Hela tiden projiceras på språkets upphov, också i strupen, och signalorden väcker klangassociationer och  ordsprängning. Orden möts oftast med kolon, som om det fanns en identitet: mellan : a : och : a : är inte ensam / i resningen : i rörelsen : i konsonantväxlingen : spiralvridningen uppåt.

Plötsligt i vissa gläntor öppnar sig texten mot även det bibliska skapelseperspektivet: säga : aska : och det vart ljust : världen rämnade : gick sönder : föll: och det var gott: jorden : grå / himlen : vit rispapper : stanniol en alldeles genomskinlig Fjäril : / kanske av cellofan

Den nedre ytan har mer sammanhängande frivers, framförallt på temat en leende blodig mun men också speglande temat om livsträdet. Den blodiga munnen väcker tanken på den ironiska dubbelmeningen i travestin på Första Mosebok: sett till mänsklighetens blodiga historia är det en dystopisk bild. Men den kan också associeras med det enskilda barnets födelse / ”blodsbandet” och det är denna tolkning som tillsist segrar i ambivalensen.

Det är ovanligt mycket metaforer här för att komma från en konceptpoet men de krackelerar ju också i smältan av språkarbetet.

Här finns en mer tydlig storform än jag sett i andra ”språkmaterialisters” verk och detta väckte mitt intresse tidigt. Man måste arbeta sig in i dessa texter men i fallet Anna Hallberg får man en mycket tydlig belöning.

▪ Tomas Löthman

BokomslagAnna Hallberg
Ljusgrönt och aska 
Bonniers 2014

Kategorier
Dela den här artikeln: