Skilj på konsumenter och producenter

Tema: Kulturpolitik

[140422] Vinjett för kulturdebattVarför ska vi överhuvud taget ha en kulturpolitik? Jag tror att det finns en poäng i att skilja mellan konstnärspolitik, dvs en politik för kulturarbetarna, och en bredare kulturpolitik för medborgarna.

Det finns åtminstone två motiveringar varför det behövs en kulturpolitik. Den första har med kulturell infrastruktur att göra. Kulturpolitikens uppgift är att garantera en kulturell infrastruktur. Det handlar då om konkreta mötesplatser, som den vi sitter i här, bibliotek, scener. Det är platser där konsten kan möta medborgarna. Men även i överförd betydelse. Mediepolitik diskuteras väldigt sällan tillsammans med kulturpolitik. Men offentliga arenor krävs för att för att en gemensam viljebildning ska kunna äga rum. Det krävs en offentlighet för att vi tillsammans ska kunna skapa oss en uppfattning om alla politiska frågor.

En stark kulturpolitik är en förutsättning för ett demokratiskt styrelseskick. Det andra argumentet har jag snott från amerikanen Bill Ivy, som tidigare var ansvarig för den amerikanska motsvarigheten till Kulturrådet, National Endowment for the Art (NEA). Han skrev en bok där han myntade begreppet ”ett expressivt liv”. Poängen är att det är värdefullare för oss alla att leva ett liv där vi kan uttrycka oss inte bara genom att prata. Vi lever ett bredare liv om vi har en palett av uttrycksmedel. Det kan vara musik, teater eller dans. Det kan vara värdefullt för var och en. Det ser jag som en viktig kulturpolitisk uppgift, att brett ge många möjligheter att uttrycka sig. Här har vi historiskt sett haft en stark svensk kulturpolitik, med Kultur i skolan, folkbildningen som haft en väldigt central roll i svensk kulturpolitik.

Men vi behöver modernisera sättet att tala om detta. Det är viktigt för alla att kunna leva uttrycksfulla liv. Därmed har jag svarat på både första och tredje frågan vi fick i uppgift att reflektera över inför dagens debatt. Återstår frågan om det institutionella kulturlivet och det fria kulturlivet.

I kulturpolitiska diskussioner på senare tid finns det en metafor som blivit allt vanligare för att förklara komplexiteten i kulturlivet: Ekosystem. Kulturen är som ett ekosystem. Det tror jag är ett fruktbart sätt att angripa kulturlivet och kulturpolitiken. Kulturlivet är större än kulturpolitiken men den är samtidigt beroende av en stark kulturpolitik. Att anlägga ett helhetsperspektiv på hur kulturlivet fungerar är komplicerat. Man kommer då att se att det finns många ömsesidiga beroenden mellan olika aktörer. Det liknar också ett ekosystem i och med att man inte riktigt vet vad som händer om man rycker undan en viktig funktion eftersom komplexitetsgraden är så hög. Man intar olika roller och funktioner i ett större system av detta slag, därför vore det bra om man kommer ur en falsk motsättning mellan de stora institutionerna och de små aktörerna. Här finns ett ömsesidigt beroende mellan dessa aktörer, i bästa fall på ett produktivt sätt.

Då närmar jag mig detta rum, Författarhuset, i detta hus, Lagerhuset. Det är ett utmärkt exempel på hur man inte förstår detta hus’ funktion som mötesplats i ett bredare kulturliv.

För något år sedan var jag med och tog fram en skrift åt Kultur i Väst, Att hitta känslan – kultur och lokal utveckling. Vi beskriver här ett antal platser i Västra Götalandsregionen, men även med exempel från Danmark och Norge. Vi beskriver platser där kulturen har haft en viktig funktion som utvecklingskraft och nått långt utöver kulturens traditionella konstsammanhang. Det finns många goda exempel inte bara i denna region.

Västra Götalandsregionen lägger ner stor energi på detta, har investerat i frågeställningar av detta slag för att få till stånd en kulturdriven utveckling. På vissa platser har det gått bra, på andra mindre bra. Det är svårt att planera fram den typen av dynamik. Detta hus, som inte varit utsatt för denna typ av ömma politiska omsorger, fungerar ändå. Här har det under femton års tid vuxit fram… Nu befinner vi oss i ett läge då det skapas, som Jonas Fröberg säger, ”en massa oavsiktliga effekter”. Nämligen att ett av stadens fastighetsbolag Higab håller på och saboterar det som vuxit fram här. Higab, som ska förvalta och utveckla detta hus, har som policy noll dialog.

Avslutningsvis vill jag ställa två frågor till politikern i dagens debattpanel. Higabs styrelse är politiskt tillsatt. Hur agerar ni som politiker som i denna styrelse? Ni ser ju hur Göteborgs stad motverkar sig själv. I detta hus investerar kommunen offentliga medel med ena handel och raserar med den andra.

Den andra frågan är hur ni tänker när ni går in i valrörelsen? Hur tänker ni säkra att den inte förstörs?

▪ David Karlsson

David Karlsson är författare, förläggare och ordförande i Nätverkstan Kultur i Väst.

Kategorier
Dela den här artikeln: