[140516] Regissören David Cronenberg (The Fly, Spider, Cosmopolis) återkommer ofta till, att de mycket påkostade filmerna ofta blir de mest konservativa, eftersom de kräver så stora biljettinkomster i retur.
I så fall är Locke av Steven Knight ett exempel på, hur en begränsad budget kan skapa underverk.
Uppbyggnaden är enklast tänkbara: en man, arbetsledaren Ivan Locke, åker bil ned mot London nattetid, det regnar. Genom sin handsfree genomgår han samtidigt tre stora dramer: i förhållande till sin arbetsplats, sin engångs-älskarinna och sin familj.
Allt utspelat inom det klassiska kravet på tidens, handlingens och rummets enhet. Hans uppgift i situationen är att försvara familjenamnet och låta det gå vidare till ett barn som är på väg att födas i en förlossning med komplikationer.
Han vill inte upprepa sin egen fars smitningsbeteende och har valt att ta ansvar för en tillfällig episod i hans annars trofasta äktenskapliga liv.
Han bedömer det väntade barnet som den för honom så gott som okända kvinnans sista chans att uppleva lycka, en möjlighet han inte vill ställa sig i vägen för.
Samtidigt innebär hans beslut att stå vid hennes sida, att han måste lämna en jätteuppgift på arbetsplatsen, ett betonggjuteri i storleksordning av militäranläggningars och kärnkraftverks. Även det uppdraget fullföljer han genom telefonen, i lösandet av det ena prekära problemet efter det andra, men huvudkonflikten är ändå krisen en tillfällig förbindelse innebär för ett mångårigt lyckligt äktenskap.
Samtalen lägger sig hela tiden i varandra: you have a call waiting…
Filmen är knappast fotograferad i en tagning, men Tom Hardys enastående spel i huvudrollen får det ändå att verka så. Övriga medverkande finns bara närvande som röster (Ivans far inte ens det), men även Hardys samlande stämma är av yttersta betydelse, tillsammans med koncentrationen i hans behärskade mimik.
Filmen arbetar inte heller med andra effekter än den regniga motorvägens egna, som genom ut- och inzoomning av ljusreflexer skapar en välmotiverad bakgrund för det känslomässiga tumult mannen bakom ratten befinner sig i.
Genom den mättade situationen, ett noga utformat manuskript och mästerligt spel skapas på dessa betingelser en sann psykisk thriller med livsetiken i centrum, det är överväldigande.
Slutligen ställs den avgörande frågan inför framtiden av sonen, som inte helt förstått varför fadern inte kom hem till den länge emotsedda fotbollsmatchen de riggat för:
– Vi kan ta om alltihop när du är hemma igen. Vi tittar på inspelningen av matchen som om vi inte visste hur det gått, mamma kokar om korvarna, vi låtsas som om ingenting har hänt!
Men vad som verkligen kommer att hända när barnet, vars första ljud vi hör i filmens slutminuter, pockar på uppmärksamhet i egenskap av ny ”familje”medlem – det är den utmaning filmen förlänar oss.
Kan det som inte kan göras ogjort övervinnas för att ge livet en annan mening eller återstår nu ingenting annat än en rad katastrofer för alla inblandade?
