[141105] 
Gentrifiering är ingen naturlag för städernas utveckling. London har haft en långt gången gentrifiering, men nu börjar motståndarna organisera sig. En handbok ska bli ett vapen i kampen om stadens framtid.
Som turist kan det vara en surrealistisk upplevelse att komma till London. Av vanligt liv ser man inte mycket när man kryssar sig mellan olika platser. London är för en turist ofta speciella platser som utgör själva målet för resan: Tower Brigde, Buckingham Palace, Hyde park, Piccadilly Circus och i förbindelselänkarna däremellan ett pärlband av shoppingmöjligheter.
Men vilka bor i London och var? Lite norr om Hyde park ligger Little Venice, där Regent’s Canal möter Grand Union Canal. Här låg tidigare en stor docka som fungerade som omlastningsplats för vattenburen godshantering. Tidigt attraherade området delar av Londons överklass. Idag är stadsdelen en mondän oas, med ett pittoreskt inslag av kanalbåtar. Någon fungerar som galleri, en annan som café. Här är det både välstädat och idylliskt. Hamnlivet i övrigt har sedan länge tystnat.
London är till synes som gjord för turister, en stad för shopping och kulturupplevelser, med en lokalbefolkning som bidrar till att skapa genuin atmosfär. Men samtidigt genomgentrifierad. Finns det plats för andra än folk med feta bankkonton? Jo, de finns och de är livsnödvändiga för London, men de är utsatta för stark press under marknadens tryck.
Pengar är frihet för den som har pengar, en frihet som dessutom invaderar livet hos folk med ett magrare bankkonto. Här är gentrifiering snarare ett frihetsbegrepp än tvång. Organisering är nyckelordet för dem som bor i hyreslägenheter och som kräver jämlik tillgång till staden. För att stärka alla som vill bo kvar och bevara en stad i mångfaldens tecken har en aktionsgrupp gjort en handbok i motståndets praktik med titeln Staying Put.
Handbokens undertitel heter An Anti-Gentrification Handbook for Council Estates in London och beskriver vad det handlar om. Många delar av London har tidigare varit dolda för folk med mycket pengar och som inte gärna rör sig utanför gatornas blänkande fasader. Men så fort någon upptäcker charmen i gamla byggnader startar en utsöndringsprocess som oftast slutar med att en stadsdel totalt byter skepnad. Som själva kanalområdet i Little Venice, även om husen närmast vattendragen skvallrar om att stadsdelen länge varit residens för överklassen.
En bärande idé i handboken är att sprida kunskap om vilka lagliga instrument hyresgästerna kan använda sig av för att förhala och förhindra att bostäderna bara betraktas som en ekonomisk enhet. Erfarenheter från många organiserade hyresgästers kamp tillvaratas som viktiga exempel. Först diskuteras vad gentrifiering är och en beskrivning av vilka hot som är mest aktuella för dagen. I nästa del ges några exempel på lyckade taktiker i kampen mot exploatörer. I det tredje och sista steget diskuteras alternativ när exploatörerna argumenterar för rivning och nybygge.
Första steget uppmärksammar signaler som man ska vara lyhörd inför, där begreppet gentrifiering ofta blivit ersatta med positivt laddade begrepp som ”förnyelse”. Får man höra att byggnaden är osund att bo i? Har hyresvärden listat fastigheten som möjligt utvecklingsområde? Befinner sig ditt hur inom området för en ”stadsutveckling”?
Handboken är inte möjligt att översätta till svenska samhällsförhållanden rakt av, vilket aktivisten Mara Ferreri som har arbetat med innehållet naturligtvis var medveten om när hon presenterade skriften i Sverige. Men även här finns starka organiseringar mot gentrifieringen och en grupp har börjat jobba för att även svenska aktivister ska få hjälp i sin kamp för jämlik tillgång till staden. Samtidigt står två andra principer mot varandra, vilket ger ett visst hopp om en framgångsrik kamp mot gentrifieringen. För den penningstarke råder individualismens princip, för den penningsvage finns möjligheten till styrka just i kollektivet.
