Kvalitet mellan konst och byråkrati

Tema-vinjett

[150216] 

Tema: Texten, Kvalitén & Maktenkvalitet är ett positivt laddat begrepp. Det är bra med kvalitet. Men ju mer man försöker att definiera vad kvalitet betyder uppstår det ofta konflikter mellan olika grupper med olika intressen. Man talar även om objektivt kvalitetsbegrepp där det är möjligt att slå fast vad som är objektiv kvalitet. På motsvarande sätt gör man detsamma om subjektiv kultur, där varje individ har sin egen uppfattning om kvalitet.

Här ska jag ringa in hur begreppet kvalitet används i litteraturpolitiken baserat på min avhandling Betydelsen av kvalitet: En studie av diskursen om statens stöd till ny, svensk skönlitteratur 1975-2009 från 2013.

Kvalitet i allmänhet är ett positivt laddat ord, men när det ska definieras närmre uppstår konflikter mellan olika grupper med olika intressen. En sådan konflikt kan gälla vem som har rätten att bestämma vad kvalitet är. Ska politiker besluta om vad som är kvalitet och därmed får statligt ekonomiskt stöd? Nej, om det är de flesta demokratier eniga. Men om en nation ska ha en offentlig kulturpolitik behöver kvalitetsbegreppet hanteras på något sätt. Kvalitetsbegreppet är grundläggande för kulturpolitiken eftersom det används för att skilja ut vad som är bra nog för att bevaras eller få ekonomiskt stöd.

Det finns en makt i kvalitetsbegreppet när det används i ett kulturpolitiskt sammanhang, både i form av status och i form av de ekonomiska medel som en kvalitetsbedömning kan resultera i. Att prata om estetisk kvalitet och politik i samma andetag kan vid en första anblick verka som att prata om helt olika världar. Hur kan konst och estetisk kvalitet förenas med byråkrati och politik? Mellan konst och byråkrati, det är där mitt anförande börjar.

Trots att min undersökning främst är centrerad till skönlitteratur, anknyter den ändå till övergripande frågor om politik, estetik och autonomi inom kulturområdet. Men jag ska ändå ge en kort introduktion till statens stöd till ny, svensk skönlitteratur. Det är ett kvalitetsbaserat efterhandsstöd som infördes 1975. Syftet var och är att garantera en kvalitativ och mångsidig bokutgivning i Sverige. Tidigt 1970-tal ansågs det föreligga en förlagskris i Sverige – för få debutböcker gavs ut och utgivningen minskade. Staten ville stimulera till en större, kvalitativ utgivning, vilket bidrog till att stödet infördes. Samtidigt var debatten om litteraturstödet tydligt förankrad i en välfärdspolitisk diskurs där kulturen skulle spridas till folket. Syftena med stödet var och är alltså flera: att stötta branschen, att främja tillgången till läsning för medborgarna samt att främja ett litet språkområde. Det förslag till litteraturstöd som gick igenom var dock inte konstruerat av politiker eller tjänstemän utan framtaget av det svenska Författarförbundet.

Litteraturstödet ges till en rad olika kategorier som facklitteratur och översatt litteratur, men jag talar om stödet till ny, svensk skönlitteratur. Det främsta kriteriet för att tilldelas stöd är verkets kvalitet. En arbetsgrupp bestående av författare, översättare, kritiker, forskare och bibliotekarier gör kvalitetsbedömningen av den enskilda titeln. Om titeln tilldelas stöd betalas det ut till förlagen och sedan 1999 distribueras de stödda titlarna till alla folkbibliotek i Sverige. Sedan samma år halveras även stödet om en bok trycks i för stor upplaga. Förutom dessa ändringar har stödet varit i princip sig likt sedan det infördes.

Jag ska ta upp tre teman som ringar in hur det har talats om kvalitet under nästan fyrtio år i politiska dokument, pressen och i böcker: Det gäller definition av kvalitet, det gäller ekonomi och kvalitet samt politik och kvalitet.

1. Det har skett en rörelse i hur kvalitet definieras

I politiska texter under 1970-talet definieras kvalitativ litteratur främst utifrån vad det inte är. Det är inte våld, det är inte pornografi och det är framförallt inte massmarknadslitteratur. Den senare kategorin beskrivs även i termer av kiosklitteratur, oseriös och torftig litteratur.

Därefter har det skett en rörelse där istället andra medier såsom film, teve och videospel avgränsats från litteraturen. Litteratur och läsning av böcker behandlas som en egen enhet och det är inte viktigt att skilja ut olika genrer, istället är det olika medier som ställs mot varandra.

Vad gäller hur arbetsgrupperna bedömer kvalitet så tydliggjordes det under den senare hälften av 00-talet då riktlinjer för att definiera kvalitet togs fram av den då sittande gruppen. I diskursen har det alltså skett en rörelse från att definiera kvalitet genom att säga vad det inte är, till att definiera kvalitet utifrån vad det är. Arbetsgruppens riktlinjer för att definiera kvalitet tar upp intensitet, originalitet, komplexitet, förnyelse eller självständighet ifråga om litterär teknik, gestaltning av idéer och erfarenheter samt förmåga att överskrida olika typer av genreförväntningar. Det är utgångspunkten för kvalitetsbegreppet i den här specifika politiska, sociala och historiska kontexten.

Men vad är det för typ av kvalitetsbegrepp? Det gäller kvalitet som hantverk, något som a group of peers kan urskilja och förvalta. Den norska forskaren Anne-Britt Gran beskriver detta synsätt som ett led av en professionalisering av kulturlivet, men även med resonans till en förmodern syn på konstskapande som ett yrke bland andra. Men kvalitet är inte bara ett hantverk. Som det bedöms av medlemmar i arbetsgruppen beskrivs litterär kvalitet i intervjuer jag gjort som något som gör något med läsaren. Det är något immateriellt, en känsla eller en riktning.

2. Ekonomi och kvalitet

I 70-talets politiska texter var syftet med litteraturstödet explicit att stödja den kvalitativa litteraturen, inte den torftiga och oseriösa. Det var en självklar förförståelse att kvalitet var något som kunde och skulle urskiljas av ett tränat öga. Litteratur är som bekant både en del av de sköna konsterna och en vara på en marknad. Den torftiga och oseriösa litteraturen definierades på 70-talet genom att se till var den såldes och hur den distribuerades genom massmarknadsupplagor och kioskförsäljning.

Den inbyggda antikommersialismen i stödet fick mycket kritik från de stora, kommersiella förlagen och från borgerliga politiker och kulturdebattörer. De argumenterade för att stödet satte principen om tillgång och efterfrågan ur spel. Men, vilket visade sig rätt snart, eftersom kvalitet är det främsta kriteriet för fördelning av litteraturstöd så finns det inget som hindrar att de stora förlagen får den största andelen av stödet.

Detta har i sin tur lett till kritik från de små förlagen, från författare och från kulturdebattörer som frågat sig varför skattemedel ska förmedlas till stora vinstdrivande företag. Genom åren har det föreslagits att förlags ekonomi i högre grad ska vara med som en beståndsdel vid fördelning av stöd. Något sådant förslag har dock inte gått igenom. Förläggare har argumenterat att insyn i förlags ekonomi, vilket skulle vara fallet vid en sådan bedömning, är en för stor statlig påverkan.

Kvalitet behandlas därmed som en mer opolitisk bedömningsgrund eftersom en arbetsgrupp, inte Kulturrådets tjänstemän, står för bedömningen. I mitt material används kvalitet både som ett verktyg för att avgränsa litteraturen från marknadsanpassning och som ett verktyg för att avgränsa förlag från statlig styrning. Både den politiska vänstern och den politiska höger kan enas kring kvalitetsbegreppet. Ändå finns det en tydlig politisk retorik som används av författare, förläggare och kulturskribenter för att legitimera stödet.

3. Kvalitet och politik

Redan på 70-talet sattes litteraturpolitiken i relation till andra fundamentala politiska beslut gällande utbildning och boende, litteraturstödet passades in välfärdspolitiken. Under årens lopp refereras det explicit till litteraturstödet som en del av välfärdspolitiken.

I den litteraturpolitiska debatten framkommer åsikten att stödet bidrar till välfärdspolitiska lösningar genom att på professionella grunder bedöma nyskapande kvalitet. Men vanligtvis brukar välfärdspolitik vara riktad mot medborgarna, när det gäller stödet är det de stödda titlarna som blir det främsta föremålet för en välfärdspolitik. Det brukar talas om konst för ett politiskt syfte, men när det gäller litteraturstödet tror jag det är mer relevant att prata om hur politik eller en idealbild av politik används för konstens syfte.

Användningen av kvalitetsbegreppet ses också som ett sätt att göra motstånd mot vad som uppfattas som ett hot mot konsten och kulturen (vilket både är ökad politisk styrning och en ökad marknadsanpassning)

Avslutning

Kvalitetsbegreppet är accepterat som avgörande i litteraturpolitiken. Det finns en föreställning om att kulturpolitiken under 1970-talet präglades av andra ideal än kvalitet, såsom delaktighet och jämställdhet. Detta gäller dock inte litteraturstödet. Kanske kan det ha att göra med litteraturens speciella roll som både konstverk och vara på en marknad. Det har från politiskt håll funnits ett behov av att skilja ut det som är kvalitet. Men trots en antikommersiell bas i stödet så missgynnas i praktiken inte de största företagen av kvalitetskriteriet.

Litteraturstödet är tänkt, att som alla kulturpolitiska insatser, uppfylla en rad instrumentella åtgärder såsom att stimulera bokproduktion samt att garantera medborgarnas möjlighet att få ta del av kvalitativ skönlitteratur, vilket i förlängningen ska gynna samhället och demokratin. Men för att dessa instrumentella uppgifter ska uppfyllas krävs det att själva bedömningen av kvalitet görs på så autonoma grunder som möjligt, på en armlängds avstånd.

I litteraturstödet ryms en del motsatspar såsom byråkrati och konst, estetik och politik samt konst och marknad. Men i stödets konstruktion blir dessa motsatspar dekonstruerade, eller kan i alla fall samexistera. Kvalitet, ett begrepp från den estetiska sfären, operationaliseras i en förvaltning, stödet är både anti-kommersiellt och gynnar vinstdrivande företag. Slutligen behandlas kvalitet som något opolitiskt, men stödet legitimeras genom att passas in i en politisk kontext. Jag menar att denna upplösning av motsatspar bidrar till att göra tillräckligt många förlag nöjda för att vilja ha kvar litteraturstödet.

Kvalitet betyder olika saker i olika sammanhang. Men det kan aldrig frikopplas från kulturella, politiska och ekonomiska aspekter. Min studie visar att kvalitetsbegreppet kan användas som en sköld som oliktyckande grupper kan samlas kring när ett större hot kan skönjas, nämligen konstfältets utsatthet i en förändrad värld. Men så fort kvalitet definieras på något annat sätt kommer andra typer av konflikter att uppstå.

▪ Linnéa Lindsköld

Den här texten är även publicerad i konferensrapporten Kulturrikets tilstand från 2015 (kommande). Texten är snarlik det anförande som hölls i Borås, arrangerat av Tidskriftsverkstan i Väst, studentkåren i Borås och Centrum för kulturpolitiks forskning i Borås.

Dela den här artikeln: