Kulturbärare under täcket

Bokomslag

[150414] Martina Montelius skriver i en burlesk och provokativ tradition med anor från medeltiden när hon i Oscar Levertins vänner sliter den finkulturella masken från de välvilliga, välformulerade, civiliserade och i allo älskvärda kulturbärarnas ansikte och visar den råa köttsliga lusta som egentligen dikterar deras handlingar och styr deras tankar.

Sextiotvååriga Boel Märgåker är varken mer eller mindre än en idealtypisk kulturtant, stiftare av och ordförande i det litterära sällskapet Oscar Levertins vänner. Romanen med samma namn som sällskapet handlar om hur Boel Märgåker och hennes föreningsmedlemmar reser med Finlandsfärjan, dock inte på en vanligt trivial sup- och hålligångresa, utan på en abonnerad tur, arrangerad av den litterära tidskriften Läslust.

Men Boel Märgåker har sina föresatser klara inför resan, här ska svinas, supa och knulla är vad som gäller, och frågan är om inte hela kultursvängen i själva verket är en enda stor och förljugen förevändning för att få tillfälle till det blötaste och kladdigaste sex som tänkas kan (och kanske även till sådant som inte så lätt låter sig tänkas).

Martina Montelius som är konstnärlig ledare vid Teater Brunnsgatan 4 fick ju en stor framgång med sin förra lika egensinniga och roliga roman Främlingsleguanen, och säkert kommer Oscar Levertins vänner i samma karnevaliska tradition att bli en riktig hit, inte minst förstås bland de kulturtanter som får sina motiv och drivkrafter fräckt ifrågasatta.

Valet av Oscar Levertin som föremål för föreningens intresse är givetvis ingen slump. Levertin hörde till den slutande viktorianska epokens skönandar, professor i litteraturhistoria och lyriker. Hans mest kända alster är nog antologinumren Gammalt porslin och På judiska kyrkogården i Prag. Vackert men sprött klingande dikter, tillbakablickande med en skärningspunkt mellan det romantiska och det nostalgiska.

Sven Delblanc har i någon av sina dagboksromaner berättat om hur det i hans torftiga barndomshem fanns en uppsättning av Levertins samlade verk och hur hans far ansåg att vore det inte för det blanka och styva papperet så borde det hängas ut på dass till sitt rätta bruk. Sonen och litteraturdocenten Sven såg sig tvungen att på universitet undervisa gäspande studenter om Levertins författarskap, och tänkte i sitt stilla sinne att faderns omdöme hade sitt berättigande.

Det är alltså denne författare som Boel Märgåker samlat sin förening omkring, och bland medlemmarna finns män med uppenbara affektiva sjukdomstillstånd som nog gärna skulle sexa till det med Boel, men hon vill absolut inte bli någon daddande extramorsa till dessa vissna figurer. Däremot hinner hon beta av både en bastant kvinnlig litteraturdam, en manlig författare och en hyttstädare. Könssafterna porlar och stänker, Boels kroppsfett böljar mot revbenen och orgasmerna är vulkaniska.

Sociologiskt läst, och det bör den nog också bli, är Martina Montelius roman en synnerligen skarpsynt och radikalt fördomsraserande analys av ett samhälle där skenet får så mycket större betydelse än verkligheten och där lögnen, den må vara klassmässig eller estetisk, tillåts breda ut sig och bjuda in folk i en trivselfascism som bygger på inbördes överenskommelser av det tysta slag som gör att alla obekvämligheter, hur angelägna de än må vara, hålls på avstånd.

Sedan gör det ju inget att det dessutom är en väldigt rolig bok.

▪ Christian Swalander

BokomslagMartina Montelius
Oscar Levertins vänner
Atlas 2015

Kategorier
Skänk ett bidrag till Alba!
gilla.alba.3600px
Dela den här artikeln: