När fienden blir inhemsk

Sektion: Böcker

[150913] Ända sedan stater, myndigheter och enskilda personer började kommunicera med hjälp av telefoni och telegraf har de övervakats och avlyssnats av mer eller mindre hemliga polisiära och militära organ.

Övervakningen har intensifierats i krigstid men även det kalla kriget fungerade som drivkraft för övervakningen, och det rådande kriget mot terrorismen har givit massövervakningen dimensioner som är direkt mardrömslika. I Vem kan man lita på? skildrar Wilhelm Agrell, professor i underrättelseanalys, hur övervakningen vuxit fram, från första världskriget till våra dagars massiva tappning av informationsflödena i mobilnät och fiberkablar.

En avgörande händelse i denna utveckling blev när ett krypterat telegrafiskt meddelande år 1917 sändes till den tyske ambassadören i Washington. Avsändare var den tyske utrikesministern Zimmermann och meddelandet innehöll uppgiften att Tyskland hade för avsikt att utvidga u-båtskriget i Atlanten och i fortsättningen även skulle sänka amerikanska fartyg. USA hade hållit sig utanför kriget, men nu kunde den brittiska underrättelsetjänsten som uppsnappat och dechiffrerat meddelandet ställa amerikanerna inför en situation där de inte längre kunde stanna utanför kriget. De engagerade sig i krigföringen och året därpå var Tyskland besegrat.

Under det andra världskriget inrättades i anslutning till telefon- och telegrafstationen i Stockholm en hemlig telefonavlyssningscentral, där ytterst kompetenta och välutbildade kvinnor lyssnade på både diplomatsamtal och samtal mellan personer som polisen misstänkte kunde vara spioner eller politiska säkerhetsrisker. Det var en till stora delar olaglig verksamhet, som avsatte enorma mängder stenograferade avskrifter av samtal. Resultatet av denna stora insats blev ur säkerhetssynpunkt i det närmaste försumbart. Som Agrell konstaterar var det redan vid den här tiden klart för personer som sysslade med spioneri eller hyste omstörtande politiska idéer att de riskerade att avlyssnas.

Det är i alla fall intressant att konstatera hur de som sysslade med övervakningen gärna såg sig som lite förmer och annorlunda än vanlig polis eller militär. Det är ett genomgående drag, skriver Agrell, som hänger med in i våra dagar. Det finns en särskilt sorts mystisk heroism som odlas bland de hemligaste bland de hemliga.

Andra världskriget medförde givetvis ett intensivt spaningsarbete, inte minst gällde det den krypterade trafiken mellan militärledning och förband och mellan centrala statliga organ och ambassader. Den legendariska krypteringsmaskinen Enigma som tyskarna använde höll de länge för säker, men snillrika brittiska krypteringsspecialister knäckte den gåtan. En ännu mer avancerad krypteringsmetod togs fram men knäcktes också den, faktiskt också av den svenska signalspaningen.

Wilhelm Agrell arbetar sig systematiskt fram genom historien medan telefonin och telegrafen kompletteras med radiosignaler och annan eterkommunikation. Tappningen av analog trafik i kopparkablar minskar medan satellitövervakningen av den eterburna digitala kommunikationen kommer i stället. Den explosionsartade tillväxten av fiberoptiska nät får ett samarbete att växa fram mellan övervakningsorganen och bolagen som äger näten och kan tvingas lagra kommunikationen i dem. Allt mer intressant blir metadata. Man kan inte lyssna på allt men man kan kartlägga var vissa telefoner befann sig vid vissa tidpunkter osv.

År 2013 inträffade en enastående händelse i signalspaningens historia, nämligen Edward Snowdens avslöjande av former och omfattning när det gäller den övervakning som alla människor som över huvud taget kommunicerar med hjälp av teknisk apparatur är utsatta för. Wilhelm Agrell resonerar ingående kring massövervakningens gigantiska integritetsproblem och de etiskt djupt tvivelaktiga argument som används för att legitimera den konstanta kränkning det innebär att vara utsatt för risken att avlyssnas.

Efter 11 september 2001 kunde en rad demokratiskt tvivelaktiga regimer ansluta sig till det av Bush-administrationen förklarade kriget mot terrorismen och stämpla sin inhemska opposition som terrorister. Inte sällan kunde de då påräkna stöd från USA när det gällde att bekämpa regimkritiker som aldrig haft eller planerat att ha terror som metod.

Det finns inga tecken på att massövervakningen minskar. I Sverige kom EU-domstolens beslut om att den lag som tvingat teleoperatörerna att lagra trafik inte är förenlig med EU-rätten som en obehaglig överraskning för det politiska etablissemang som drivit fram bestämmelsen. Det står fortfarande och väger när det gäller vad operatörerna ska tvingas till i fortsättningen, man vill på något vis komma runt EU-domstolens beslut.

Det stora problemet när det gäller att ifrågasätta massövervakningen är givetvis det instabila läget i världen. Kriget i Syrien, IS expansion, den ryska nyimperialismen, ja, det är mycket som ger övervakningens försvarare argument för verksamheten. Det går ändå inte att komma ifrån att också den innebär ett potentiellt hot. Det är ju långt ifrån självklart att de som utger sig för att vara the good guys också är det.

▪ Christian Swalander

BokomslagWilhelm Agrell
Vem kan man lita på? Den globala övervakningen framväxt
Historiska media 2015

 

Kategorier
Dela den här artikeln: