Färglös fantasy

böcker.vinjett

[151007] Den här boken har fått lysande recensioner överallt. Den har legat etta på New York Times bestsellerlista. Bokbloggare i Sverige har gjort tummen upp. Och den jämförs med Hungerspelen, med Divergent och Marie Lus böcker.
Ändå tycker jag inte om den.

Bokens handling fokuserar på Mare Barrow, en ung och röd flicka. Här betyder ”röd” att hon har rött blod, vilket ställs mot den andra klassen i världen: silvrarna. De har silvrigt blod, och rodnar silver. Denna klass har också övernaturliga krafter som känns oerhört medvetet skrivna för att imponera på en biopublik. En del av dem kan manipulera vatten. Andra är otroligt starka, några kan hela sig själva och åter andra kan påverka människors tankar. De röda däremot äger inga förmågor alls. De är arbetarklass. De som kan arbeta får göra det, och alla andra skeppas ut i kriget.

Mare Barrows tre bröder har redan försvunnit till kriget. Hennes yngre och begåvade syster arbetar som sömmerska. Och Mare själv är utan talang, dessutom alldaglig, enligt henne själv, och försörjer familjen på att stjäla.

Puh. Redan där är jag trött. Allt påminner mig om Hungerspelen. Klassamhället, skillnaden mellan människor (fast Aveyard har försett sina övermänniskor med fler förmågor än Collins) och den klassiska kärlekstriangeln. Vem ska Mare välja? Den gamla kamraten eller den nya, spännande romansen? Kriget är större och utkämpas på riktigt, medan Collins gjorde media till en fiende. Där tycker jag att samhällskritiken hade en subtilitet som helt saknas i Aveyards bok. Med Hungerspelen väcktes tankar på hur det ser ut i vår värld. Hur används media till att manipulera mänskligheten? Vem är ond eller god, egentligen? Och hur kan vi försvara vår hejdlösa konsumtion egentligen?

Aveyards bok är grovt tillyxad. Här verkat resonemanget nå fram till att det är dåligt att behandla andra illa. Att alla människor är lika värda. Suck.

Den röda drottningen känns inte ny alls. Ingenting har tillkommit dystopigenren, allt är bara en upprepning som skruvats några extra varv. Och författaren har önskedrömt om filmatiseringen, som visst redan är på gång. Min största invändning är ändå att karaktärerna inte berör mig. Mare och hennes syster har ungefär samma relation som Katniss och Prim, Mare och hennes manliga vänner är nästan identiska med Katniss och Gale/Peeta. Det är samma historia, samma personer, men utan Hungerspelens komplexitet och ärliga men cyniska blick.

▪ Elisabeth Östnäs

bokomslag
Victoria Aveyard
Den röda drottningen
Översättn. Katarina Falk
Modernista 2015

Kategorier
Skänk ett bidrag till Alba!

swishGillar du denna artikel? Redaktionen arbetar gratis, men vi behöver stöd till driften. Ditt stöd skulle betyda mycket för oss. Swisha valfritt belopp till Tidskriften Alba.

Swisha till 1231666452

Mer information om Swish och Alba.nu

Dela den här artikeln: