Stark gemenskap i dans och kör

[151022] På sjuttiotalet ålades var och en att ta politisk ställning i förbindelse med det konstnärliga arbetet. Vad det konkret skulle betyda för arbetet som sådant var det många gånger svårt att genomskåda. Att det långt ifrån alltid gick hand i hand med en konstnärlig medvetenhet blev ofta smärtsamt tydligt.
Vi glömmer det.

Kanske berodde det delvis på, att vi, i vårt land, inte hade så många problem att tala om då, för egen del. Inte om man jämför med dagens omtumlande förändringar och ingrepp. Därför har Marina Mascarell i grunden inga stora problem i förhållande till hur hon skall få dansarna att tala i stycket Mongrel, som inleder Operans dansföreställning The almost nearly perfect.

I plastisk gemenskap modellerar dansarna i rapp och graciös hantering av diverse objekt av plisserad, brunfärgad papp fram allt från arkivmappar till labyrintiska murar, bakom vilka människorna förirrar sig och jag kommer osökt att tänka på den fenomenala ungerska filmen Revolten, där hundarna har tagit människornas plats och översvämmar staden till egen och andras förtvivlan. Och mycket riktigt är ’mongrel’ lika med gatukorsning eller något ditåt.

Det är den höga temperaturen som svetsar sig in i upplevelsen av den situation, som koreograf och musiker så samlat och väl gestaltar.

Jag är då mera tveksam till kvällens andra del, soft cell och det beror inte minst på, att ett ordmanus här tar överhanden på ett mer Woody Allenskt än (påstått) Ingmar Bergmanskt sätt och pratar bort såväl rörelse som bild. Skickligheten är den samma, men intrycket förtunnas i det äktenskapliga tjatet.

Ord i dans är intressant, det är intressant hur otvunget och väl en dansare kan hantera en replik eftersom han är obunden av varje konvention. Det närmar dansföreställningen performance-formen på ett meningsfullt sätt. Men insisterar ordet på så stort uttrymme som i soft cell så krävs det mer än ett skickligt hanterat ABBA-potpurri för att resultatet skall bli övertygande.

Det är upplevelsen av samstämmighet under former som förmår lyfta fram varje individ som får operans dansföreställning att ta Svenska Kammarkörens och Sofia Vokalensembles gemensamma framträdande i hand. Att kunna ”höra” var enskild stämma i den ena mäktiga tonsvallet efter den andra – där manskören i en enkel men skickligt teatraliserad form i framförandet av en sång om fiskarhustruns oro närmast ljuder som ett orgelackord – det är som att vara i miraklets mitt.

Danskompaniets konstnärliga ledare Adolphe Binder gör i programmet ingen hemlighet av, att ensamhet och flyktingskap varit teman som stått i centrum för den nya föreställningen. Men kanske förmedlades detta inte enbart i den sceniska berättelsen utan i det faktiska förhållandet, att dansarna har så vitt skilda bakgrunder, också geografiskt. Därigenom blir själva det framstående kompaniets existens till ett eget argument för det fruktbara och möjliga i vilket slags samarbete och möte det vara månde.

Men inte utan vidare. Hur många timmars träning och medveten strävan ligger inte bakom dessa föreställningar, dessa körframföranden! Det vore hög tid att skapa möten mellan politiker och konstnärer för att initiera processer i verkligheten som kunde ge samma vackra resultat genom eftertanke och erfarenhet av olika slag, något väl värt att tänka på.

Och något som faktiskt praktiseras här och nu i det utmanande projektet Ställbergs gruva, där konstgruppen The non existent Centre håller på att skapa just en sådan mötesplats i Ljusnarsbergs kommun, som i år tagit emot 800 invandrare, en utmaning så god som någon.

▪ Kjerstin Norén

The almost nearly perfect
Mongrel
koreografi: Marina Mascarell
kompositörer: Chris Lancaster och Yamila Rios
musiker: Chris Lancaster, Yamila Rios och Maths Tärneberg

soft cell
koreografi: Constanza Macras
kompositör: Almut Lustig
musiker: Almut Lustig och Matthias Breitlow

GöteborgsOperans Danskompani 2015
Revolten
regi: Kornel Mundruczó
Ungern 2014

Möten
Sofia Vokalensemble och Svenska Kammarkören
dirigenter: Bengt Ollén och Simon Phipps
Domkyrkan 18/10 2015

The non existent Centre i Ställbergs gruva
2015 –

Kategorier
Dela den här artikeln: