Jag bor på Kronogården

[151022] Jag vet inte vad det är som händer här på mitt kära Kronogården. Någon har huggit ned fyra personer på min första skola. Nu är den gamla skolan är riven och den nya byggnaden är omdöpt till Kronan, tidigare hette den helt enkelt Kronogårdsskolan.

Där gick jag i fem år. Fem år som jag minns med så mycket glädje. Fantastiska lärare, elever från sju olika nationaliteter i min klass. Vi var tuffa med rättvisa. Vad jag minns var det inte så mycket mobbing, i alla fall inte i vår klass.
På vintern – ja, vintrarna var kallare då på det spännande och hoppfulla sjuttiotalet – frös man is på fotbollsplanen och där åkte vi skridskor som tokar. Vi var många finländare som bodde på Kronogården och Finska föreningen hade många aktiva medlemmar. Själv minns jag bäst sommarlägren vid Vänern och friidrottstävlingarna.

Kronan har många elever med invandrarbakgrund, över nittio procent. På min tid måste antalet varit mindre än femtio procent. Det bodde även svenskar här i området och det gör det än i dag, även om fler har flyttat till andra stadsdelar.

Trollhättan är en segregerad stad.

De flesta invandrarna bor i stadsdelen Kronogården och stadsdelarna Sylte och Lextorp. Och de här stadsdelarna gränsar till varandra. Politikerna har verkligen inte lyckats med att integrera människor i samhället.
Många av mina bekanta, som bor i så kallat finare områden, anser att Kronogården är farligast i staden och undrar hur vi kan bo här.

Ja, jag bor på Kronogården igen efter att ha flyttat härifrån som nittonåring.
Faktiskt har jag nu bott här sen 2004. Och jag trivs, det är ett mycket vänligt område där man hälsar på varandra. I mitt lilla bostadsområde känner jag mig trygg. Men nu vet jag inte om jag vågar röra mig kring Kronogårds torg där Kronans skola också ligger.

De fortsätter förstås att sända från olycksplatsen, nu är det Ekot som sänder i P4. Jag tänker fortsätta att lyssna. Allt det här gör mig väldigt ledsen.

▪ Tuula Polojärvi
Taggar
Kategorier
Dela den här artikeln: