[151125] 
En hisnande förnimmelse av gitarrmusik mellan igenkännbar och det dittills ohörda. Det är gitarrduon The Gothenburg Combo, initiativtagare och medskapare till 3e Våningens och koreografen Gun Lunds senaste dansverk, som sätter sinnena i en sakral stämning för en mental jordenruntresa.
Den inledande övergången från mörker och knappt hörbart ljud till ett svartvitt landskap och toner som sprungna ur naturens egen ljudflora upplevs som en framkallningsmetafor. Utan att riktigt ha satt mig in i föreställningens hela kontext ser jag klimathotet illustrerat inför mina ögon. En vit textil installation över hela golvet liknar ett klippigt islandskap, som sakta smälter undan med hjälp av dansarna som rör sig därunder. Två gitarrer med sina utövare Hansson och Hansy träder in och bryter stillheten med en vidunderlig dramatik som när isberg bryter sig loss, smälter och ger sig av till allmän fara och varsel.
Så avlöser scenerna varandra av de dansare som tidigare höljda under ”isen” nu träder fram och fortsätter sin imaginära resa till det musikaliska lapptäcke som verket Sketches of the world – the seven continents visar sig vara. Det är denna internationellt kända gitarrduo The Gothenburg Combo som tagit initiativet till samarbetet med koreografen Gun Lund och hennes kompani E=mc2 att fysiskt gestalta deras musikaliska jordenruntresa, som de så vägledande beskriver i programbladet, som gärna bör läsas i förväg. Två eller tre och ibland fyra av dansarna skapar nya scenbilder och fysiska kompositioner i Gun Lunds sparsmakade koreografi till en varierad och konstfull ljussättning. Så lotsar de oss från kontinent till kontinent till en musik i skiftande stilar och tempi, som rör sig mellan surrealistiska till minimalistiska volymer, afrorytmer med mera och en ”sönderbombad” Schuberts pianotrio i Ess-dur för att illustrera Europa. Resan började nämligen där, i det Dresden, som en gång var en av Europas vackraste städer men som bombades sönder och samman i andra världskrigets slutskede, men i och för sig nu återställts i sitt ursprungliga skick. Föreställningen antar en allt mer sakral rituell form som skapar ett meditativt stämningsläge. Slutscenen med tillskott av ett antal statister tar form av en sittande ring som tycks vilja illustrera betydelsen av mänskliga möten och gemenskap, så viktiga i dessa tider av hot och rädslor, men blir ändå något som bryter magin.
Jag vet inte hur ofta The Gothenburg Combo går att höra live på hemmaplan, tydligen spelar de oftare utomlands än hemma. Att då på detta sätt få tillgång till deras fantastiska gitarrspel till sceniska kompositioner av Gun Lund och hennes ensemble blev till en av dessa sällsamma upplevelser, som det gäller att fånga i flykten, så viktiga för konstlivet. Verket borde hålla för fler föreställningar än planerat. Ännu ett par gånger ges det under vecka 48.
