Kriget 1916 – besök i helvetet

Sektion: Böcker

[160121] Hur upplevde du kriget? Den frågan kan man naturligtvis inte ställa till dem som levde under det första världskriget (1914–1916). Historikern Peter Englund har dock tagit sig an den uppgiften. Alldeles före julhelgen 2015 låg hans bok på bokhandelsdiskarna.

Det är tredje delen i Englunds serie som beskriver första världskrigets fem krigsår. Peter Englund är noga med att i sitt förord poängtera att hans böcker inte handlar ”om vad kriget var – dess orsaker, förlopp, slut och följder – utan främst en bok som försöker säga hur det var.”

Bokens källmaterial består av faktaböcker, biografier, memoarer, brev och andra artefakter. Persongalleriet i 1916 utgörs av 33 individer. Det är övervägande män, soldater i tjugoårsåldern. Kvinnorna – sex till antalet – är i samma ålder och deltar i kriget framför allt inom sjukvården. Peter Englund låter läsaren möta dessa mäns och kvinnors upplevelser i det förflutna och vi får veta hur krigsåret 1916 framstod för dem.

Boken 1916 inleds med nyårsdagens händelser för att ca 350 sidor senare avslutas med nyårsaftonen. (Böckerna om krigsåren 1914 och 1915 är disponerade på samma vis.) Vi läsare får besöka alla fronter där strider förekommer. Vi förs från västfrontens leriga skyttegravar till östfrontens mer rörliga strider, från umbäranden i Östafrikas hetta till Mellanösterns avrättningar och vidare till Mesopotamiens (nuvarande Iraks) konfrontationer mellan det osmanska och det brittiska imperiet. Och vi får veta hur Belgrads invånare försöker undvika ockupationsmaktens repressalier. Situationen hemmavid – det civila samhället på krigsfot – beskrivs också. Kvinnorna i östra Tyskland känner stor oro över knappheten på mat och bränsle. Läsaren möter ett myller av personer, skilda kulturer och årstidsväxlingar.

Boken har många förtjänster. Språket är spänstigt och elegant, och Peter Englund lyckas verkligen förmedla känslor och stämningar så att man som läsare nästan blir en del av skeendet. Den 1 juli skall brittiska soldater inleda ett stormanfall vid Somme. En del män är uppspelta. Somliga soldater är apatiska och åtskilliga är skräckslagna. Visselpipan ljuder. Framåt! Nu skall soldaterna ”upp på kanten”, åtskilliga kommer att möta döden och slagfältet kommer att förvandlas till en matta av sönderslitna kroppar. En av dem som skall dö denna dag är infanteristen Billie Nevill som vi tidigare fått möta i flera texter.

Det är också fascinerande att notera hur Peter Englund lyckas förmedla sinnesintryck. Om vädret när ett anfall skulle inledas den 8 augusti skriver han: ”Ingen sol längre, bara dimma och dis” (s. 322). Vi hör också larmet på slagfältet. Luften genljuder av vrålande granater och smattrande eldhandvapnen. Det ”dånar”, ”viner”, ”mullrar”, ”morrar” och ”susar”.

Det starkaste intrycket är dock de fasanfulla beskrivningarna av de sårade, de döende och de döda. Det är plågsamt att läsa om dödskampen och lidandet och om de överlevandes förtvivlan över att inte kunna rädda en soldatkamrat till livet. Kroppars förruttnelse och flugor och råttor som kalasar på lik beskrivs utan sentimentalitet. Här blir krigets vedervärdighet verklig.

Mitt i allt elände finns också berättelser som inrymmer mänsklig värme och omsorg. Jag tänker exempelvis på en ögonblicksbild där den engelska sjuksystern i rysk tjänst (Florence Farmborough) mycket ömsint vårdar och hjälper sårade och döende soldater. Det är gripande.

Ytterligare ett exempel på en mänsklig handling under omänskliga förhållanden är när några tyska soldater vid slagfältet runt Somme hittar en hungrig kattfamilj. Efter diverse ansträngningar lyckas de skaffa mjölk till katterna. Alla verkar glada, soldaterna kelar med kattungarna och kattmamman spinner. Så ljuder en väsning i luften. En granat slår plötsligt ned mitt i gruppen. En av soldaterna dör och likaså kattfamiljen. Offren begravs. Glädje och gemenskap har i ett ögonblick kastat de överlevande soldaterna tillbaka till krigets fasansfulla verklighet.

Hur värderade generalerna sina soldaters liv? Förmodligen lågt. I ett kapitel belyser Englund detta förhållande. Det är en tisdag i början av augusti och Storbritanniens kung skall besöka sina trupper vid Somme. General Haig, som är den brittiska expeditionsstyrkans befälhavare, vill gärna välkomna sitt majestät med en framgång på slagfältet. Anfallskoreografin är som tidigare. Ett kraftigt artillerianfall mot de tyska ställningarna åtföljs omedelbart av ett anfall med hurraropande soldater med bajonetterna på. På eftermiddagen har striderna ebbat ut, och tyskarna har återtagit den terräng som de förlorat på förmiddagen. Förlusterna på båda sidor var mycket stora denna augustidag 1916. Ett meningslöst offrande av soldater.

Boken har ett fantastiskt bildmaterial som författaren kommenterar med korta och iakttagande texter. Bilderna lämnar också starka intryck av död och smärta hos betraktaren. Som alltid i Peter Englunds produktion finns många fotnoter, som är upplysande och alltid verkar finnas på plats när läsaren undrar över något i den löpande texten. Bokens kartmaterial är synnerligen informativt. Läsaren kan enkelt och snabbt kolla upp var händelsen eller slaget sker.

Jag ser fram emot de kommande två böckerna. I slutet av krigsåret 1916 tycks segervissheten på båda sidor vara borta. Kriget verkar ha gått i stå. Tankar och drömmar om fred finns hos de personer som Peter Englund låter komma till tals. Ändå vet vi att det återstod nästan två år av krig.

▪ Kaj Odelstål

BokomslagPeter Englund
1916. Stridens skönhet och sorg. Första världskrigets tredje år i 106 korta kapitel
Natur & Kultur 2015

Kommentar:
Som f.d. historielärare föreslår jag att läsaren förbereder sig genom att läsa några sidor i exempelvis en lärobok. Förmodligen kommer läsupplevelsen av Englunds Stridens skönhet och sorg att öka om man först har ett grepp om vilka länder som stred mot varandra och bevekelsegrunder de inblandade hade för att gå ut det krig som vi kallar det första världskriget.

Kategorier
Dela den här artikeln: