Varuffe söker sin flock

författarporträtt

[160423] Det börjar med ett födelsedagskalas. Frank fyller nio år. Det är sommar och det planerade kalaset i trädgården blir inte riktigt som tänkt. Inga kompisar dyker upp och mamma säger att det är för att det är lov, men Frank vet att ingen bryr sig. Bara familjen och den snälla grannen Alice och hennes hund.

Frank är en klassisk outsider i barnbokssammanhang. Han vill mest läsa böcker och har inte något gäng att hänga med. Bara en rätt så irriterande lillebror, en mamma och en pappa och så den snälla grannen – tanten som har en gullig hund som heter Uffe.

Allt som händer i den här boken och (förmodar jag) i de kommande böckerna i den utlovade serien, börjar med att Uffe blir lite för uppspelt och råkar bita Frank i handen. Det är inget farligt bett, bara en liten röd prick, men det får följder. Frank förvandlas till en varulv. Eller ja, kanske snarare en varuffe. Det enda han vill är att bli klappad, kliad mellan öronen och gosad med. Tyvärr blir alla rädda när de ser honom och ryktet börjar gå om en livsfarlig varulv.

Det hela utvecklar sig till en berättelse om utanförskap och fördomar, om att leta gemenskap och förståelse. Jag ska inte avslöja för mycket, men det händer en del oväntat och historien är riktigt spännande på sina ställen.

Mats Strandberg har tidigare framgångsrikt skrivit fantasy för unga vuxna, tillsammans med Sara Bergmark Elfgren, i Engelsforstrilogin (Cirkeln, Eld och Nyckeln) och skräck för vuxna i romanen Färjan som kom ut i höstas. Nu ger han sig alltså på 6-9 åringar (en åldersgrupp för vilka det faktiskt finns mängder av böcker om övernaturligheter) en målgrupp han möter bra. Han hittar rätt nivå. Det är inte för barnsligt, inte för förenklat. Jag ser fram emot resten av serien.
Sofia Falkenhem har gjort fina illustrationer som lite tar udden av det otäcka.

▪ Siri Reuterstrand

bokomslag
Mats Strandberg
Monstret i natten
ill. Sofia Falkenhem
Rabén & Sjögren 2016

Författarfoto: Henric Lindsten

Kategorier
Dela den här artikeln: