Planeringsregioner eller politiska regioner?

Vinjettbild till tema om regioner

[161025] Landsting är ett slags mellannivå i det svenska systemet men jämställda med kommunerna.  Under ett antal år har det diskuterats vad som kallas regionalisering. Skåne läns landsting och Västra Götalands läns landsting har sedan slutet av 90-talet en så kallad regionstatus och kallas i dagligt språkbruk regioner.

Det innebär att dessa landsting  har ett utökat mandat  bland annat för att ta fram ett utvecklingsprogram. I mandatet ingår också en del uppgifter på kulturområdet samt ytterligare uppgifter av i första hand samordnande karaktär. Mandatet är förhållandevis svagt men ger ändå dessa regioner en något kraftfullare roll än andra traditionella landsting. Från 2011 har ytterligare landsting kunna utöka sitt ansvar på samma sätt som Skåne och Västra Götalandsregionerna men i dessa fall har det inte skett några sammanläggningar av landsting. Idag har eller får alla landsting möjlighet att bli regioner.

Det svenska systemet har ofta liknats vid ett timglas med en svag midja (landsting) men med starka ändar i form av stat och kommuner. Även om den svenska debatten om mellannivån inleddes redan i mitten av 60-talet tog det fart först under 90-talet och med viktiga utredningar under 00-talet som PARK (parlamentariska regionkommittén) och Ansvarskommittén.

Båda dessa utredningar förespråkade regionalisering av Sverige i form av sammanläggningar av landsting. Ansvarskommittén angav tydligt en framtida indelning runt 6-9 regioner dock utan närmare precisering. Ansvarskommitténs utredning avsåg att ta fasta på en samhällsmodell som skulle vara hållbar och anpassad till ett 2030 perspektiv. Kommittén var i första hand inriktad på effektivitet och behovet av att skapa en starkare sjukvårdsorganisation. Regeringen agerade inte och kommitténs förslag rann ut i sanden.

Med regeringsskiftet 2014 tog frågan ny fart. Regeringen tillsatte en ny kommitté kallad ”Indelningskommittén” med tydliga direktiv att föreslå en förändrad landstingsindelning. Indelningskommittén lämnade på försommaren ett första förslag innebärande en ny indelning av landstingen med en första etapp 2019 och en påföljande etapp 2023. I den första etappen ska samtliga landsting i Svealand inklusive Gävleborg utom Stockholm bilda en Svealandsregion och samtliga landsting i Norrland en Norrlandsregion. I förslaget ingår också att Värmlands läns landsting ska tillföras Västa Götalandsregionen.  I en andra etapp avses resterande regionbildningar genomföras för att vara klara till 2023.

Frågan har fram tills nu inte rönt någon större uppmärksamhet men på senare tid har alltfler kritiska röster dykt upp. Det framförs en oro för att detta är en kraftfull centralisering . Det talas om att det ska genomföras folkomröstningar. Det parti som är mest kritiskt är moderaterna.

I skrivande stund är det svårt att sia om utvecklingen och om det blir en större politisk fråga. Det verkar dock som att det finns en riksdagsmajoritet för denna reform vilket skulle innebära att landstingskartan ritas om 2019 och 2023 så att Sverige får en starkt förändrad landstingsindelning.

Varför ser detta ut att kunna genomföras nu men inte tidigare? En starkt bidragande orsak torde vara att detta är första gången regeringen aktivt arbetar för detta.  Det sker sannolikt med statsministerns stöd. Så var inte fallet under Göran Persson eller Fredrik Reinfeldts statsministerperioder.  Det går att göra en reflektion att aktörer och särskilt viktiga aktörers uppfattning i princip är helt avgörande.

Landstingen har aldrig i någon större utsträckning engagerat medborgarna. Det talar för att effektivitet ska väga tungt och kanske tyngre än demokratiaspekter. Med det menar jag att det kanske är på nationell och lokalnivå demokratiaspekter har störst bäring och betydelse.  Men det gör inte mellannivån oviktig ur demokratiaspekt särskilt om regionerna tilldelas ett starkare mandat på det sätt Ansvarskommittén diskuterade.

Det är tråkigt att denna fråga inte diskuteras mer öppet . Debatt och diskussioner förekommer givetvis men det är bland politiker och tjänstemän på de olika nivåerna. Den debatten har inte nått ut till allmänheten. De är beklagligt eftersom en indelning av riket i 6 regioner blir oåterkalleligt.. En så kallad försiktighetsprincip talar mer för en indelning i 12-14 regioner som ger bättre förutsättningar att kombinera effektivitet med medborgardeltagande.

Den fråga som måste resas är om dessa tänkta 6 regioner kommer att utvecklas till planeringsregioner för sjukvård och infrastruktur och på sikt helt eller delvis bli statliga regioner. Det skulle i så fall innebära att det på  mellannivån inte längre kommer att finnas ett folkvalt organ. Jag tror det är en reell risk.

Dock finns det behov av ökad regional samverkan i takt med att den regionala rörligheten ökar. Många rör sig regelbundet över kommungränser vilket skapar såväl behov av samverkan mellan kommunerna men trots ökad samverkan finns det ett antal frågor som är för stora för kommunen och för små för staten. Det är dessa frågor som har en regional logik och därmed bör hanteras på regional nivå . Många av dessa frågor är av sådan art att det krävs politiska ställningstaganden. Det kräver ett politiskt regionalt organ .

Före detta statsminister Göran Persson har talat om 100 framtida kommuner En indelning av Sverige i 6 regioner kommer att innebära ett behov av färre kommuner inom varje region och det medför att ett nästa steg blir att reducera antalet kommuner. En reform som minskar antalet kommuner till 100 från nuvarande 290 är en reform som får stora återverkningar på den lokala nivån och inte minst demokratin. Dessa återverkningar är avsevärt större än en regionreform.

Det är inte helt fel att spekulera i om det också är regeringens plan. Det planeras en kommunutredning efter årsskiftet. Den utredningen torde få i direktiv att bland annat utreda kommunsammanläggningar igen.

2023 kan således Sverige bestå av 6 halvstatliga regioner eller planeringsregioner samt ca 100 kommuner. Jag tror att det är fel väg att gå av det skälet att det Sverige behöver är medborgar mobilisering och det sker bäst i den egna lokalmiljön.  Sverige  bör snarast ha fler kommuner än nuvarande 290 men i vart fall bör antalet ligga i stort sett fast.

Det finns all anledning att diskutera inte bara framtida regionindelning utan även framtida kommunstruktur.

▪ Pontus Tallberg

Pontus Tallberg företräder Forum för regionalisering och lokal självstyrelse

Länk till alla artiklar i Regiontemat som sprack

Dela den här artikeln: