Årets fotograf: Magnus Sundberg

[170101] Som ung fick han en kamera i sin hand och nyfikenheten var väckt. Idag tillhör Magnus Sundberg veteranerna i svensk fotografi, med sina drygt trettio år i fotobranschen. 2017 är han Årets fotograf i Alba.

Magnus blev tidigt intresserad av bildens tilltal. Första kicken fick han när hans bror gav honom en kamera. Intresset växte och kan fick möjligheter att bli assistent i fotolabbet på Jönköpings-Posten. Det första egna labbet blev en garderob hemma i bostaden, ett mönster man känner igen från många andra fotografer.

– En av mina stora förebilder var franske Henri Cartier-Bresson, fotografen som blev stilbildande när det gäller estetik i den dokumentära bilden. En bok som har inspirerat mig mycket och som jag ständigt återkommer till är Telex: Iran av Gilles Peres. Bland mina förebilder i Sverige finns Torbjörn Andersson på Expressen och Jens S Jensen med sina fotoböcker från stadsdelen Hammarkullen här i Göteborg.

Efter några år i Jönköping fick Magnus Sundberg anställning på Göteborgs-Posten som en av som mest 22 fotografer. Här trivdes han med sina inspirerande arbetskamrater. Under denna tid belönades han bland annat 1995 med utmärkelsen Årets Fotograf i Europa.

Men allt har tydligen sin tid. GP övergav alltmer sitt publicistiska uppdrag och ägarna roffade åt sig av tillgångarna. Idag finns en enda fotograf kvar på tidningen. För några år sedan valde Magnus Sundberg att övergå till frilans.

– Jag ville gå medan jag ännu hade energi och vilja att göra något annat.

Det sociala reportaget är något Magnus Sundberg känner starkt för. För två år sedan startade han därför det dokumentära bildmagasinet Eyewitness.nu. I första numret besöker han Ungern med temat: Hit men inte längre, innan landet riktigt skruvat åt tumskruvarna för flyktingar. Laddat blev även nummer två med Jerusalem som konfliktcentrum. Ett riktigt bra reportage kräver nästan alltid en närvaro för att kunna göra djuplodande texter, men här fanns ingen som kunde sätta ord på hans bilder. Så han fick göra det jobbet själv. På den vägen har det fortsatt. Han är tidningens skribent och fotograf.

– Bildjournalister är ofta bra på att observera detaljer och en bra text innehåller detta. Bilder är berättandets tyngdpunkt och den som väcker intresset, men den måste även kunna sättas in i ett vidare sammanhang.

Eyewitness.nu har funnits i två år och belönades i december med Publicistklubben Västs stora pris. Tidskriften är en tryckt publikation, i tider när det kanske är naturligare att starta med en webbpublikation. Så hur kommer det sig att det blev en tryckt tidning?

– Idag ligger tyngdpunkten i reportagen oftast på texten. Dessutom utgår fotoreportagen oftast från bilden som porträtt. Jag vill ändra på detta så att de berättande bilderna blir de bärande inslagen. Dessutom anser jag att reportaget gör sig bäst i tryckt form. Gensvaret för tidskriften har hittills varit mycket positivt.

Webben finns dock i Magnus Sundbergs medvetande och kommer förhoppningsvis snart att bli ett komplement till Eyewitness.nu. Rörliga bilder kommer att bli en del av den publicistiska vardagen. Han resonerar att webben kan bli ett starkare inslag i hans publicistiska verksamhet om Eyewitness.nu blir mer känd. Samtidigt hävdar han att stillbilden har en kraft och koncentration som kan saknas i den rörliga bilden.

Målsättningen är närmast att få ekonomisk stabilitet i tidningen. Men upplagan behöver inte vara jättestor för att det ska vara meningsfullt att ge ut en tryckt dokumentärt magasin. Affärsidén är att bilderna kan kombineras med frilansuppdrag.

– Det senaste numret om Kuba är jag mest nöjd med av de teman jag hittills har publicerat i Eyewitness.nu. Det gör att jag känner att jag är rätt ute, att magasinet är bilddrivet.

 Adressen till tidskriften är www.eyewitness.nu

▪ Christer Wigerfelt

Bilden: Magnus SundbergMagnus Sundberg
Årets fotograf 2017

Kategorier
Dela den här artikeln: