En man att ständigt ifrågasätta

Sektion: Böcker

[170109] bild på författarenJohn Le Carré har ofta låtit oss förstå att han inte alltid är att lita på när han pratar eller skriver om sitt eget liv. Vad som är sanning och vad som är skröna har han, med ljummen hand, låtit oss få fundera över genom åren. Men nu är det kanske dags att ta honom på allvar när han skrivit det som troligen blir det närmaste vi lär komma memoarer med ”Duvornas tunnel”?

Svaret på den frågan är tyvärr ett reserverat nej. Först av allt så är Duvornas tunnel inga memoarer i någon betydelsefull mening. Nedryckaren; Berättelser från mitt liv låter oss ana att det snarare handlar om nedslag snarare än en löpande berättelse. Så är det. Det är välskrivet och genomgående intressant om än väl ytligt för den som önskar sig memoarer och möjligheten att komma författaren in på livet. I den bemärkelsen är det snarare skisser och anekdoter vi får oss till liv. Varje kapitel med några undantag, det mest framträdande berättelsen om fadern, är uppbyggda runt hans böcker. Likt ett pärlband tar de oss genom John Le Carrés liv. En del av texterna är rent återbruk, en gång skrevs de för en dagstidning eller ett magasin. Men för den som enbart följt John Le Carré från en svensk horisont är de troligen nya bekantskaper.

Men frågan är varför boken över huvud taget finns till. Den kom ut 2016 i Storbritannien.

Året innan kom Adam Sismans auktoriserade biografi John Le Carré; The Biography ut på engelska där Le Carré gav Sisman gott om tillgång till det egna arkivet och omfattande intervjuer. Sismans biografi är välskriven och ger en facinerande, mångfacetterad och sammanhängande bild av Le Carré i motsats till Duvornas tunnel.

Snarare är det Adam Sismans bok som borde ha översatts för att ge de många svenska läsarna av John Le Carrés böcker en tillgång till drivkrafterna och motiven bakom Le Carrés författarskap. Det är bara där man får en glimt av vem John Le Carré (aka David Cornwell) är och hur konturerna av hans liv eventuellt ser ut. För John Le Carré har som sagt själv alltid valt att skapa tvivel om intressanta delar av sin personliga och professionella historia. När det gäller de delarna har Adam Sisman ett striktare förhållningssätt.

Det var lätt att anta att Le Carré var missnöjd med Sismans arbete när han redan samma år som boken kom ut lät ana att han skrev på sin egen berättelse. Men den som läser Adam Sisman och sedan John Le Carrés Duvornas tunnel finner inte fog för en sådan tanke. Det som bland annat skiljer dem åt är att Le Carrés egen version är snällare och skvallrigare gentemot honom själv än vad Adam Sismans mer komplexa och infallsrika biografi är.

Man kan läsa båda med stor behållning, och det berikar om man ska komma nära John Le Carré, men om man enbart läser Duvornas tunnel blir man inte särskilt mycket klokare.

PS. På omslagets baksida lanserar förlaget, Albert Bonniers förlag, boken som ”John Le Carrés första memoarer bjuder på en unik inblick i de hemliga världar, privata och professionella, som gett näring till hans mäktiga författarskap.”
Frågan är om det inte är snudd på falsk marknadsföring.
Är det memoarer? Om så, i vilken mening? Är det de första, det vill säga kommer det andra? Och är det unika inblickar? Delvis är det det men ofta är det kända historier från andra håll.
Resten av citatet klarar sig.
Det hade gått att sälja in Le Carré utan en sådan vittvätt.

▪ Lasse Winkler

bokomslag
John le Carré
Duvornas tunnel
övers. Klas Östergren
Albert Bonniers förlag 2016

Författarfoto: White Hare Productions Ltd

Kategorier
Dela den här artikeln: