Sorgesång över en mor

Sektion: Böcker

[170215] författarporträtt”hanja hon sa
att mor min plockade mig ut ur sin kropp
med sina bara händer”

Den kanske mest symbiotiska och komplexa av alla relationer; den mellan mor och dotter. En kvinna föder i smärta en dotter, som sedan skall bli en avbild av henne själv. Allt de delar, alla erfarenheter, positiva såväl som negativa, som liksom går i arv. Mensen, den första kärleken, äktenskapet och graviditeten. Sedan barnen, amning och uppfostran. Och ständigt tal om relationer. Det är inte svårt att tänka sig hur nära mor och dotter kan komma varandra, hur givande, och hur sårig, den relationen kan vara ”modern stryker smulorna från kinden/barnet ler och äter smulorna från moderns fingrar”.

Efter två romaner (debuten 2012 med Bilder som inte angår mig) ger nu Felicia Stenroth (född 1990) ut sin första diktsamling, med den symboliskt klingande titeln En människa tvättar sig ren i en sjö. Men är det modern eller dottern som tvättar sig ren? Och tvättar sig ren från vad?

En människa som tvättar sig ren i en sjö är en sorgesång, gestaltad i ytterst koncentrerade dikter, inte sällan via enradingar och endast i gemener.
En mor är borta, förmodligen död ”första gången jag stod utan händerna som flätade flätan/klippte jag den rakt av och lade den i munnen”.
Där finns ”hanjan”, en kvinna, kanske mor- eller farmor, som verkar vara en trygghet

”första gången hanja tystnade bad jag henne sjunga
första gången hanja vägrade sjunga bad jag henne skrika
första gången hanja skrek höll jag händerna för mina öron
och hon tystnade”

Stenroth återanvänder ord, rader och uttryck, och i det upprepande närmast tatuerar hon in bilder och känslor i läsaren. Jag tänker mig sorgens ältande nödvändighet.
Flickan är uppenbart ung, Hanja förmodligen betydligt äldre. Men finns någon far, syskon? Om det vet vi ingenting. Sorgen kan vara inskränkande och egoistisk

”hanja min skar upp ett bröd men sorgen är inte ett bröd som man kan dela”

Ändå delar flickan sin sorg både med denna Hanja och med oss. Det är bara att tacka och läsa en gång till. Det är bara att hoppa rakt ut i sjön, simma på och rena sig från allt

”när man simmar i en sjö bär man arvet språket kvinnorna över den
trötta ryggen”

▪ Stefan Hagberg

bokomslag
Felicia Stenroth
En människa tvättar sig ren i en sjö
Norstedts förlag 2017

Författaporträtt: Angelica Zander (beskuret)

Kategorier
Dela den här artikeln: