Judarna som stred för Hitler

bokomslag

[170522] I det nazistiska Tyskland lyckades upp emot 150 000 män med judisk bakgrund ta sig in i den tyska krigsmakten. Flera fick tapperhetsutmärkelser och några blev generaler.
Så kallade mischlinge – kvarts- och halvjudar, enligt nazistiska begrepp – fick tillåtelse att gå med i Wermacht sedan Hitler personligen tillstyrkt deras ansökningar.
Men mot slutet av kriget avskedades många av dem av Hitler och skickades till tvångsarbetsläger.

I den här boken, som bygger på ett arbete av Bryan Mark Rigg – och som han doktorerade i ämnet på Cambridge universitet med – har han forskat i många arkiv och källor samt intervjuat över 400 veteraner med judisk bakgrund, eller deras släktingar.
Orsakerna till att de blev soldater var många, men i de flesta fall handlade det om att klara livhanken på sig och sin familj genom att dölja sin judiska bakgrund.

Många professorer och historiker tvivlade till en början på att denna studie skulle finna något av historisk betydelse. Men Bryan Mark Riggs undersökningar har visat att förmodligen fler än 150 000 mischlinge kämpade för Tyskland under andra världskriget.

I både Tyskland och Österrike fanns många judiska familjer när Hitler kom till makten 1933. Redan i första världskriget hade många som var judar kämpat på Tysklands sida och fått hedersutmärkelser. Men när nazisterna kom till makten infördes Nürnberglagarna 1935, där syftet var att stärka Nazitysklands antisemitiska politik.

Genom Nürnberglagarna introducerades de regler som därefter tvingade tyska myndigheter att särskilja judar från andra tyska medborgare. Den judiska befolkningen uteslöts genom detta från rätten till fullvärdigt medborgarskap. Lagstiftningen introducerade även begränsningar i samliv och giftermål mellan judar och icke-judar.

Hitler och nazisterna såg judarna som en ras, vilket de inte är, utan det är en religion. Där arvet ska gå på mödernet, d v s om ens mor har varit judinna blir barnen judar enligt den religiösa tron.

För många judar spelar emellertid religionen liten eller ingen roll alls när det handlar om att identifiera sin judiskhet. De anser främst att det innebär en etnisk samhörighet och att de tillhör en unik familj.
Och före nazismen ansåg många judar i Tyskland att de främst var tyskar. Det judiska kom i andra hand.

Men rasåtskillnadspolitiken gjorde slut på detta. Förföljelsen av judar tog fart, via t ex kristallnatten 1938 när mängder av judiska butiker och affärer förstördes och heljudar avskedades från sina anställningar inom staten samt att trakasserier och deporteringar inleddes. Och i och med krigsutbrottet i september 1939 förvärrades judeförföljelserna.
Ordet mischling betyder halvblod, blandras eller hybrid. Alla människor kommer dock från en blandad bakgrund. Ironiskt nog erkände Hitler att ”vi lider alla av den sjukdom det innebär att ha uppblandat, förstört blod”.
Mischling används dock i första hand för att beskriva blandrasdjur.

Via Nürnberglagarna införde nazisterna lagar för att skilja mischlinge från arier. Två nya ”rasmässiga” kategorier skapades: Halvjudar (mischlinge av första graden) och kvartsjudar (mischlinge av andra graden). En halvjude hade två judiska mor- eller farföräldrar, en kvartsjude hade en. Raspolitiken i Tyskland stipulerade att alla som bekände sig till den judiska religionen var heljudar, men de flesta mischlinge var kristna. Enligt dessa lagar skulle alla med mindre än 25 procent ”judiskt blod” anses som tysk. SS- och partimedlemmar tvingades bevisa en fullständig arisk härkomst tillbaka till år 1800 och SS-officerare måste gå tillbaka till 1750.

De flesta som påverkades av Nürnberglagarna protesterade inte, de kunde inte förutse hur det skulle komma att påverka deras liv liksom att det inte gick att opponera sig i denna auktoritära stat. Som halvjuden Hans-Geert Falkenberg sa: ”Dessa lagar var nonsens och diskuterades inte av någon i Tyskland. Glöm inte det!”

Under en tid erbjöd Wermacht (tyska armén) många mischlinge och vissa judar ett sätt att bevisa sin patriotism och undvika diskriminering. Och de flesta accepterade militärtjänstgöring utan några invändningar. Halvjuden Hans Meissinger sa att tillvaron som soldat ”gav mig en känsla av att inte vara den utstötte som jag hade upplevt i det civila livet”.
Dessa män fann snabbt att i krig fanns det ingen skillnad mellan dem själva och de så kallade arierna. Kvartsjuden Fritz Binder sa:

”Det är än idag ett nöje för mig att ha sett hur de underbara övermänniskorna (Herrenmenschen) sket på sig när striden började. Döden skiljer inte på judar och överlägsna raser.”

Det är inte bara nazisternas syn på judar som tas upp i denna bok. Även diskriminering inom judendomen diskuteras. Med hänvisning till vissa ortodoxa judars extrema religiösa uppfattningar säger kvartsjuden Karl Partsch:

”Vissa judar är lika dåliga som nazisterna.”

Många mischlinge och personer som lever i blandäktenskap känner att ortodoxa judar har fördomar om mischlinge.
Kvartsjuden Walter Schönewald säger:

”Att vara jude är bara en religion; allt annat är Hitler; allt annat är rasism.”

Schönewald säger att Israel har sina egna ”raslagar” då rabbindomstolarna förbjuder äktenskap mellan judar och icke-judar och inte erkänner de konservativa reformrörelserna.

På det hela taget så fann både tjänstemän och befäl inom Wermacht i såväl Tyskland som i Österrike sedermera när nazisterna hade anslutit det landet till sig, att det var svårt att upprätthålla raslagarna. Österrikarna var mer antisemitiska än tyskarna och över femhundra österrikiska judar begick självmord efter anslutningen då de fruktade det värsta.

Redan 1936 införde fältmarskalk von Blomberg och Hitler en regel om att halv- och kvartsjudar var tvungna göra militärtjänst men att de inte kunde inneha befälspositioner utan Hitlers särskilda godkännande.

Någonstans här började
ansökningarna inkomma till Hitler om att söner till halv- och kvartsjudar skulle betraktas som arier och tyskar och få göra militärtjänst. Hitler beviljade tusentals mischlinge undantag från bestämmelserna i sina raslagar men ändrade ständigt reglerna för vad som skulle gälla. Vissa har hävdat att Hitler gjorde undantag för mischlinge på grund av sitt eget ”judiska ursprung”. Men inga dokument har överlevt som bekräftar eller vederlägger detta påstående.

Förtvivlade mödrar skrev till Hitler och berättade om sina män och fäder som stridit tappert i första världskriget på Tysklands sida. Många ljög helt enkelt och skrev att deras familj var helt arisk. Det hände att kvinnor skilde sig från sina judiska män, och vissa hävdade att det inte var deras judiske man som var far till sonen utan att det var en arier. Och så vidare.

Som författaren dessutom skriver: ”Vissa historiker har felaktigt påstått att judar inte kunde bli officerare i Tyskland. I verkligheten blev många det, men för detta krävdes ofta att de konverterade.”
Till att bekänna sig som kristna, alltså.

En ”Arierdeklaration” från Adolf Hitler kunde lyda: ”Efter presentationen som framlagts av chefen för ledarens NSDAP (Bouhler), har jag generöst beslutat att Ni och Era syskon är klassificerade som arier vad gäller NSDAP-förordningar och federala lagar, även om Ert ursprung inte är helt klart.”

Hitler utfärdade även ”Deutschblütigkeitserklärung” för halvjudar, som ”ska gälla som av tyskt blod i enlighet med de tyska raslagarna med alla därav medföljande rättigheter och skyldigheter.”

Efter attentatsförsöket mot Hitler i juli 1944 avskedades i stort sett samtliga mischlinge ur tyska Wermacht. Nu var det Martin Bormann, Hitlers privatsekreterare och sedermera utsedd till efterträdare, som styrde med sin mer antisemitiska syn än till och med Hitler. Historikern Mark Roseman har konstaterat att Hitler var ”mycket känslig gällande frågor om moral och folkopinion” och att han därför hade utfärdat alla dessa undantagstillstånd för mischlinge.

Men om nazisterna hade vunnit kriget hade nog även kvarts- och halvjudar gått samma öde till mötes som heljudar i koncentrationslägren, tror författaren. Att bli skickad till OT-deporteringsstationer (tvångsarbetsläger) som de flesta blev sedan de avskedats ur Wermacht var det första steget mot koncentrationsläger. Och trots att massor av mischlinge fick tjänstgöra i tyska armén skickades deras föräldrar och släktingar till gaskamrarna.

Detta är ett mycket ambitiöst forskningsarbete som har blivit en bok. Kanske därför lite för överbelastad med fakta. Den var aningen tungrodd att sig igenom men jag är glad att jag har gjort det och glad att jag inte levde i Tyskland eller Österrike på 1940-talet.

Inte i något annat av de av tyskarna ockuperade länderna i Europa, heller.

Lite språkslarv i översättningen går att finna här och där, dubbeltecknade ord och ofullständiga meningar t ex. Och dubbla negationer. Men på det hela taget intressant, och för mig en tidigare okänd historisk omständighet.

▪ Leif Wilehag

bokomslag
Bryan Mark Rigg
Hitlers judiska soldater
Översättning: Rikard Ehnsiö, Christer Bergström
Vaktel förlag 2016

FOTNOT:
Bland Hitlers soldater med judisk bakgrund befann sig:
• Rommels stabschef Fritz Bayerlein, som även ledde elitdivisionen Panzer Lehr i Normandie och i Ardenneroffensiven. Han tilldelades Riddarkorset med Eklöv och Svärd.
• Günter Löwy, som kämpade i Waffen-SS-uniform men ändå förlorade nästan hela sin familj i nazistiska koncentrationsläger.
• Fältmarskalk Erhard Milch, generalinspektör för Luftwaffe och en av de högst ansvariga för Tredje rikets militära rustning.
• Flygaresset Heinz Schmidt, som sköt ned 173 fiendeflygplan och tilldelades Riddarkorset med Eklöv.

Kategorier
Dela den här artikeln: