Tuff superhjältebrud i lyxförpackning

bild ur filmen

[170607] Wonder Woman, den senaste filmen som förbereder inför Justice League, levererar en förlegad diskussion i en snygg förpackning.

Den lilla flickan Diana lever på en liten paradisö, avskild från omvärlden, med uteslutande kvinnor i befolkningen. Enligt gamla legender så kan den onde krigsguden Ares komma tillbaka en dag, så även om de lever fridfullt tränas alla hårt inför strid. En dag, mitt under första världskriget, råkar ett tyskt skepp hitta detta lilla paradis, och när Diana får reda på att ett världsomspännande krig pågår ser hon det som sin uppgift att stoppa vad som uppenbarligen måste vara Ares verk.

Hittills har det inte funnits särskilt många superhjältefilmer med kvinnliga huvudroller, så det är kul att få lite omväxling i utbudet; man måste inte vara feminist för att inse att en massa spännande berättelser försummas om man negligerar alla kvinnliga superhjältar. Dessvärre blir inte Wonder Woman särskilt nyskapande, och handlingen kretsar ofta kring kvinnlig frigörelse på ett sätt som känns lika aktuellt som det krig under vilket filmen utspelas. Var än Diana vänder sig blir folk förvånade över att en kvinna vågar ta initiativ och agera, och än mer förvånade när hon lyckas så väl med sitt företag. När en karaktär börjar tala om kvinnlig rösträtt känns debatten parodiskt förlegad. För att ytterligare framhäva hennes kompetens och styrka omges Diana av inkompetenta män, varav samtliga agerar s.k. ”comic relief”.

När man inte diskuterar samhällsproblem som löstes för ett sekel sedan verkar man vara osäker på hur man skall använda sig av Diana som karaktär, så man har låtit sig inspireras skamlöst mycket av Marvels filmer om Thor. Han och Diana delar mycket, i det att båda är krigare från ett gammaldags samhälle, hjältar som upplever ständiga kulturkrockar i mötet med den moderna världen och som om och om igen blir förvånade över dess beskaffenhet. Hälften av tiden är Diana (med 1910-talets mått mätt) en radikal kvinnokämpe, andra hälften en förvirrad ”tidsresenär”.

Som tur är finns det snygga actionscener som lyfter filmen. Producenten Zack Snyder måste haft inflytande över regin, för här återfinns stiliserade kamper med imponerande akrobatik, förmedlade med Snyders karaktäristiska slowmotion-sekvenser. Tyvärr blandas dessa med modern actionregi, d.v.s. skakig handhållen kamera och för snabb klippning, men behållningen består ändå, som tur är. De höga ambitionerna vad gäller budskap må ha misslyckats med att ge Wonder Woman mer substans, men stundvis är striderna lika vackra som huvudrollsinnehavaren själv.

▪ Martin Ricksand

Wonder Woman
Premiär: 2 juni 2017
Längd: 2 timme 21 minuter


Regissör: Patty Jenkins
Skådespelare: Gal Gadot, Chris Pine, Robin Wright m.fl.

Kategorier
Dela den här artikeln: