Märklig regelbundenhet i den globala ekonomin

vinjettbild

[170823] Ett diagram kan visa var vi är i tiden. Totalfaktorproduktivitet mäter hur stort utbyte en ekonomi har av insatser av arbete och kapital. Diagrammet visar detta för de mogna ekonomierna, tillväxtländerna och världen i dess helhet.

För den globala ekonomin ser vi en vågrörelse med en fallande trend under 70-talet, en vändning uppåt under 80-talet och en topp strax före finanskraschen år 2008 då det vänder ner igen. Man kan se ett sådant mönster i världsekonomin med tjugo- till trettioåriga expansions- och stagnationsfaser sedan industrialismens genombrott i slutet av 1700-talet. Varför vet vi inte riktigt, men mönstret är tydligt i bakspegeln. Om det håller i sig kommer världsekonomin att utvecklas trögt fram till 2030 ungefär. Det kan bli en källa för återkommande kriser och ihållande turbulens i världspolitiken. Men det vet vi inte säkert. Framtiden är alltid fundamentalt osäker.

Diagram: Långsiktiga trender i totalfaktorproduktivitet
Diagrammet visar att ett betydelsefullt skifte ägt rum. Drivande för den senaste expansionsfasen – ”globaliseringen” från mitten av 80-talet till den internationella finanskrisen för tio år sedan – var tillväxtländer i vad vi förr kallade Tredje världen, inte de mogna ekonomierna i väst. År 2012 var för första gången det samlade produktionsvärdet i utvecklingsekonomierna större än i de rika länderna. Man kan beskriva det som en tyngdpunktsförskjutning i den globala ekonomin från Förenta staterna och Västeuropa till Kina och andra länder i vad som förr var den fattiga delen av världen. Vad detta för med sig vet vi inte riktigt, men omvälvningen kan knappast underskattas.

För de utvecklade ekonomierna är produktivitetstrenden fallande under hela perioden. Trots ny teknik tenderar tillväxten att gå mot noll. Ju högre produktiviteten är, desto svårare är det att öka ytterligare. Tillverkande arbeten byts ut mot tjänsteproduktion med lägre teknikinnehåll och produktivitetstillväxt. Det betyder att visioner om att automation och artificiell intelligens snart kommer att avskaffa arbetet i de rika länderna inte är särskilt sannolika. Klarar våra ekonomiska system att gå mot nolltillväxt? Är vi rustade för den omställning som väntar?

Diagrammet visar en värld i omvälvande förändring. Om det blir till det sämre eller bättre beror på oss, våra barn och barnbarn. Det är människorna som skapar sin framtid. Men man kan erinra sig Robert Musils ord: ”Den som vill rusa igenom en öppen dörr måste ta hänsyn till att den har en fast ram”.

▪ Anders Nilsson

Anders Nilsson är redaktör för Tankeverksamheten inom Arbetarrörelsen i Göteborg.

Kategorier
Dela den här artikeln: