Medan minnena mörknar

Vinjettbild

[181203] En noir-expert som Allen Hughes (Broken City, 2013) kunde inte ha gjort det bättre, en Orson Welles (Citizen Kane 1941) kunde inte ha gjort det bättre – berättat den ogenomträngliga historien om vem som är vem, på väg vart och inte minst: varför?

Romanen bakom filmen av Anna Seghers utspelar sig under andra världskriget, men Transit lever sitt eget liv i kronologier och minnen, den är en lyrisk skapelse som laddar varje ögonblick med så mycket innehåll, att de var för sig kunde sägas teckna var sin film, vilket förtrollar upplevelsen.

Det gör den obeskrivligt rik att betrakta, genomleva och meditera över. Stora frågor som ’vem sörjer längst, den som lämnar eller den som blir lämnad’ läggs ut till långsamt övervägande. Filmen ger sitt eget svar på vad som händer med dem som lämnar, men det kan inte rimligen avslöjas på förhand.

En man flyr från Paris till Marseille undan tyskarna, försedd med en död författares identitetspapper och sista manus. I Marseille möter han författarens hustru och de blir antydningsvis förälskade. Andra väljer andra flyktvägar, myllret av människoöden hinner bara antydas, ändå skapas en stämning av osäkra konturer omkring varje beslut för att inte tala om vilka konsekvenser de kommer att få. Ingen tycks ha en aning om någonting.

I sin förra film Phoenix från 2014 företog regissören Christian Petzold liknande experiment med förväxlad identitet. Där var det maken som angivit sin hustru till tyskarna och sedan inte kände igen henne när hon återvände efter krigets koncentrationsläger och då bad henne spela sig själv för att komma i åtnjutande av det skadestånd varje drabbad jude hade rätt till – det kan man kalla halsbrytande!

Men ibland skall det till sådana djupa snitt i det gängse för att på allvar blotta dolda stråk i det mänskliga psyket, acceptera hur bittert driftstyrt och primitivt det kan vara. Det är mycket värdefullt att tvingas utsätta sig för en sådan självrannsakan man inte kommer undan, i vart fall inte så länge filmen varar. Den visar sig vara betydligt längre än sin reella speltid, den stannar kvar.

▪ Kjerstin Norén

Transit
regi: Christian Petzold
Tyskland 2018

Kategorier
Dela den här artikeln: