[190222] Vi har alla en bild av hur vår första arbetsdag på jobbet gestaltade sig. Men Daniel Ellsbergs första fulla arbetsdag på försvarshögkvarteret Pentagon i augusti 1964 skulle gå till historien. Då inträffade nämligen Tonkinintermezzot, vilket kom att bli startskottet för upptrappningen av USA:s inblandning i Vietnam.
Denna händelse skulle den amerikanske presidenten (LBJ) utnyttja på ett skamligt sätt för att skaffa sig fria händer att bomba norra Vietnam (DRV). År 1975 slutade Vietnamkriget i vanära och moralisk förnedring för USA:s del.
Daniel Ellsberg arbetade under 1960- och 70-talen som analytiker på Pentagon och senare på tankesmedjan Rand Corporation. I slutet av januari i år mottog han 2018 års Olof Palmepris. Han belönades ”…för sin djupa humanism och sitt storartade mod.” För de allra flesta är Daniel Ellsberg säkerligen mest känd för att han lät sprida Pentagonrapporten. Han smugglade ut 7.000 sidor topphemligt material som visade hur den amerikanska krigspolitiken i Sydöstasien under åren 1945–1968 planerades i all hemlighet och utan kongressens insyn i verksamheten.
År 2002 gav Daniel Ellsberg ut boken Secrets: A memoir of Vietnam and the Pentagon Papers. I den berättar han hur han gick från att vara en övertygad anti-kommunist och krigsförespråkare under kalla krigets början till att tjugo år senare bli övertygad om att USA:s inblandning i och krigföring i Vietnam var ett brott.
Det är verkligen spännande läsning att få vara med i maktens slutna rum när bomben briserar 1971, och Pentagonrapporten börjar publiceras i New York Times, Washington Post och i ett flertal andra tidningar. I det Ovala rummet sprider sig inte bara skräck utan även hat och misstänksamhet. Vita huset blåser till strid. Pressen och Daniel Ellsberg skall krossas.
Hans bok är till vissa delar en självbiografi men den är också en uppgörelse med krigshökarna i Vita huset runt president Richard Nixon. Trots smutskastning och hot om långvarigt fängelsestraff (115 år!) stod han fast vid sin övertygelse att Vietnamkriget måste få ett slut. Därför måste Pentagonrapporten komma till det amerikanska folkets kännedom.
Man måste beundra hans personliga mod, och med förundran läser man om maktens män som med alla medel försökte förhindra att lögnerna skall avslöjas. Som läsare av Secrets övertygas man om styrkan i prismotiveringen: ”…en lögnaktig regering avsattes, ett folkrättsvidrigt krig förkortades och otaliga människoliv räddades.”
I sitt tacktal vid prisceremonin i Stockholms konserthus tog Daniel Ellsberg upp sitt engagemang för kärnvapennedrustning. Han varnade för mänsklighetens utplåning om inte kärnvapenstaterna inleder nedrustning. Han drog sig inte för att beteckna kärnvapenstaterna som terrorister, eftersom de höll världens människor som gisslan. Vidare i sitt tacktal manade han att Sverige skall skriva på kärnvapenförbudet och att vårt land inte skall bli medlemmar av krigsorganisationen Nato. Ellsbergs slutsats blev att en värld utan kärnvapen är en värld där vi gemensamt kan använda resurserna till att bekämpa fattigdom och ta itu med klimatförstöringen.
Kärnvapenproblematiken tar Daniel Ellsberg upp i sin senaste bok The Doomsday Machine. Confessions of a Nuclear War Planner, som nyligen låg på bokhandelsdiskarna i New York och London.
