[190314] Vårvinter med växlande väder. Aktiviteter man trodde lämpliga får ställas in. En ficka i tiden uppstår, ett tomrum som behöver fyllas med något vettigt och lustfyllt. Varför inte lyssna på litteratur? En sysselsättning som blir allt vanligare bland dagens stressade och digitaliserade människor.
Ett tips om denna lust faller på är den spanska författaren Carmen Laforets (1921-2004) mästerliga debutroman Nada från 1945, som nu sänds på P1. Uppläsningen står Ana Gil de Melo Nascimento för.
Romanen, som först utkom 1945, är en av den spanska litteraturens klassiker, översatt till ett flertal språk och läst i generation efter generation. För ett par år sedan kom den i nyutgåva på svenska, i skicklig översättning av Siri Hultén.
Handlingen är rakt berättad, medan språket och miljöerna ger läsaren lust att stanna upp och låta sig uppslukas. Huvudpersonen Andrea kommer till Barcelona för att studera på universitet och bo i sin mormors våning, belägen på Calle Aribau, mitt i centrala Barcelona.
Gotisk bildningsroman, existentialistisk ungdomsskildring, post-frankistisk generationsroman, förfeministisk frihetssträvan eller poetisk prosa har Nada kallats, benämningar som alla stämmer på Andreas strävan och skimrande drömmar som skoningslöst krockar med den förvridna verkligheten. Istället för äventyr fastnar hon i sin dysfunktionella familj som bor i en nedgången våning, tryckt och trängd, enslig och eländig: ”Det låg något ångestladdat över den där scenen; i lägenheten rådde en kvävande hetta och luften var unken och stillastående. När jag höjde blicken såg jag att det hade dykt upp några spöklika kvinnor.”
En skickligt stiliserad spöklikhet kryper sig på. Staden Barcelona spelar här en lika framträdande roll som romanens handling. Nada brukar också toppa listorna över bästa skildringen av Barcelona, då ofta tillsammans med den globala bästsäljaren Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón.
I den unkna lägenheten bor flera släktingar, bland annat Juan och Ramón. De är Andreas två farbröder som ligger i ständig konflikt med varandra, liksom med andra familjemedlemmar. Här är det inte svårt att läsa in sviterna av det sönderslitande inbördeskrig som Spanien genomled mellan 1936-39, en konflikt som trasade sönder många familjer och försatte landet i ett mörk och infekterad efterkrigsperiod.
Men mest av allt försöker Andrea skaffa sig ett eget liv, ta sig loss och bli någon till skillnad från det som anges i romanens titel ”Nada”, eller ”Ingenting” som översättningen blir till svenska. Ett sätt att förändras är att skaffa sig nya vänner. Här är det Ena, en betydligt bättre bemedlad kurskamrat som lockar. Men vänskapen blir inte så enkel och intrigerna i den unkna familjevåningen blir allt trassligare.
