Mer om Borges litterära skapande

Bild på Jorge Borges

[190410] Mycket har sagts, mycket har skrivits om Jorge Luis Borges (1899-1986), de litterära labyrinternas mästare och förmodligen den mest hyllade nobelpriskandidat som aldrig fick priset. Nu kommer den andra samlingsvolymen av den store argentinarens verk ut på svenska, en samling texter från åren 1945-1970.

Vad är då så speciellt med argentinaren Borges? Enklast uttryck lyckas han kombinera hisnande tankedjup med våldsamma intriger. Dessutom leker han oupphörligen med sin läsare – lärt, lätt och lustfyllt. Alla dessa dimensioner inryms i föreliggande volym, där poesi och prosa blandas. Här finns också flera essäer som placerar sig någonstans mellan det lärda och det fiktiva. Ryggraden i samlingen är de välkända novellsamlingarna Alefen och Andra inkvisitioner, men här finns också flera utvalda dikter.

Å ena sidan är Borges texter höglitterära, fullspäckade med intertextualitet och lärdom, vilket både skrämmer och attraherar, beroende på läsare. Vanliga motiv är biblioteket, boken och bildning. Samtidigt domineras hans texter av män, manlighet och den typ av manskodad våldsamhet som vi ofta kallar action. Manligheten är ofta knuten till den argentinska folkloren, där knivslagsmål, tango och gauchos är framträdande motiv. Men allt skruvas till.

Själv var han också något av en motsägelse – en skygg spränglärd bibliotekarie som, bortsett från ett flyktigt och misslyckat äktenskap, bodde hela sitt liv hemma hos mamma. Samtidigt skrev han om episka knivslagsmål i månskenet ute på Pampas oändliga vidder, men satt mest inne och hostade i dammet på Nationalbiblioteket i Buenos Aires.

Ställd bredvid jämförbara höglitterära ikoner som Proust, Joyce, Woolf eller Faulkner orsakar läsningen av Borges inga problem att hänga med. Inte på en yttre, rent litterär-teknisk nivå. En så kallad röd tråd finns, men hur den ska tolkas är en annan sak. Dessutom är språket sparsmakat och utgör sällan något hinder, varken på spanska eller svenska. Snarare skulle man kunna karaktärisera Borges språk som ganska fjärran från den spanska traditionen, med rötter i barocken, där långa meningar, bisatser och longörer ofta både accepteras och värderas.

Mitt i allt detta leker Borges oupphörligen med sin läsare, på ett sätt som ingen annan författare gör. Det bjuds på litterära förvandlingsnummer, tematiska vändningar och vridningar, ett läsandets magi som pågår och som oupphörligen fascinerar den uppmärksamma läsaren.

▪ Erik Cardelús

Bild: Jorge Louis Borges.

Bokomslag
Jorge Luis Borges
Borges II: 1945–1970
Tranan förlag 2019

Kategorier
Skänk ett bidrag till Alba!

swishGillar du denna artikel? Redaktionen arbetar gratis, men vi behöver stöd till driften. Ditt stöd skulle betyda mycket för oss. Swisha valfritt belopp till Tidskriften Alba.

Swisha till 1231666452

Mer information om Swish och Alba.nu

Dela den här artikeln: