Det har ofta sagts att ett kammarspel kräver ett slutet rum. En miljö som laddar klaustrofobiska känslor. I Marie Auberts kortroman Vuxna människor blir sommarstugan ett sådant rum. Därtill en ges stark dos norsk nutid, medelklass med outtalade och olösta familjekonflikter. Och alkohol som dramaturgiskt raketbränsle. Läs mer
Jonathan Franzen är inte bara en stor författare, utan också en amerikan som går hem på svenska kultursidor. Vänsterdemokrat, välformulerad och välpositionerad. Lite lagom excentrisk och salt. Inte heller hymlar han med sin avsky för twitter-megalomanen som styr hemlandet. Bakom sig har Franzen en lång radda succéromaner, främst Frihet och Tillrättalägganden. Saken blir inte sämre av att han har svenskt påbrå och ibland kan uppfattas som polemisk, moralistisk och arrogant, egenskaper som får media att jubla och gå i spinn. Läs mer
En giftig skandal är Kristina Appelqvists femte kriminalroman i universitetsmiljö. Liksom i de tidigare böckerna utspelas handlingen på det fiktiva Västgöta universitet, som har vissa likheter med Högskolan i Skövde, där Kristina Appelqvist tidigare varit anställd i administrationen. Universitetet ligger också i Skövde, och den lokala förankringen är självklar. Läs mer
Hur står sig gårdagens vetenskapliga sanningar mot dagens? Frågan är högst intressant, när Erwin Schrödinger tar sig an frågan om hur liv egentligen fortplantar sig. Men här är det inte en biolog som fördjupar sig i denna fråga, utan en teoretisk fysiker. Hans idéer gav viktiga bidrag till gåtan om vad som styr arvsanlagen. Läs mer
Något är det med de superrika och deras till synes ändlösa rikedomar. Något som fascinerar, förför och förfärar. Männen (för flertalet har snopp) med så många lyxbilar och lyxyachter att de sällan hinner användas. Män omgivna av ryggdunkare, lismare och finansiella hyenor. Männen som väcker beundran och fjäsk, avsky och avund, om vartannat. Läs mer
Att läsa Ferrante om Ferrante är plågsamt. Nästan lika plågsamt som att läsa debutboken Plågsam kärlek, som kom ut under fjolåret. Men plågsamheten handlar inte om Ferrante själv, som är en av samtidens största författare och skapar ytterst välgestaltade och njutbara romaner, med en tematik vävd kring kvinnors liv i den förunderliga staden Neapel. Läs mer
Hur lång är sorgen? Kan man få sörja tills man är färdig? Finns det en bortre gräns, kan det bli något ”sjukt” eller osunt i att ”bara hålla på”? Hur väl känner vi egentligen våra barn, eller våra föräldrar? Och får man skriva en roman där ingen ”utveckling” sker? Det är frågor som dyker upp när jag läser Susanne Skogstads debutroman Svartstilla som utkommit på Wahlström & Widstrand, i Cilla Naumanns poesiskimrande översättning. Skogstad är född 1992 i Nordfjord, och studerar nu på en manusförfattarlinje i Oslo. Läs mer
Kate Atkinsons nya roman, Kodnamn Flamingo är, som hennes böcker ofta, en berättelse som utspelar sig på, och vandrar fram och tillbaka mellan, flera olika tidsplan.
Det är en spionroman som tilldrar sig i England under och efter det andra världskriget och Atkinsons lekfullhet och förmåga att skriva berättelser i ”lager på lager” håller läsaren på tårna. Läs mer
Det finns goda skäl att betrakta Carl Jonas Love Almqvists Det går an från 1839 som den första moderna romanen i Sverige. Den kommer trettio år före det så kallade moderna genombrottet i nordisk litteratur, där författare som August Strindberg och Victoria Benedictsson skrev romaner som med den danske litteraturhistorikern och kritikern Georg Brandes ord ”ställde problem under debatt.” Läs mer
