Fenomenal ”Show”

Göteborgsoperan – Life's a show!

Nog är det show alltid! Den koreografiska uppfinningsförmågan tycks outsinlig, den kroppsliga förmågan närmast gränslös, så ock den scenografiska, musiken inte att förglömma. Det är en spontan reaktion från världspremiären på två nya dansverk på Göteborgsoperan. En säregen helafton med en makalös dansensensemble. Läs mer

Kvalitet och spännvidd på västsvenska scener

Tre föreställningar – Hierarchy of needs, Efter Hamlet, Jane Eyre
Adel Darwish, foto Ola Kjelbye

Tre sceniska verk, som nyligen haft premiär på tre av västsveriges institutionsteatrar, bekräftar i hög grad en konstform som lever och söker.  I vitt skilda uttryck och former, för olika åldrar, visar de på möjligheternas gränslöshet i syfte att bearbeta stora frågor. Backa teater är totalt gränsöverskridande med sitt utforskande av mänskliga behov och har dessutom en fot med i ett lekfullt dansverk på Regionteater Väst byggt på pjäsernas pjäs Hamlet medan Folkteatern kokat ner romanen om Jane Eyre till ett par timmars sceniskt överdåd om galenskap. Bakom dem alla lurar den eviga frågan – att vara eller inte … Läs mer

Vackrare än vackrast

Dans: Third Movement – Gun Lund
Vinjettbild

Gun Lunds senaste föreställning på 3:e Våningen, Third Movement är något av det vackraste jag sett. Jag skräder inte orden, det blåser en vind genom hela lokalen, som hämtar ursprung i fem vitmålade paraboler (får jag mig berättat), som, samtidigt som de genom reflektionerna från det svarta golvet ger intrycket av att sväva i luften, utgör fem dansares ”hem”, det enda de har att hålla sig till. Läs mer

Mödraskap med charm och allvar

Backa teater – DNA (Dansa nära anhörig)
DNA, Backa teater. Foto Ola Kjelbye

Nu har det avslöjats vad slags föreställning som skapats under rubriken DNA i betydelsen Dansa Nära Anhörig. Det är Backa Teaters senast sjösatta projekt. Om mina förväntningar var nollställda så blev upplevelsen desto höggradigare. Roligt, charmigt, rockigt, kärleksfullt mot en avgrund av  allvar i botten. Det handlar om mödrar. Läs mer

Slitningarna före stillheten

Göteborgsoperans danskompani – Stoic, Solo Echo

Bibliotekets hyllväggar är rejält igenslammade. Själva rummet är en utställningshall. Besökare och monument går i ett, går i grått. Sociala gester utförs. Första entrén görs av ett par som beskriver ett sexualiserat ställningskrig det må vara få förunnat att kunna mäta sig med. Läs mer

Kroppen som naturkraft

Dans: Carmen Olsson – Vågar vi blunda

Kan man dansa en doft eller snarare minnet av en doft? Buto-dansaren Carmen Olsson har tillsammans med konstnären Åsa Herrgård och pianisten Harald Svensson skapat ett andra verk på temat med premiär nyligen på 3e Våningen i Göteborg. Till helgen återuppstår verket i konsthallen på Bohusläns museum för att i mars 2019 gästa Japan. Läs mer

Vad minns vi, när vi minns
– i minnet av känslan?

Bild ur föreställningen "Vågar vi blunda"

På väg hem från föreställningen Vågar vi blunda? möter jag två personer med var sin nyinköpt mjukglass. Doften av essenser frestar inte nämnvärt, man frågar sig varför produkter som dessa lockar någon enda människa till köp! Läs mer

 Scenkonst i världsklass

Göteborgs Dans- och teaterfestival: Teater Schaubühne & Nederlands Dans Theater
Christoph Gawenda i En Folkefiende

Med något av det bästa inom såväl teater- som danskonst satte Göteborgs Dans och teaterfestival punkt för den här gången.  Schaubühne från Berlin gjorde Ibsens En Folkefiende till en rejäl tankeställare mitt i valrörelsen och Nederlands Dans Theater fick publiken att tappa andan med sina fyra enaktare. Läs mer

Danskonst i världsklass

Göteborgsoperan – S&S, två dansverk

Med orden mänsklig utsatthet och kroppslig besatthet låter jag sammanfatta de två nya dansverk, kallade S&S, av två mycket olika koreografer som Göteborgsoperans danskompani arbetat fram. Resultaten är hisnande och bekräftar skickliga dansares oändliga uttrycksförmåga. Läs mer

Pretentiös formlek

Motherdog - ur föreställningen. Foto Ola Kjelbye

Pretentiöst så det förslår, kan sägas om Göteborgs Stadsteaters senaste uppsättning, Motherdog, som inte gjorde mycket mer avtryck hos mig än ett stort frågetecken. Det är ljussättningen och musiken som är behållningen medan tematiken, människan som flockdjur, utmynnar i intet. Läs mer