Natur kan inte reduceras till kultur

En naturfotograf kan omvandla verklighet till bildkonst. Med en enkel knapptryckning på en enögd, men tekniskt avancerad, pryl blir natur till kultur. Naturen ärver och förbrukar vi. Kulturen skapar vi och tävlar ibland med. Därför värderar vi (tvåbenta, fjäderlösa och ekonomiskt förhäxade egoister) ofta kulturen mer än naturen.
Bild Guy Heyden Läs mer

Språkens underbara resa genom tiden

Två miljoner år sedan: enkla stenverktyg men ingen konst och inget språk, helt enkelt för att struphuvudets anatomi ännu inte medger det. 150 tusen år sedan: homo sapiens sapiens med ett struphuvud som kan tala och en hjärna för konst, abstraktioner, språk. Så plötsligt dessa bisonoxar, hjortar, hästar i ockra, hermatit och sot som följer klippväggens spricklinjer. De bilder i Lascaux, La Marche och Altamira som häpna forskare först trodde var kreationisters påhitt för att håna darwinismen. Läs mer

Evolutionen och det kollektiva

Livet bygger på samarbete. Vi människor samarbetar i samhällen medan fiskar och andra djur såsom fåglar och gräshoppor samarbetar i flockar. Grupper av djur visar sig skapa komplicerad dynamik som inte nödvändigtvis beror på individernas komplexitet utan istället beror på de enkla interaktioner som uppstår mellan individerna. Gruppdynamiken har alltid varit viktig i naturen. Man talar om att grupperna och själva samarbetet inom grupperna är självorganiserade, alltså att det kan uppstå samarbete och komplicerade strukturer genom enkla medel. Man tänker sig att evolutionen använt sig av detta för att skapa den biologiska mångfald vi ser i dagens natur. Den stora utmaningen i dagens forskning ligger i att finna de underliggande strukturerna hos det kollektiva och dess självorganiserande egenskaper. Läs mer

Bortom varggränsen

Konstens världsbild är lika oändlig som naturvetenskapens. Kanske lade religionerna, med självutnämnd ensamrätt, beslag ”med rätt att döda” på konstens och fantasins oändliga värld – dessa som fick människor att växa och som antagligen fanns i oss alla från början. Kanske snodde några helt enkelt oändligheten för att de ville ha makt över andra; de humanistiska vetenskaperna måste återerövra konstens och fantasins gränslöshet. Läs mer

Det andliga flödet

Om inte alla är fria, är ingen fri. Uppbyggda system fruktar individens frihet, den fruktar även en gryning då individen inser sin unikhet och egenvärde, och i rörelse och känsla framhäver sina rättigheter som självständig och en medvarelse. Läs mer

Varför sa du inte bara nej?

Det finns en debatt som ingen tydligen vill lyfta och det är att kvinnor också har en del i den könsmaktsordning som råder. Inte minst medelklasskvinnor. Vi är många som år ut och år in uppoffrat oss för att få bekräftelse på att vi är älskade, oumbärliga och bäst på att ta hand om barn, nära och kära och inte minst det obetalda arbetet. Vi borde nu ta och göra oss en självrannsakan. Varför behöver vi bekräftelse på detta sätt i stället för att avsäga oss en del arbetsuppgifter, inte minst de tråkiga, monotona som vi borde dela på, kvinnor och män? Läs mer

Revolutionen inifrån

Murarna omkring oss utgör dom fysiska bevisen för vår instängdhet. Murarna är upprättade för att begränsa vår omgivning och förvägra den dess utbrytelse och frihet, främst samordnade med moral, rädsla och ovetskap. Läs mer

Friheten ifrågasätter friheten

Är friheten ett ord, en uppfinning, liksom systemen, moralen och teorierna är det? Frihet kan vara och innebära många saker; det är ett ord efter en upplevelse. Frihet kan vara olika saker, det står klart, och borde heller inte motsägas för att hindra en diskussion som kan leda någonstans på vägen. Min klara ståndpunkt är att frihet innebär att inte vara fången eller instängd. Självständigheten och friheten i sej, i form av individuella beslut, resulterar i olika vägskäl och livsöden, kanske rentav till en återinskränkning och återgång till fångenskap i någon form. Men i frihetens ruta står självständigheten med vinden i ryggen, fri att blicka ut över klipporna, i vilken riktning som helst, att sväva, vandra, simma eller vara. Läs mer

Återupptäck kritikern Klara Johanson

”På mig kan jag applicera en gammal vitsvändning: Jag är ingenting om inte diktare – och jag är inte diktare.” Så presenterade Klara Johanson en gång sig själv. Vem var hon då? Hon var en ovanligt rikt begåvad människa, en stor stilist, en blick så skarp som få, en egensinnig och enastående kämpe. Läs mer