Medan minnena mörknar

Transit – Christian Petzold
Vinjettbild

En noir-expert som Allen Hughes (Broken City, 2013) kunde inte ha gjort det bättre, en Orson Welles (Citizen Kane 1941) kunde inte ha gjort det bättre – berättat den ogenomträngliga historien om vem som är vem, på väg vart och inte minst: varför? Läs mer

Men vem är hon?

Isabella Eklöf – Holiday
bild ur filmen Holiday

Det är märkligt, men det är sällan man står så schack matt när det gäller den bakomliggande drivkraften och viljan i en berättelse som i förhållande till Isabella Eklöfs Holiday. Vem är filmens huvudperson, Sascha, vad är regissörens uppfattning om henne i en historia som ligger klibbigt nära metoo och domen mot Arnault, som jag just lusläst – är det en slump, eller är detta regissörens knivskarpa inlägg i ”debatten” eller vad man skall kalla det? Läs mer

När det verkligen hände

Damien Chazell – First man
Ryan Gosling, Claire Foy, and Luke Winters in First Man (2018)

Det finns ett antal högkvalificerade filmiska verk som behandlar människans strävan, eller tvång, att nå rymden, av fri vilja (radarparet Brian Grazers/Ron Howards Apollo 13 1995) eller av tvång (Christopher Nolans Interstellar 2014) – uppföljda av framlidne Stephen Hawkings påstående, att människan inte kommer att klara sin uppgift att rädda jordens klimatförändringar och därför måste skapa möjligheter för en definitiv utflyttning till annan planet, annat solsystem.
Gud bevare mig. Läs mer

Allt kommer tillbaka

Peter Grönlund – Goliat
Bild ur filmen Goliat av Peter Grönlund

Peter Grönlund har begått ännu ett mästerverk. Goliat är filmen som berättar om en familj i desperation men det är också berättelsen om förmågan till lojalitet mot alla odds. Det lever en stark och otvetydig kärlek mellan medlemmarna i den problemfamilj filmen tar sin utgångspunkt i, vilket inte minst förklarar den inre skönhet filmens huvudperson, Kimmie, genomsyras av. Läs mer

”Ett dockhem”

Brian Henson – The Happy Time Murders
bild ur filmen

Vad får man när man korsar Who Framed Roger Rabbit? med Mupparna, låter slapsticken ersättas av grov humor, och öser på med knark, sex och våld? Svar: något som är på gränsen till en ny kultfilm. Läs mer

Om att ”älska”

Film: Anders, jag och hans 23 andra kvinnor
Bild ur filmen.

Det är mycket som står skrivet i Nahid Perssons nya film Anders, jag och hans 23 andra kvinnor, i sms, på facebook eller varför inte i – stjärnorna? Om att jag älskar dig, att du är det finaste som hänt mig, ja, allt det där man hoppas någon förr eller senare skall säga till en, i fåfäng tro på att en gång sagt skall det också förbli, problemen är över, nu är sagan här. Läs mer

En överraskande tillfälligt vacker blandning

Film: Not Knowing Who You Are is a Beautiful Source of Surprises
Scen ur filmen

Jag minns att jag kände, vid Hasse Alfredsons bortgång, när man tog del av nedslagen i hans och Tage Danielssons enastående produktion:
vilken lätthet genomsyrade inte hela deras arbete, vilken sagolik frihet, detta trots i all vänlighet, denna fräckhet utan snusk – så länge sedan det tycktes vara, som var det nu förlorat, för all framtid… Läs mer

Små filosofiska mästerverk på duken

Valerio Mastandrea

Den rörliga italienska filmen Allt du önskar kan du få lurar åskådaren från första stund. En man sitter på café och har en liten ”mottagning”, skarpt iakttagen av baristan, som står och förälskar sig i honom vid sidan av.  Människor med vidlyftiga önskemål får löfte om att de skall gå i uppfyllelse – i gengäld måste ”kunderna” åta sig omfattande, komplicerade och ibland direkt farliga motprestationer bestående av grova brott typ våldtäkt och mord. Läs mer

Verkligheten och spelet

Gruppen – regi: Laurent Cantet
Bild ut filmen Gruppen

Laurent Cantet åstadkom med Mellan väggarna från 2008 intrikatast möjliga skildring av vad som måtte utspela sig i ett klassrum. Hur en duktig lärare oavbrutet hotas av sina elevers list och lust till exakt de angrepp hans duktighet provocerar fram, av alla upptänkliga orsaker och med skrämmande frimodig skicklighet från elevernas sida. Läs mer

Landet som verkar sakna allt

Andrej Zvjagintsev – Saknaden
bild ur filmen

Man går till Andrej Zvjagintsevs nya film med största tänkbara förväntningar. Den isande ensamheten i Återkomsten från 2003 har aldrig velat lämna en i fred. Det han visar där, och visar på nytt i Saknaden är, hur den förstelnade statliga regimen i Sovjetunionen/Ryssland ätit sig in i medborgarnas DNA och till sist gjort dem oförmögna att hantera varje personlig konflikt eller problemställning med värdigheten i behåll. Läs mer