Resan till helvetet

Gorki Glaser-Müller – Children of the Enemy
bild ur filmen

Gorki Glaser-Müllers (född i Chile 1973) film Children of the Enemy har en urstark grundkvalitet genom att den segdragna process morfadern Patricio Galvez genomlider för att nå sina sju barnbarn och sedan föra dem till Sverige, motsvaras av en utmanande långsamhet i filmens egen rytm. Man går med på den bristande underhållningsfaktorn till förmån för en möjlighet till inlevelse i en situation som inte kan beskrivas som annat än djävulsk. Läs mer

Hur skall det gå för Asako?

Vinjettbild ur filmen.

Asako I & II är ”den gamla vanliga historien” om plötslig passion som faller till ro i sansad vardagslunk, men vägen dit är intressant och inte så lite dramatisk, några gånger väldigt humoristiskt fångad, hela tiden med en detaljrikedom i iakttagelsen som fängslar. Det är en film man absolut inte skall missa! Läs mer

Myndighetens brist på myndighet

Mikael Håfström – Quick
Vinjettbild på huvudpersoner och regissör.

Det finns i Robert Musils ofullbordade romanverk Mannen utan egenskaper en centralgestalt vid namn Moosbrugger, som har mördat en ung flicka. I den identitetsupplösning som råder i det wienska samhälle före första världskriget dramat utspelar sig i (en isoleringscell där man tillåts skrika, som samtida satirikern Karl Kraus kallade staden) blir han en samlande punkt för den oändlighet av utsvävande resonemang, framtidsplaner och fantasier romanens övriga karaktärer hänger sig åt, med sina egna, vitt skilda syften i fokus. Läs mer

En skör, skör tråd

Hans Petter Moland – Ut och stjäla hästar
foto ur filmen

Knappt har man fått fatt på en tråd i relationerna fader-moder-son-grannar förrän man bringas i tvivel om vem som är vem. Ett eller annat slinter i själva historieberättelsen, som är en tillbakablick.
En tillbakablick på vad som egentligen hände och med vilka konsekvenser, vem som egentligen älskade vem och på vilket sätt man förvaltar vetskapen om, att man skjutit ihjäl sin egen bror. Läs mer

Genomskinligt till kropp och sinne

Beautiful Boy – Felix Van Groeningen
Vinjettbild från filmen Beautiful Boy

Jag har aldrig upplevt något liknande: en fullsatt biosalong där alla tycks hålla andan de två timmar filmen varar. Beautiful Boy lämnar inget utrymme för avspänning i någon form. Den är och lever i kraft av att hålla åskådaren fast i känslan av den absoluta vanmakt som drabbar varje förälder med ett nästan vuxet barn som han eller hon ser gå åt skogen och både känner och vet, att det kan de i grunden inte göra något åt. ’Barnet’ är en egen människa nu, med egna val och värre, egna misstag; barn, men ännu långt ifrån vuxen. Läs mer

Tre sensuella genier – down

Lady Bird – Greta Gerwig. Vad ska folk säga – Iram Haq
Bild yv: Ur filmen Vad ska folk säga?

Ibland kan det vara skadligt att ha för stora förväntningar. Och när det gäller omtalade Lady Bird, med makalöst sensuella spelare som Saoirse Ronan (Brooklyn), Lucas Hedges (Manchester by the sea) och Timothée Chalamet (Call me by your name) plus en regissör som Greta Gerwig (huvudrollen i Noah Baumbachs Francis Ha) så väntar man sig ett riktigt smarrigt kalas. Läs mer

Rasande olycklig

Emanuelle Bercot – Malony

Vi följer den unge pojken Malony, utan fader och med en näst intill omöjlig moder, samt lillebror. Det är vad han har och det räcker inte för att hålla honom vid handen längs serpentinvägen av småbus, våld, skolk och rymning – han är, även han, näst intill omöjlig, ja, ursinnig över de dåliga odds livet bjuder. Läs mer

De miserabla

Joost van Ginkel – Paradissviten

Vi vet alltihop: vi vet det från Moodyssons Lilya 4-ever (2002), från Björn Runges Mun mot mun (2005) eller Ang Lees Ice storm 1997). För rik som fattig ligger misären på lut, Läs mer

Talande tystnad

Jay Roach – Trumbo

Foto på Jay RoachFörsta gången jag satte fötterna på sovjetisk mark var 1982, året därpå var det USAs tur. Båda gångerna i förbindelse Nordiska Kvinnors Fredsmarcher, vilket fick betydelse för i vilket klimat besöken skedde, vilka samtal de föranledde. Läs mer

Fullkomligt åldrad

Film: Youth – Paolo Sorrentino

Filmen heter Youth men handlar om det motsatta: åldrandet och dess insiktsfulla vemod. Självbedrägeriet in i det sista och slutligen försoning. Läs mer