Teater det slår gnistor om

Göteborgs stadsteater – Tidningshuset som gud glömde och Flugorna

Victoria Olmarker lyckas suveränt att med det mest finstilta kroppspråk precisera den ekonomiska manliga elitens diskreta charm. Satiren om tidningshuset Stampen är en elegant beskrivning av hur verkligheten överträffar dikten. Samtidigt på Göteborgs stadsteaters lilla scen i källaren tar ett extremt spelsätt näst intill udden av Sartres frihetsdrama Flugorna efter antik förlaga om makt, skuld, hämnd och hat. Missa inte dessa två föreställningar! Läs mer

Haltar sig fram med lek och allvar

Göteborgs stadsteater - Utvandrarna

Pontus Stenshälls uppsättning av Utvandrarna på Göteborgs stadsteater genomsyras av en sorts folkloristisk lekfullhet, vars form rättar in sig i en scenisk berättartradition som då och då förlorar sig i ren buskis. Till skillnad från tidigare verk för film och scen av Vilhelm Mobergs utvandrarserie berättas här bara första delen fram till ankomsten till Amerika. Läs mer

Våra ödesval

Göteborgs stadsteater – Jihadisten
Jihadisten kampanjbild

Den föreställning som nu gått upp på Göteborgs Stadsteater, Jihadisten, kan få stor betydelse för unga människors ställningstaganden i framtiden, därför är den berömvärd. Den kan komma att bidra till fördjupad förståelse för alla de problematiker de senare årens invandring väcker på ett sätt så att vi kan gå en, inte fördomsfull, men vidsynt, atmosfär till mötes. Läs mer

Kaotiskt på Götaplatsen

Göteborgs stadsteater – Alexandras Odyssé

Det grekiska kaoset har flyttat in på Göteborgs stadsteater. I en salig stilblandning och i högt tempo görs i en serie scener försök att belysa Greklands ekonomiska kris. Men Alexandra Pascalidou är ingen Aristofanes och den politiska fars, som väl är tänkt, vill sig inte. Läs mer

Livstidsdomar

Det finns ingen ruskigare mor-dotterscen än den där Charlotte rättar sin dotter Eva efter att den senare har spelat upp ett stycke Chopin i Ingmar Bergmans film. Dottern är amatören, som vill visa modern/mästarinnan hur långt hon kommit i sin utveckling. Läs mer

Välspelad höstsonat förbryllar och roar

Göteborgs stadsteater – Höstsonaten

Äntligen!, blev min spontana reaktion efter att ha upplevt regissören Lydia Bunks uppsättning av Höstsonaten på Göteborgs Stadsteater. Äntligen något som berörde mig på djupet, både känslomässigt, visuellt och sceniskt konstnärligt, trots viss överbelastning. En uppsättning som öppnar upp mot tysk expressionism från stramheten hos Ingmar Bergman. Läs mer

Metaforrik fest i färg och fantasi

Göteborgs Stadsteater – Alice i Underlandet

Bättre tajmat kunde det knappast vara. Att i vår oförutsägbara och svårhanterliga värld släppa fram Alice i Underlandet på teaterscenen. Uppsättningen på Göteborgs Stadsteater bjuder på en hisnande orgie i ljud, färg, form, film och fantasi, som utmanar skådespelarnas uttrycksförmåga och publikens att hänga med på färden. Läs mer

Lustmord på Fadren

Göteborgs stadsteater, Nya Studion – Fadren

FadrenDen som förväntar sig Strindbergs Fadren linjärt berättad må bli överraskad – positivt eller ej. För här ställs publiken inför ett, åtminstone för Göteborgs stadsteater, rätt nytt koncept, som i vissa delar mer liknar föreläsningsteater eller workshop, där originalet dekonstrueras och dissikeras i sina beståndsdelar, enligt postdramatisk metodik. Läs mer

Wollters lågmälda avsked

Göteborgs stadsteater – Driving Miles

Något märkligt hände på Göteborgs Stadsteater i och med premiären på föreställningen med den dubbeltydige titeln Driving Miles. En ovanligt nedtonad Sven Wollter lyckades skapa en legering av sig själv, den nyligen bortgångne författaren Henning Mankell och dennes berättarjag, den fiktive skrothandlaren Steinar. Av sju män på scenen är sex musiker, som varvar berättandet med den legendariske trumpetarens musik. Det blev mer av exklusiv jazzkonsert än teater. Läs mer

Existentialism på gott och ont

Folkteaterns Vita scen – Jag var här först, Göteborgs stadsteater – Existentialism av nybörjare

Existentialism i olika skepnader kan man säga om två kortare nytillskott på Göteborgs scener. Det gäller Jag var här först på Folkteatern respektive Existentialism av nybörjare på Göteborgs stadsteater. Den förra ett välskrivet kammarspel av Kristian Hallberg i ett projekt kallat Roadtrip i regionen. Den andra resultat av en idé som havererat och kunde ha fått förbli därvid. Läs mer