Då och nu förenat i dystopiskt dansverk
Med dans i världsklass satte Göteborgsoperan punkt för säsongen med en festival för att fira sina 25 år i huset vid Lilla Bommen. Det blev en jubileumshelg av rang. Invigningen skedde visserligen först i oktober 1994 med Martinson/Blomdahls apokalyptiska opera Aniara. Hofesh Shechters hyllade dansverk Grand Finale tar upp stafetten med sin dystopiska framtoning. Läs mer
Konsten att skapa möten
I Backa Teaters pjäs Hierarchy of Needs ingick ett möte via videolänk med en teatergrupp i Syrien. 8 maj möttes på liknande sätt Göteborgsoperans interkulturella kör och dess motsvarighet på en scen i Greklands nya nationalopera i Atén till en vokal dialog. Streaming-tekniken erbjuder oanade möjligheter till kulturella mötesplatser där politik eller pengar hindrar levande gästspel, något som i dagarna dock kan upplevas på Teater Sesam. Läs mer
När stilen brister eller bär
Det ligger nära till hands att, om inte direkt jämföra, så i alla fall ge det en tanke, varför språket i Operans dansföreställning Ministeriet för olösta känslor förvaltas så välövervägt och träffsäkert, medan sång- och framför allt dansnummer i Stadsteaterns Little shop of horrors faller till marken med ett brak. Läs mer
Enastående kvinnoporträtt
Det är inte bara en helt unik uppsättning. Den ges dessutom blott ett fåtal chanser till att uppleva. Sopranen Kerstin Avemo gör två enastående kvinnoporträtt mellan dröm och verklighet i två kortoperor som fåtts att framstå som om de varit gjorda för varandra. Med David Radoks idé, regi och scenografi har skapats två märkvärdiga operasmycken. Läs mer
Fenomenal ”Show”
Nog är det show alltid! Den koreografiska uppfinningsförmågan tycks outsinlig, den kroppsliga förmågan närmast gränslös, så ock den scenografiska, musiken inte att förglömma. Det är en spontan reaktion från världspremiären på två nya dansverk på Göteborgsoperan. En säregen helafton med en makalös dansensensemble. Läs mer
Hur bra var det?
Denna dödsbringande svartsjuka!
Svartsjukans demoner har intagit Göteborgsoperan och orsakat en helaftonskväll med passion, svek, hämnd, våld och död till musik som med kraft gestaltar verkens känslomässiga berg- och dalbana. Det handlar om italiensk opera med igenkännbara handlingar med vokal dramatik som kan få huden att knottra. Läs mer
Kvinnorna fick guldet att glimma
Olafur Sigurdson som dvärgen Alberich är ett vokalt kraftpaket av stort mått. Det är kring honom som historien cirklar i första delen, Rhenguldet, av Richard Wagners Nibelungens ring, som Göteborgsoperan just sjösatt. Ingen lätt sak för den som ska få det att funka lika bra på scenen som i orkesterdiket. Att ta till humorn och tron på publikens fantasi kan hjälpa. Läs mer
Ett högkalibrigt äventyr
Ett mäktigt, praktfullt, välspelat och känslofyllt äventyr. Ringaren av Notre Dame på Göteborgsoperan är en fullträff som familjeupplevelse. En mer lättillgänglig musikal har jag svårt att minnas. Här konfronteras motsatser och fördomar. Körpartierna är mäktiga. Tempot högt. Rollbesättningen träffsäker. Därtill en högteknologisk scenografi som levandegör denna enorma katedral med hjälp av gigantiska ledskärmar. Läs mer
Operaverk som tändande gnista
Det våghalsiga operaprojektet Monstret i labyrinten blev under fem dagar Göteborgsoperans första presentation av ett verk av Jonathan Doves och mersmaken bet sig fast. Musiken, sången, dramaturgin, scenografin blev tillsammans ett kraftfullt uttryck för den kollektiva kraftens förmåga att ingjuta mod och hopp. Läs mer