Verk som kräver sina skådespelare

Göteborgs stadsteater – Ship of fools, Ensam galning
Ur Ensam galning, foto Ola Kjelbye

Nyskriven och genreupplösande scenkonst har intagit Göteborgs stadsteaters små scener denna vår. På Studion spinns i farsform på den urgamla myten om narrskeppet. På den tillfälliga scenen Slakthuset är den utlösande faktorn en dröm om en livsstil befriad från köttkonsumtion. Två disparata nyskrivna verk, som i båda fallen ställer stora krav på skådespelarna. De är den stora behållningen. Läs mer

Drabbande könskamp

ur föreställningen

Det är inte precis någon ny upptäckt att 1800-talets kvinnor blivit osynliggjorda i de få yrken som stått till buds. En av dem som sökte personlig frihet via litteraturen, absolut inte bortglömd dock, var författaren Victoria Benedictsson. Ur hennes dagboksanteckningar har skapats en monolog, som skådespelaren Mattias Nordkvist förmedlar med våldsam frenesi och ytterligare utmaning av sin sceniska begåvning. Läs mer

Intensivt om uppror och poesi

Göteborgs stadsteater, Studion – Upprorets poet
Bild ur föreställningen. Foto: Ola Kjelbye

Forough Farrokhzad har fått namn om sig som Irans kanske främsta 1900-talspoet. Hennes liv var intensivt i ständigt uppror, därtill kort. Intensiv är också den föreställning med fem kvinnor på scenen som vill hylla henne. Läs mer

Rut och Ragnar

Hegnell och WollterI fredags begick Stadsteatern premiär på Kristina Lugns pjäs Rut och Ragnar och därmed har fru teaterchefskan inga bekymmer för Studions ekonomi under kommande halva spelår (förmodligen hela om hon så skulle önska.) Fast det känns inte som någon sport, att förevisa två publikfavoriter som Gerd Hegnell och Sven Wollter i ett timslångt kärleksmöte. Läs mer

Vintertid

Vintertid är en ny samtidsrealistisk pjäs från Storbritannien. Det är Andrew Sheridans förstlingsverk, och handlar om pojken Oscar – son till två missbrukare, som tidigt dumpar honom hos morföräldrarna. Läs mer