Att ständigt komma tillbaka

För drygt tjugo år sedan var Sören Larsson min lärare och sedan kollega på det som blev larssons teaterakademi och larssons teater. Sedan sex år tillbaka, efter att vi båda under tio års tid arbetat med att göra teater på varsitt håll, samarbetar vi igen, nu i larssons & ADAS teater på Konstepidemin i Göteborg. Läs mer

Barnteater lockar nybliven pappa

Jag avbröt Anders Friberg på Teater Tamauer mitt i arbetet med att bygga dekoren till den kommande uppsättningen ”Igelkotten och mullvaden” som ska ha premiär den 19 mars på Hagateatern. Pjäsen vänder sig till barn mellan 3 – 6 år och är en dramatisering av böcker av Anna Högberg och Gunnar Lundkvist. Läs mer

Sökandet efter personliga teman

Man säger ofta om bildkonstnären att hon eller han ”målar samma tavla om och om igen”, om författaren att hon eller han ”skriver samma bok” i olika variationer under sin livstid. Vad kan detta perspektiv betyda för skådespelaren som oftast har en dramatisk text att utgå från, skriven av någon annan, som arbetar inom en regissörs visioner och som dessutom förväntas gestalta andra människor? Vilka berättelser och teman är det som skådespelare går och bär på och uttrycker från scenen? Läs mer

Film och teater ger olika avtryck

Det är filmfestival i Göteborg och jag bokar några biljetter. Det fanns en period i mitt liv då att se en film på bio skulle varit förenat med risk för återfall. Men jag är sedan många år symptomfri. Läs mer

Om teaterns rädsla för publiken

Är det ett svenskt uttryck när man säger att publiken sviker? Jag tror det. Den bildade medelklasspubliken, som anses bära upp kulturen i det här landet, är både ett ideal och en potentiell svikare. Den ses som en homogen grupp. Med för teaterns del farligt bestämda åsikter om kvalitet samtidigt som den har starka krav på sig från teaterns sida om lojalitet. En självmotsägelse. Den har rätt att tycka vad den vill men ska vara lojal. Läs mer

Dockor överskrider mänskliga gränser

Efter tjugo år i Göteborgs teaterliv har Nasrin Barati många glada minnen. Men genom åren har arbetet med Dockteater Sesam också haft en skuggsida: kampen mot låg status och fördomar.
– Men jag brinner för den här konsten, så jag måste fortsätta göra det jag tror på, säger hon. Läs mer

Har Alba någon framtid på nätet?

Alba har under sina tio år på nätet haft en något vinglig resa. Utan bidrag från ett EU-projekt hade vi antagligen aldrig kommit igång, även om startsträckan är betydligt kortare för ett webbmagasin än för en tryckt tidning. Men för bägge slagen av tidning gäller fortfarande att distributionen är det kanske svåraste ledet. Hur når man sina läsare? Läs mer

Varför håller vi på?

Som nättidskriftsredaktör får man ofta frågan ”Men hur får ni in pengar på det där då?” Svaret är i alla fall för min egen del: ”Det får vi inte”. Alba drivs som de flesta andra nättidskrifter – i alla fall vi som dväljs i närheten av kulturtidskriftsträsket – helt ideellt. Fråga mig.
Jag vet. Jag är ordförande för Föreningen för Sveriges Nättidskrifter. Läs mer

Får jag läsa barnböcker?

En berättelse om ett barn, en barndom. Är det automatiskt en bok för barn? Naturligtvis inte. Men påfallande ofta tänker vi så.
Det finns många böcker som jag själv tyckt om, gråtit till och roats av, som jag inte alls borde läst. Eller möjligen skulle läst av plikt som god förälder. I alla fall om jag litat på vad som står på baksidan på böckerna eller på vilken hylla de placeras i bokhandeln och på bibliotek. Läs mer

Vardagens möte med fiktionen

Kerstin Lundberg Hahn är barnboksförfattare sedan några år tillbaka och aktiv i Barnboksnätet. Hennes vardag består dels i att skriva på nästa bok, dels i att besöka sina läsare på skolor och bibliotek. Det uppstår ett växelspel i detta kraftfält. Läs mer