Jag vet inte hur många det var som läste deckare i min ungdom. Men andelen av befolkningen bör rimligen ha varit mindre än idag. De många och välsorterade bokhandlarna hade bara deckare i begränsad omfattning. Genren betraktades som lättgods, ja närmast i veckotidningsklassen, böckerna var billiga av pockettyp och kallades kioskdeckare. Läs mer
Sociologer gillar den, kultserien The Wire som är ett utmärkt exempel på hur kriminalberättelsen kan vara så mycket mer än historien om ett brott. Många är författarna som vill skildra eller rent av förändra samhället med hjälp av sina historier. Sverige är på många sätt ett föregångarland när det gäller den här delgenren men det finns många utländska efterföljare. Läs mer
Kritikerna brukar klaga på att kriminalgenren är så begränsad. Att den är så full av klichéer att man nästan bara behöver läsa en enda deckare för att ha förstått hela grejen. Tänk om de har rätt? Det finns stunder då jag nästan tror det. Läs mer
Den kvalificerade översatta deckaren lever farligt i Sverige. När svensken allt mer fokuserar på svenska författare och förlagen i kristider skär ner på utgivningen är det bistra tider för den som läser den typen av böcker. Läs mer
Nu är det snart sommar och med tanke på hur vädret brukar vara så är ju sommaren en bra tid för läsning. Kriminalromaner, spänning och romantik i all ära, men det finns även annan lustfylld läsning. Passa på och läs några kulturtidskrifter i sommar. Gärna några som du aldrig läst förut. Bara i Sverige finns det cirka 140 medlemmar i kulturtidskriftsföreningen FSK där jag är ordförande. 140 tidskrifter om de mest skiftande ämnen. De flesta finns på papper, en del på webben och några både på webb och papper. De flesta sliter med små upplagor och dålig ekonomi. Att nå ut är ett stort problem för kulturtidskrifter i Sverige. Läs mer
I dag er det opplese og vedteke at Noreg er blant dei lengst komne landa når det gjeld likestilling og kvinners rettar. Vi reknar oss iallfall sjølve som verdsmeistrar i likestilling, sjølv om vi på ingen måte var pionerar. Läs mer
This past summer I experienced a moment’s dizziness sitting in a rowboat, looking over the edge of the Hayward Gallery terrace. Gelitin’s Normally, Proceeding Unrestrained With or Without Title (2008) is a boating lake, where visitors navigate a floating pier of barrels and plywood, step awkwardly into boxy little boats and float around for a while, enjoying the view of the South Bank. Last year in this same building I enjoyed getting lost in Anthony Gormley´s fog chamber Blind Light (2007). The previous winter I twice visited Carsten Höller’s slides in the Tate Modern Turbine Hall (Test Site, 2006–2007), plummeting down five stories, stomach tingling all the way. Läs mer