Efter ett visst botaniserande i nya och gamla uppslagsböcker är undertecknad fortfarande ovetande om vad den vetenskapliga definitionen på "bajs" är. Dock har en viss förståelse av vad en bajadär är för något förvärvats.

Nationalencyklopedin
Slår man på "smuts" i Nationalencyklopedin får man upp följande:

Smuts [afrikaans-uttal smøts; eng. uttal småts], Jan Christiaan, 1870-1950, sydafrikansk politiker och militär. S. var gerillaledare i Kapkolonin under boerkriget och senare en av arkitekterna bakom Sydafrikanska unionen (1910). Han var försvarsminister 1910-20, premiärminister 1919-24 och justitieminister 1933-39. Åter premiärminister 1939 förde S. in Sydafrika i andra världskriget på Storbritanniens sida. Han förlorade mot Nationalistpartiet vid valet 1948 och avgick. S. var statsman av internationellt format och medverkade aktivt vid såväl NF:s som FN:s tillkomst.

Konsulterar man dessutom Alf Henriksons "En uppslagsbok" inser man att den gode Jan Christian inte var alldeles obefläckad. De svåra frågorna om rasskillnaden och de sociala spänningarna i Sydafrika lämnade han nämligen väl åsido.

Sedan är det just inte alltför mycket rörande ämnet i Nationalencyklopedin. "Avföring" finns dock med och ger följande utförliga förklaring:

avföring, exkrementer, faeces, benämning på det som blir kvar efter födans passage och bearbetning i mag-tarmkanalen och som töms via ändtarmen (defekation). Kostens innehåll av "fiber", dvs. osmältbara, sammansatta kolhydrater som cellulosa, pektin och lignin, spelar stor roll för avföringens konsistens och volym bl.a. genom sin förmåga att binda vatten. Vid sedvanlig skandinavisk kost varierar avföringens volym per dag mellan 75 och 250 ml. I avföringen finns också rikligt med övervägande döda bakterier av många slag, oorganiskt material som kalk och fosfor samt ett par gram fett. Avföringens färg betingas främst av nedbrytningsprodukter av gallfärgämnen och dess lukt av aromatiska aminer, skatol och indol.
Förstoppning innebär att avföringen är fast, ibland hård, av ringa volym (låg vattenhalt) och med få tömningar, t.ex. en gång per vecka. Många lösa avföringar dagligen benämns diarré. Vid mag-tarmsjukdom är det viktigt att reda ut den sjukes vanor för tarmtömning, avföringens utseende, konsistens och mängd. Prov tas ofta på avföringen för odling (bakterier, ibland virus), påvisande av blod eller direkt mikroskopisk undersökning (parasiter, maskägg). Ibland låter man patienten samla avföring under flera dagar i speciella kärl för att få möjlighet att mäta utsöndringen av t.ex. fett(syror) i avföringen. Se även digestion.
Bengt Lundh

"Kiss" lämnar däremot bara information om en viss hårdrocksgrupp som jag lyssnade på en hel del när jag gick på låg- och mellanstadiet (jag skyller på ungdomligt oförstånd samt att de hade häftiga skivomslag och såg tuffa ut). "Bajs" finns inte med alls (Svenska akademins ordlista upplyser däremot om att "bajadär" är en indisk danserska).

"Smitta" förklaras så här koncist:

smitta, spridning av en infektion från en individ till en annan. Smittspridning kan ske med vatten, livsmedel, via mikroskopiska droppar (aerosol, luftburen smitta), salivdroppar (droppsmitta) eller, vilket är vanligast, hudkontakt (kontaktsmitta). Spridningsvägen avgörs av egenskaper hos smittämnet, t.ex. dess förmåga att överleva vid intorkning, samt infektionens säte i kroppen. Mest smittsamma är infektioner som sprids med luftburen smitta, t.ex. vattkoppor. Jfr smittskydd.

"Hygien" ger däremot riktigt mycket. Bland annat skrivs:

hygien (grek. hygieine´, femininform av hygieino´s 'hälsosam', till hygie´s 'frisk') är dels detsamma som renlighet, avlägsnande av smuts och sjukdomsalstrande ämnen från människor och deras omgivning, dels vetenskapen om hur miljöfaktorer påverkar människans och djurens hälsotillstånd. [---]
Hygien avser i kulturell bemärkelse de föreställningar om renhet och orenhet samt de åtgärder för att hantera dessa som finns hos ett folk. [---]

I dagens samhälle är troligen "svett" bland det mest smutsiga och ohygieniska som kan tänkas. Nationalencyklopedin förklarar det hela neutralt.

svett, vätska som produceras av svettkörtlar i huden och utsöndras på hudytan. När svetten avdunstar kyls huden. Svettning är människans och däggdjurens viktigaste medel att bevara kroppstemperaturen när omgivningen är varmare än huden. Svett består av 99,2-99,7% vatten samt däri lösta ämnen, framför allt koksalt (natriumklorid). Om svettproduktionen är låg återupptas det mesta saltet på väg mot hudytan och utsöndras aldrig. Vid stark svettning kan saltförlusten däremot bli stor, upp till 30 g per dygn. Både förlorad vätska och förlorat salt måste ersättas. Acklimatisering till varmt klimat medför att svettproduktionen kan öka från normalt hos vuxna högst 700 ml per timme till 2000 ml per timme, utan att saltförlusten ökar i motsvarande grad. De apokrina körtlarnas svett stimulerar tillväxten av bakterier, vilket förstärker svettlukten.

Nordisk familjebok, 1909
Går vi längre tillbaka i tiden och slår upp "hygien" i Nordisk familjebok från 1909 får vi bland annat veta följande:

[---] Då för fullständig hälsa fordras friskhet till såväl själ som kropp, omfattar hygienen i vidsträckt mening vetenskapen om villkoren för fullständig hälsa till både själ och kropp, men vanligen tages ordet dock i en trängre bemärkelse och afser endast den del af hälsoläran, som sysselsätter sig med kroppens hälsa samt arbetsdugligheten. Hygienen utgör en del af biologien och innehåller upplysningar om människans natur och lifsvilkor samt om allt, som kan inverka befordrande eller störande för hälsan i människans enskilda eller sociala lif. [---]

Svensk Uppslagsbok, 1955
Slår vi upp samma ord i Svensk Uppslagsbok från 1955 så är den själsliga hygienen och helhetssynen, med hälsa till både kropp och själ, ännu mera nedtonat. Intressant är här bland annat vad som räknas in som hygieniska föreskrifter.

[---] Då i stor utsträckning h. och bakteriologi stå i intimt samband med varandra, kan man tala om en vetenskaplig h. först i samband med bakteriologiens utveckling. Redan i antiken funnos dock hos inder, egypter, assyrier, judar m.fl. vissa hygieniska föreskrifter, t.ex. om tvagningar, mot förtäring av vissa födoämnen, alkoholförbud, påbud om en vilodag i varje vecka, förbud mot äktenskap inom vissa släktled o.s.v. [---]

Nordisk familjebok, 1920
Återvänder vi till Nordisk familjebok, år 1920 denna gång, och slår upp "tvättning" kommer exempelvis följande fram:

Tvättning, det förfaringssätt, hvarigenom ett ämne eller ett föremål befrias (renas) från däri i mindre mängder förekommande eller därvid häftande främmande ämnen. [...] Den kläderna förorenande s. k. smutsen utgöres af en blandning af fett- och ägghvitämnen med sot, lera, rost o. s. v. Tvättmedlens kemiska verkan är den, att alkalit i dem emulgerar (utsuger) och delvis hydrolyserar (sönderdelar) fettet i smutsen, hvarefter denna emulsion ytterst kraftigt adsorberar (suger till sig) de återstående föroreningarna, som därigenom lätt kunna aflägsnas från föremålen i fråga. [---]

Vi får också veta hur utmärkt bensin och bensol är vid tvättning av finare tvättföremål, såsom spetsar, broderier, sidenband, dräkttyger o.s.v. eftersom alla feta ämnen löses upp. Att även vissa mentala förmågor riskerar att lösas upp hos dem som tvättar mycket med dessa ämnen nämns däremot inte.

Avslutningsvis kan man konstatera att vad som klassificeras som smuts ofta är ting och företeelser i marginalen, inte sällan också utan namn. Att uppslagsböcker ger få smutsdefinitioner bör därför inte vara förvånande utan ligger tvärtom i sakens natur.

Text: Peter Johansson
2001.04.26