Ett tamt vilddjur?


 

Hel och ren ska man vara. Självklart. Annars blir man väl sjuk? Eller?
Inte nödvändigtvis, hävdar den medicinska sakkunskapen. Det där med rehet är mer en trivselfråga och en stark social signal. Vi markerar att vi anpassar oss och är ofarliga.

Det finns inget riktigt hållbart samband mellan hälsa och renlighet. Det finns inte heller någon bestämd definition på vad som är smuts. Smuts är snarare ett relativt begrepp för någonting som hamnat på fel ställe. Sand utomhus är inte smuts, den blir det däremot när den hamnar mellan våra lakan. Eller - ve och fasa - under våra naglar. Smutsen blir en symbol för det okontrollerade och vilda.
På trettiotalet blev renlighet modernt. Det "almkvistades" (dvs nakenbadades), åts hälsokost och städades som aldrig förr.
Då, som nu, såg man avlägsnandet av smutsen som en civiliseringsprocess. Den som tog kontroll över kroppen och smutsen, betvingade naturen och blev på så vis en civiliserad människa. Och, i förlängningen av resonemanget, en fungerande samhällsmedborgare.

Inte SÅ farligt
Vi tänker numer med fasa på hur orent det måste varit förr. Samma sängkläder i ett halvår, torrdass utan möjlighet att tvätta händerna efter ett besök. Kanske inte ens papper att torka sig med Men så var de väl sjuka också?
Enligt Åke Brandberg, överläkare på infektionshygieniska laboratoriet på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg, så var det inte nödvändigtvis så. Bortsett från allergirisken så finns det inga direkta hälsoskäl som talar för att vi bör städa hemma. Trivselaspekten brukar slå till innan det blir hälsovådligt. Så länge vi inte drar in smittspridande skadedjur som råttor och kackerlackor är det ingen fara, enligt Brandberg. Kvalster kan vädras bort, så lakanstvätt är kanske inte så viktig heller - om vi bara tar hänsyn till bakterier och smitta.
Men toaletter då? Där blir det väl äckligt och farligt?
Inte så länge vi inte slickar på toalettringen eller trycker våra slemhinnor mot toaletten. Ur smittsynpunkt är det farligare att tala med någon, enligt samme Brandberg.

Vad är det då då?
Men om det nu inte finns något hållbart samband mellan hygien och hälsa; hur har det då kunnat bli så laddat?
På trettiotalet hängde disciplineringen av kroppen tätt ihop med disciplineringen av arbetaren. Smutsen kom mer och mer att symbolisera fattigdom - och att skura sitt hem och tvätta sin kropp blev ett sätt att markera strävan bort från det ovärdiga liv som framlevdes i smuts och okunnighet. Och lite så är det nog fortfarande. Att ta kontroll över den egna kroppen blir ett sätt att visa omgivningen att vi har koll på läget. Att vi är ofarliga och pålitliga. Ett sätt att hålla oss på vår kant. Att inte invadera den andres personliga sfär med våra kroppslukter (ett påstående som inte stämmer in på vissa starkt parfymerade damer ­ jag vet)

Någonting att bevisa?
Kontrollen över kroppen är också en trygghetsfaktor. Vi tar herraväldet över ett område som vi, i alla fall nästan, kan behärska. När omvärlden framstår som svårgripbar känns det bra att ha en ren kropp, en skrubbad hud, som skydd mellan mig och det omgivande kaoset. Fortfarande handlar det om att markera någon typ av välstånd. Ett påstående som bland annat bestyrks av det faktum att den tid vi lägger ned på städning av våra hem står i omvänd proportion till vår utbildning och inkomst. Arbetarklassen, eller socialgrupp tre eller vad det nu är politiskt korrekt att kalla dem som har de sämsta resurserna i samhället för tillfället, är de som städar mest. De har kanske mest att ta avstånd ifrån, mest att bevisa helt enkelt. En rik, välutbildad person skäms inte över sitt ostädade hem eller sin skrynkliga Burberry-trenchcoat. Han/hon har redan bevisat sitt värde på andra sätt

Hur effektivt som helst?
Att vi blivit allt renligare eller för att vara mer korrekt, allt ivrigare i våra renlighetsritualer sedan trettiotalet hänger naturligtvis samman med att vi fått fler möjligheter att utöva dessa ritualer. Vi har uppfunnit vattenklosetter, toalettpapper, duschar, deodoranter, skurmedel, antibakteriella medel, dammsugare osv i oändlighet. Vi har också fått oss itutat att allt det här skulle vara nyttigt. Bra ur hälsosynpunkt. Vilket det alltså inte är. Istället pekar mycken forskning idag på att de drastiskt ökande allergierna beror på överdriven hygien, att vi får allt sämre motståndskraft mot infektionssjukdomar för att vi utsätts för för få bakterier och att vi tvättar oss så mycket att vi tar bort även de bra bakterier som kroppen faktiskt har nytta av.

Lite wild and crazy?
Men går det att bryta hygientrenden? Kan vi ändra tillbaka vårt beteende till ett mer naturligt och nyttigt sådant? Eller är vi fast för alltid? Vi har låtit våra mest primitiva funktioner civiliseras och komma långt från naturen. För en tid sedan sa ett par grabbar i tjugofemårsåldern i ett ungdomsprogram på Z-tv att det mest avtändande de kunde tänka sig var tjejer som inte rakat sig under armarna. Kroppshår har blivit snusk. Och då menar jag inte snusk på det härliga och förbjudna sätt som alltid har förknippats med sex och givit det en extra krydda, utan snusk = äckligt och motbjudande. Det normala blir onormalt. Lukter då? Det påstås ju att vi attraheras av kroppslukter. Men varför gör vi då allt för att dölja dem? Är vi rädda att bli slavar under våra drifter? Knappast. Vi vill bara markera att vi inte är djur. Inte är farliga.
Fast är det så farligt att vara farlig? Kan det bli lika trendigt att vara otvättad i håret som att tatuera sig för att markera att vi trots allt är lite "wild and crazy". Förmodligen inte. Civilisationen har redan segrat. Tvätta er och gråt. Och snyt er för all del i engångsnäsdukar efteråt.

text: Siri Reuterstrand
2001.04.26


 
 
 
  Åke Brandbergs uttalanden har jag stulit ur ett roligt examensarbete gjort av Marie Branner & Annika M Lindgren, vid JMG 1999. De hade fö låtit sig inspireras av ett flertal böcker i ämnet som jag själv läst tidigare och som rekommenderas den som är intresserad av smuts, snusk och lite etnologisk kuriosa Nämligen: Den kultiverade människan, Jonas Frykman & Orvar Löfgren, 1979, Lort Sverige, Lubbe Nordström, 1938, Stång i vägg och hemlighus, Gunnar Tillander, 1968. Städstatistiken kommer från en marknadsundersökning som Temo gjort på uppdrag av Colgate-Palmolive 1997.