Även den bästa av demokratier måste ständigt återerövras
Trots sina brister är demokratin i Sverige en av de bästa i världen. Men demokratin kräver aktiva medborgare och ständig förnyelse. Den måste alltid försvaras och återerövras. Det finns alltid risk för att den fastnar i stelnade former. Nu debatteras hoten mot demokratin i Sverige livligt. Samtidigt har den statliga demokratiberedningen presenterat ett antal möjligheter till förnyelse. Här nämns bl.a. direktval till stadsdelsnämnder på sikt.

Hoten mot demokratin är alarmerande. Valdeltagandet sjunker, framför allt i invandrartäta stadsdelar. Bara 6?% är aktiva i något parti. Många engagerade och ambitiösa kvinnor och män flyr partipolitiken. Men kanske utövas demokratin inte längre huvudsakligen vid valurnorna? Det politiska intresset är allt annat än dött. Kulturfrågor, miljöfrågor, stadsbyggnadsfrågor, kvinnofrågor och internationella frågor väcker varmt engagemang, inte minst hos unga. Det är hjärtefrågor snarare än partipaket som engagerar. Partierna utmanas till nya roller och nya metoder. Men egentligen gäller den utmaningen oss alla!

Lokal demokrati ­ för
lagomkommuner eller storstäder?
Den lokala demokratin har byggts upp för att fungera i normalstora kommuner, med 10 000 till 50 000 invånare. Dessa har blivit allt större vid varje kommunreform, men ändå hanterliga som Kungsbacka, Vellinge och Haninge. De flesta sentida förslag till förnyelse av den lokala demokratin har handlat om glesbygder, som Svågadalsmodellen i Hälsingland eller e-demokrati via Internet i Kalix.

Storstäderna har inte riktigt passat in i dessa modeller. 1990 infördes stadsdelsnämnder i Göteborg efter en lång diskussion om förbättrat lokalt inflytande, effektivitet och helhetssyn i de kommunala verksamheterna. Senare har de införts också i Stockholm och Malmö. De har knappast fått den bästa starten. De har inte valts i direkta val, utan omvägen via fullmäktige. Partifördelningen i stadsdelen har tidvis varit motsatt den i fullmäktige. De kom till i en tid när stora nedskärningar och ekonomifixering lett till att deras arbete blivit ifrågasatt. Centralt bestämda ekonomiska ramar har gjort att handlingsutrymmet har varit begränsat. Misstroendefrågor ställs mot de centrala politikerna, vilka sätter centralt utsedda controllergrupper på ekonomiskt

Centralt styrda
demokratiprojekt?
De demokratins kristecken som berörts ovan syns mest i storstädernas ytterområden. Invandrare ställer sig vid sidan, eller ställs åt sidan, av den konventionella svenska partipolitiken. Deras representation i nämnder motsvarar inte deras antal. Detta rimmar illa med talet om ett rikt och kreativt mångkulturellt samhälle.

Ett led i att stärka människors delaktighet, främst i storstädernas ytterområden är det s.k. Storstadsprojektet. Denna större satsning utgår från den s k Storstadspropositionen: "Utveckling och rättvisa - en politik för storstaden på 2000-talet" (1997/98:165). Det drivs nu av näringsdepartementet med Mona Sahlin i spetsen. Här betonas underifrånperspektivet och experiment pågår bl.a. för ett breddat engagemang i kulturmiljöfrågorna.

Habitat är namnet på en internationell satsning på att arbeta med Agenda 21 ­ en hållbar utveckling i större städer. I Sverige knyts Habitat-arbetet till Miljödepartementet. Agenda 21 siktar mot såväl jordens överlevnad som en rättvis fördelning av resurser. Här finns en utgångspunkt för demokratiarbete i storstäderna, med de gröna framtidsfrågorna i centrum. I Malmö har man påbörjat ett nätverk och Göteborg med sina många miljösatsningar ligger bra till.

Det växer ett engagemang
i storstäderna
Men frågan är hur det uppfattas av folk i allmänhet att få ett underifrånperspektiv pålagt uppifrån, av t.ex. departementen? Vilka andra vägar öppnar sig i storstäderna? Avståndet från medborgare till beslutsfattare är som störst här. Men i storstäderna finns rikligt med engagemang och deltagande. Finns det inte mer "demokratisk växtkraft" i dessa än i departementens tidsbegränsade projekt?

  • Storstäderna har ett mycket rikt utbud av föreningar som arbetar med kultur, miljöfrågor, politik, filosofi m.m. I alla förs samtal som har med demokrati att göra
  • Aldrig har det funnits fler småteatrar, nyskapande musikgrupper, filmare och konstnärer som i sin konst offentligt väcker frågor om framtiden.
  • Stadsbyggnadsfrågor, nedskärningar av verksamhet, våld och trygghet och andra viktiga frågor förs upp till debatt och samtal i nya former.
  • Folkbildningen är livaktig med ett brett utbud, i delvis nya former.
    Många invandrare har gott om landsmän och täta nätverk. Det underlättar för dem att bilda föreningar, starta företag och delta i storstadslivet.
  • Det är gott om caféer och restauranger för alla grupper. Cafésamtal och möjligheter till oväntade möten ute skapar öppenhet och kreativa miljöer.
  • Högskoleinstitutioner driver ofta projekt och gör undersökningar som engagerar unga människor i olika stadsdelar.
  • Nya former av nätverk byggs upp i storstäderna, bland kvinnor, bland invandrare, bland kulturutövare ­ men också över alla gränser.

Nya trådar i
Göteborgs demokrati

Husvärnet
. 1000-tals hus revs för att det var så man trodde sig skapa framtidens bostadsmiljö och stad på 1960- och 70-talen. Fortfarande rivs det en hel del ­ men nu handlar det inte om bättre bostäder. Nu rivs hus för att de ligger i vägen för andra stora projekt, som söder om Korsvägen eller vid Mossen när Chalmers expanderar. I vrede över att se erkända kulturvärden förstöras har föreningen Husvärnet bildats. De bevakar kunnigt viktiga rivningsärenden över hela staden och har en länk till kommunens hemsida. De gör olika aktioner, vilka har lett till omprövning i några fall, t.ex. i Majorna.

Föreningar i Lärjedalen. I stadsdelen Lärjedalen är föreningslivet rikt. Det finns traditioner från såväl nordiska som latinamerikanska föreningar som varit aktiva inom hatverk, musik, dans och andra kulturyttringar. Den årliga och välorganiserade Hammarkullekarnevalen är ett uttryck för detta. På senare år har nya föreningar bildats, som blivit sociala knutpunkter av olika slag.

Internationellt Kvinnocentrum, IKC. I Biskopsgården har kvinnor från olika länder startat ett kvinnocentrum. Man arbetar med att inspirera kvinnor att på olika ge sig ut i samhället och ta del av det.

Agenda 21 i Bergsjön. Bergsjön är en av de stadsdelar där en stor andel invandrare samlats parallellt med grupper av arbetslösa och utslagna svenskar. Denna blandning skapar onda cirklar i de stadsdelar som får bära sociala kostnader för hela samhällets strukturförändringar och välfärdsutveckling. Bergsjön liksom många andra stadsdelar har fått statliga medel till olika projekt. Men här har dessa medel kunnat möta en lokal satsning, från bl.a. stadsdelsförvaltning, bostadsföretag och studieförbund, på en ekologisk stadsdel. Projekt och utbildningar har spirat och till bilden av den utsatta stadsdelen lagt en annan bild.

Caféernas stad. Göteborg har gynnats på olika sätt av det universitet som grundades 1954. Under 1980-talet hade nya institutionsområden byggts upp, bl.a. kring Näckrosdammen och i Haga. Många studenter samlas i kvarteren och har blivit ett avgörande underlag för att Göteborgs caféliv utvecklas explosionsartat. Utom alla samtal och möten som caféerna leder till har många börjat med minirevyer, filosoficafé, psykologicafé etc.

Stadsvandringar och arkitektur i skolan. Arkitektur- och stadsplanering är viktiga för hur man upplever sin stad, lever i den och kan vara med och forma den. Nya former av diskussioner, stadsvandringar med framtidsperspektiv i alla slag av stadsdelar, ett större intresse för att arkitekturfrågor tas upp i skolan är möjligen delar av en ny demokratiskt viktig tråd.

Småteatrar. Göteborg har ett rikt utbud av småteatrar. Unga människor spelar gärna klassiker som tar upp de eviga existensfrågorna, lika väl som nyskrivna relationskomedier. Våldet i samhället Kvinnors utsatta situation

Att gå vidare
Det finns alltså många levande exempel på hur storstäder som Göteborg visar nya vägar till demokrati byggd på engagemang. Exemplen visar hur ett engagemang leder till att beslut kan förberedas på de nivåer och ställen där de berörda verkligen är engagerade. Frågan är om inte detta är ett gott exempel på den s.k. subsidiaritet som man pratar om i EUs högtidliga stunder.

Text: Einar Hansson
Arkitekt
2001.06.07