Kunskapslyftet är snart igång. Nu satsas stora pengar på utbildning. Ingen kan väl numera ha några invändningar mot utbildning? Det var annorlunda förr, då fanns det många krafter som stretade emot skolan.

Debatten som då rådde mellan de styrande klasserna i Sverige var hätsk och ängslig. Det som diskuterades var om det skulle startas en allmän folkskola. Tiden är 1830 -tal och vi läser ur riksdagsmannen Lars Pettersons tal till riksdagen apropå det farliga med en bildad eller halvbildad befolkning. " Vem skulle då gripa till yxan, spaden eller plogen?". Det var nu inte bara bondeståndet som oroade sig för att de fattiga skulle sluta arbeta. Prästerna var oroade. I långa tider var det kyrkan som stod för den lilla bildning som vanligt folk kunde skaffa sig.Den undervisningen bestod av att en präst kom till gårdarna och förhörde alla på bibeln och katekesen. Kyrkan nöjde sig med att lära ut lite läsning och skrivning. För kyrkans del var det alltså både rädsla för en ökande omoral och rädslan för att förlora monopolet på undervisningen.

BEFOLKNINGSEXPLOSION

I dag är det svårt att förstå herrarnas oro, men 1800-talet var en orolig tid. Den befolkningsexplosion som inleddes i början av 1700-talet var den största i detta lands historia. På 140 år mer än fördubblades befolkningen. Den gamla jordbruksekonomin varken kunde eller ville ta hand om alla dessa fattiga och jordlösa. På bara etthundra år fördubblas de som inte ägde någon jord. De fattiga var ofta daglönare utan fast anställning. Att de var så många och inte längre bundna till någon gård, skrämde makthavarna. Kostnaderna för fattigvården steg och något måste göras.
För att klara av denna nya situation tillsattes en fattigvårdskommitte 1837. I den skriver man bl.a. så här " Samhället måste äga rätt att av hvarje medlem fordra icke allenast att han är oskadlig, utan ock att han äger det kunskapssmått, som gör honom till en nyttig medborgare ock skicklig att rätt uppfatta samhällsplikten". De fattiga skulle alltså uppfostras annars kunde de utgöra ett hot mot samhället. Så det blev till slut en allmän folkskola.

KOMPROMISSER

Vad innebar 1842 års reform om allmän folkskola? Inte var det den skola som radikala debattörer hoppats på. Reformen var en kompromiss och den tolkades mycket fritt av de som skulle se till att skolan blev av.
I skolstadgan stod också att barn som var fattiga eller inte ansågs vara tillräckligt begåvade för att klara av skolgången slapp den, eller kunde sluta skolan med ett minimum av kunskap. Dagens skolplikt existerade inte. Det räckte med att eleverna lärde sig en viss mängd kunskap sedan fick de sluta skolan.
Eleven i en vanlig folkskola satt i stora klasser. Upp till sjuttio elever kunde trängas i samma rum.Vad lärde de sig?. Skrivning räkning och läsning var de stora ämnena.

FLICKOR I SKOLAN

De äldre eleverna hjälpte de yngre. Att de inte hann lära sig så mycket berodde på att barnen var viktiga för familjen som arbetare. Skolan fick inte komma i vägen för familjens försörjning. Ungefär två år räknade man med att ett barn gick i skolan runt sekelskiftet. Med åren så sjönk elevantalet i klasserna och lärararna blev både fler och bättre utbildade. Men fortfarande stod bibeln i centrum och kyrkan behöll makten över skolan. Men Sverige förändrades allt snabbare.
Flickorna ansågs inte lika viktiga som pojkarna i det gamla Sverige. Redan innan folkskolan infördes så särbehandlades flickorna. Det var ofta bara pojkarna som fick någon skriv eller räknings undervisnig. Skolor som skapades enbart för flickor under 1800-talet hade som huvuduppgift att utbilda dem till goda mödrar.Det var inte förrän 1927 som flickor fick komma in på utbildningar som följde efter folkskolan.

"DRESSERINGANSTALTEN"

Folkskolan fortsätter även under 1900-talet att spegla Sveriges historia. Den ökade industrialiseringen och jordbrukets mekanisering gjorde att allt fler flyttade till städerna. Arbetarrörelsen växer sig allt starkare och det gamla ståndssamhället övergår till de tre klasser vi har idag. Överklass, medelklass och arbetarklass. Den allmänna rösträtten kommer 1918 och är genomförd även för kvinnor 1921. De stora förändringningarna i samhället speglas i Hjalmar Brantings, socialdemokraternas ledare, uttalande angående folkskolan 1885. Han ansåg att skolan var ett medel för prästerna att "fördumma folket och hålla kvar det i okunnighet och mörker". Med det uttalandet gick han hand i hand med de fabriksägare som krävde bättre utbildad arbetskraft. Maskinerna blev allt mer komplicerade och dyrare. Både i industrin och i jordbruket. Kraven på en ny skola blir allt starkare, men det nya århundradet hinner fylla fjorton år innan den nya reformen kommer. Den innebar att kristendomskunskapen skars ned till hälften, men kanske viktigast av allt, skolan skall nu göras mer praktisk.
Nya ämnen tillkommer, ett tecken på att samhället förändrats är att eleverna nu skriver av Sveriges lagbok och inte som förr bibeln!

DEN NYA SKOLAN

Makten över skolan tas allt mer över av staten. Men det dröjer ända fram till mitten på 1900-talet innan staten bestämmer fullt ut över skolan. Hela tiden pågår en skolpolitisk debatt, där det centrala målet är att skapa en gemensam skola för alla. Mängder av kommissioner och kommiteer tillsätts och utreder.
Den gemensamma skolan, som en riksdagsman skrev och drömde om redan 1883 lät vänta på sig. Den kommer inte förrän 1962. Nu skulle alla gå minst nio år i en gemensam skola. Förändringarna i grundskolan har varit stora. Läroplaner har avlöst varandra, betygssystemet har diskuterats fram och tillbaka.

Nu går i princip alla sina nio år i grundskola. Men nu på nittiotalet verkar det inte räcka. Gymnasieskolans program är alla numera treåriga och allt fler går dem. Kunskapslyftet skall med starten nu i höst ge fler chansen att gå i gymnasiet. Förhoppningen är att arbetslösa skall komma tillbaka till arbetsmarknaden stärkta av ny kunskap. Om fem år när Kunskapslyftet är genomfört vet vi om det blev ett lyft eller inte.

Text: BJÖRN ZETTERLING

Foto: MIJA RENSTRÖM