Hur ser kulturtidskrifterna ut 2010? Ingen vet. Och ingen av deltagarna som skulle diskutera denna fråga på Journalscenen ville ens gissa. Istället var de desto mer intresserade av att vädra dagens problem.

David Karlsson, ordförande i Kulturrådets referensgrupp för stöd till kulturtidskrifter började med att slå fast några av dagens tendenser. Slutsatser som ingen av de övriga deltagarna hade invändningar mot.

Att "Kulturtidskriftsverige" är väldigt vitalt. Det startas många nya tidskrifter och många av ungdomar.

Att det i Sverige finns en bred tidskriftsflora. Få europeiska länder har en liknande bredd med så pass hög kvalitet. Det är ett resultat av en ganska klok kulturpolitik som dock de senaste tio åren urholkats. Tidskriftsstödet har till exempel sänkts samtidigt som presstödet har höjts.

Att det har skapats en ny form som spelat en stor roll för den offentliga debatten, det politiska magasinet som är partipolitiskt oberoende. Det politiska samtalet hade varit mycket fattigare utan dessa tidskrifter.

Att Internet har exploderat med många nyskapande initiativ.

Det lät till att börja med som om allting var positivt. Vilket det naturligtvis inte är.

- Många tidskrifter haft dålig stabilitet. De är som irrbloss. Det beror på att de görs ideellt och utan ekonomiska resurser. När man gjort ett nummer färdigt kan man inte sälja den, säger Ira Mallik, redaktör för tidningen Megafon.

Kontinuitet förutsätter god ekonomi. Inte minst för att de som gör jobbet ska kunna få betalt. Många tidskrifter har inte ens resurser så att de kan visa upp sin produkt. Ännu mindre att få ut den till en bredare publik.

- Att komma med i distributionsbolaget Tidsam kostar 240 000 kronor. Och i Press Stop-butikerna fick vi inte vara med förrän vi blev en av de nominerade till Årets tidskrift, berättar Ira Mallik.

David Karlsson saknade initiativ från politiker för att stimulera mångfalden. Inte minst för att de diskussioner som förs i kulturtidskrifter ofta senare dyker upp på de stora tidningarnas kultursidor.

- Tidskrifternas roll är mycket större än vad upplagorna visar. Och hur stor upplaga en tidskrift har är den absolut vanligaste frågan man får.

­ Det finns inget egenvärde att vara liten. Men desto större att behålla sin karaktär. Alla frågor måste få plats någonstans, säger Annina Rabe, frilansjournalist som inte heller hon vill spå om framtiden.

- Det är omöjligt att säga hur det kommer att se ut om tio år. Ungefär som nu, kanske. Det är inte så tokigt. Men glappet mellan kommersiella och ickekommersiella tidskrifter är större nu än tidigare. Månadsjournalens nedläggning visar hur stor man måste vara för att verka på kommersiella villkor.

- Kulturrådet rör sig inte med tiden som det borde. Kanske borde vi ha ett igångsättningsbidrag för att få nya tidskrifter. Samtidigt ser kulturtidskrifterna annorlunda ut, speciellt de som riktar sig till de yngre. Där gör man inte så stor skillnad på kulturtidskrifter och andra tidskrifter. Kulturrådet kanske måste börja tänka annorlunda få med fler yngre, tycker hon och passade också på att ge en känga till biblioteken:

- De har alla chanser i världen att exponera tidskrifter. Jag har mycket svårt att acceptera att de till exempel väljer att ha Amelia. Att Kulturrådets satsning på gratisprenumerationer på tidskrifter rönt så lågt intresse från biblioteken gör mig arg. Visst borde tidskriftsredaktionerna ligga på mycket mer, men att ha nyfikenhet är bibliotekariernas jävla skyldighet

2002.09.22