AUGUST STRINDBERGS KOKBOK TEXT & IDE : BJÖRN MEIDAL TILLAGNING & RECEPT: MÅNS ROSSANDER FOTO: CARL JOHAN RÖNN FORM & PRODUKTION : LEIF ZETTERLING

Kokböcker, det är något skumt med dem. Nej, missförstå mig rätt nu, att laga till och äta tillsammans med goda vänner eller fiender tillhör en av de stora njutningarna i livet. Men, är inte den stora floden av kokböcker som utgivits de senaste åren ett tecken på någonting annat, än bara en oemotståndlig längtan efter raffinemang och exotiska rätter.

TREVLIGA BÖCKER
Recept ställer inga krav, de låter sig slås upp och tillagas gång på gång. Inte klagar kokböckerna när deras kulinariska kärna har blivit omodern och de skjuts längre och längre in i bokhyllan i tålmodig väntan på att bli moderna igen. De innehåller sällan politiska eller moraliska resonemang som läsaren måste ta ställning till. De är kort sagt trevliga men inte så mycket mer.

OTREVLIGA MÄNNISKOR
Och alldeles oavsett vad man tycker om himlastormaren och grälmakaren Strindberg, han var alldrig insmickrande och sällan trevlig. Där är problemet när man gör en litterär kokbok , som sida upp och sida ner tar med oss på en gastronomisk resa genom författarens liv. För den som kan sin August blir det genant att ta del av den skåpmat som här bjuds och som skriftställaren själv skulle fnyst åt. Tama texter som inte ger liv åt denna minst sagt färgstarka mångsysslare och obegripligt tråkiga fotografier från diverse dramatenuppsättningar av Strindbergs verk. Att ännu en gång traggla igenom Strindbergs gräl med Heidenstam om den förras kinkighet med maten känns bara som upprepad litterär kannibalism.

LÄSARENS BELÖNING
Förutom att man som läsare ständigt har en känsla att August Strindberg är en ursäkt för att kunna ge ut ännu en kokbok finns det guldkorn även i denna illa komponerade soppa.
Beskrivningen av hur dramatikern Strindberg kunde använda matens sjunkande kvalité som symboler för hur hans första äktenskap faller samman och efter skilsmässan, hur han sitter på krogen och längtar efter familjen och ett riktigt hem är både välskriven och klokt tänkt. Men de tankarna hade gjorts rättvisa i en essä och inte som här hängd mellan ripan och kräftorna.

SVARTA FANOR ELLER VITA DUKAR
Författarna till denna kokbok gör med Strindberg , vad Herman Lindqvist gör med vår historia, trivialiserar och förenklar in till dumhetens gräns. August Strindberg var en mycket begåvad kämpe och galning, som visserligen tyckte om god mat, så mycket att han själv tänkte skriva en kokbok.
Frikadeller istället för fröken Julie, vilken otäck tanke.

För den som vill bli underhållen, förbannad och förvirrad finns hela Strindbergs enorma repertoar att gräva i.
För den som vill lära sig koka kräftor finns det säkert en snäll granne eller morfar att fråga om hur det går till.

Text: BJÖRN ZETTERLING