Vad är det museerna visar, samlar och skickar vidare till framtiden? Har museerna blivit monument över framgång och framsteg, det lyckade, välordnade och välanpassade? Vad har hänt med föremål som förknippas med det avvikande, tabubelagda och otäcka, med övermakt, intolerans och rasism? Vad händer med berättelserna som gör oskyldiga vardagsprylar till vapen i en strid om makt och underordning?

Detta är frågor som ställs i projektet Svåra saker. Ting och berättelser som upprör och berör, som har initierats av Samdok, de kulturhistoriska museernas samarbetsorganisation för dokumentation av samtiden. Idén föddes 1998, som en uppföljare till boken Adressat okänd. Framtidens museiföremål, (red Anders Björklund & Eva Silvé, Carlssons 1996). I boken bidrog 68 av landets kulturhistoriska museer med varsitt föremål från efterkrigstiden. Här fanns den samtida vardagen i form av campingkök, joggingoverall, TV-kanna, wettextrasa, Asea-lok, SL-buss, kronans kalsonger, Che Guevara-affisch, sittmöbeln Laban och en jordgubbssmakande kondom. De mer problematiska sidorna av tillvaron representerades av några få föremål, vilket föranledde oss redaktörer att fråga: Är museernas insamling tillräckligt nyanserad och kontrastrik? Får de med både det socialt accepterade och oaccepterade? Representerar museisamlingarna livets både ljusa och mörka sida?

Utifrån dessa frågor växte projektet Svåra saker, om ting som vi vägrar att se, ting som väcker motstånd i tanke och handling, ting som inte är vad de synes vara. Människor, företeelser och fenomen som inte representerar det "normala", välorganiserade och vardagliga har haft svårt att finna en plats i kulturarvet. Men idag växer kraven, både nationellt och internationellt, på att museer och andra institutioner ska tackla sådana här frågor.

Projektet har hittills tagit sig flera olika former. 1999-2001 rullade den mobila fältstationen (eller vandringsutställningen) Svåra saker i Riksutställningars regi till 27 orter från Ystad i söder till Jokkmokk i norr. På sin väg hade den i uppdrag att ställa frågor om vad vårt samhälle väljer att minnas, berätta och bevara. 54 museer hade bidragit med varsitt "svårt" eller "farligt" föremål tillsammans med en berättande text. Under resans gång arbetade medföljande reseintendenter med att dokumentera även besökarnas erfarenheter, vilket skapade en samling av omkring 300 föremål och berättelser.

Under samma tid arrangerades en serie seminarier under den gemensamma rubriken Utanför ramen. Museerna och det främmande, svåra och farliga. Och just nu, november 2002-januari 2003, pågår en serie radioprogram på temat "svårhanterliga föremål" i Vetenskapsradion Samhälle (P1, onsdagar ca kl 13.40 + repriser + på webben).

Många föremål handlar om normalitet kontra utanförskap och marginalisering i olika former - brottslighet, mentala och kroppsliga handikapp, katastrofer, fattigdom, intolerans, maktövergrepp och förtryck, främlingsfientlighet och rasism. Men det som är tabu i ett sammanhang kan vara harmlöst i ett annat, och det som är ideal och förebild för vissa kan utgöra hatobjekt för andra. Varje föremåls negativa innebörd, starka och upprörande innehåll, måste därför diskuteras i förhållande till en bestämd kontext - föremålens innebörder varierar bland annat med tid, rum, social grupp, politisk ideologi, kön, generation, etnisk och nationell bakgrund.

Föremålen och berättelserna kommer från olika historiska perioder; från vår samtid är Estonias förlisning, Backabranden i Göteborg, polismorden i Malexander, miljökatastrofen vid Hallandsåsen och Fem-i-tolv-rörelsen i Västernorrland exempel på händelser som finns representerade i materialet. Sammantaget ger materialet från projektet ett rikt underlag för diskussioner om museernas samlingar och samlande, utifrån perspektiv som etik, mod, samhällsrelevans och samtidsförankring, om människors utsatthet och underordning, om besatthet och viljan att ta risker. Men det har också väckt frågor om det uppbart och erkända "svåra" kontra det "svåra" som göms i det till synes oskyldiga, det som ingen vill eller vågar se.

Just nu håller erfarenheterna på att bearbetas för publicering och en första bok utkommer hösten 2003. Tills dess går det att besöka projektets webbplats där mycket material finns samlat: utgångspunkter, rapporter från turnén, utförliga seminariereferat, exempel på museernas föremål samt hänvisningar till texter och publikationer.
www.svarasaker.riksutstallningar.se

2002.12.12