En bokstav är en bokstav. Men läsandet har ändrat skepnad genom åren. Kanske är det därför som boken har kunnat behålla greppet om sina läsare. Idag gör informationstekniken snabba inbrytningar i läsarkulturen. Vilka effekter får det för samhällsutvecklingen? Läsandets försvarare rustar till kamp med parollen: Budkavlet går! Läs i natt, i natt!

För precis 100 år sedan beslöt Sveriges riksdag att anslå medel till en statistisk handbok över Sveriges kultur- och näringsförhållanden. Statistikern Gustav Sundbärg fick ansvaret och 1901 utkom den 1000-sidiga boken Sveriges land och folk. Den innehåller en bred exposé om allt som är värt att veta om Sverige vid förra sekelskiftet. Om läskunnigheten står bl.a.:

"Hvad folkupplysningen angår, torde vara allmänneligen kändt, att samtliga de skandinaviska folken härutinnan intaga en mycket fördelaktig ståndpunkt. För Sverige egendomligt är, att konsten att läsa innantill i bok hos oss varit allmänt utbredd redan under flera generationer. Häraf har hos Sveriges folk åstadkommits en andlig mognad, som erbjuder en ovanligt solid grundval för fortsatt utbildning."

Det gamla patriarkala samhället var vertikalt organiserat. Kyrkan och skolan ingick i den lokala överhet som höll ett vakande öga över folket. Folkskolan ingick i detta ideologiska projekt. Utantilläsning var ett viktigt inslag och eleverna fick lära sig att på kommando rabbla katekesen.

Walter J. Ong har ingående analyserat skillnaden mellan det talade och det skrivna ordet. Han konstaterar att talspråket hellre hänvisar till konkreta exempel medan skriftspråket mera resonerar utifrån generella principer. Texten utvecklar analytiska kategorier som talspråket sällan använder. Talspråket består av tillägg, utvikningar, upprepningar medan texten är mer tuktad.

Det talade språket upplever vi med alla sinnen. Allt är knutet till den talande personen och situationen. Vi lägger märke till talarens tonfall, mimik, gestik, klädsel etc. Den som inte tror att de icke-verbala uttrycksmedlen ofta har en avgörande betydelse, kan försöka läsa en ordagrann utskrift av en talspråkssituation, t.ex. en TV-intervju eller en riksdagsdebatt. En sådan utskrift är ofta full av avhuggna meningar och svårbegripliga luckor och hopp i resonemangen.

Skriften är ett renodlat medium. Det gäller att överföra hela budskapet till texten varför skriften förutsätter en hög grad av språklig medvetenhet och precision. Skriften måste bära sig själv. Den bör kunna tolkas och förstås av läsare som befinner sig i olika miljöer, på stora avstånd i tid och rum. Därför måste skribenten skapa en viss distans mellan sig själv och texten.

Skriftspråket skapar ett avstånd mellan människan och hennes kunskap. Det gör henne till betraktare av sina egna och andras tankar och ger möjlighet till reflexion och bearbetning av tankestoffet. Goethe konstaterade att "den som vill skriva klart, måste först tänka klart".

I talspråkskulturer måste man bygga upp speciella tekniker för inlärning och memorering som gör muntlig upprepning möjlig. Tanken måste röra sig långsammare framåt med ständiga omtagningar och variationer. Med skriften kan den intellektuella kapaciteten befrias från detta krav. Det blir möjligt att skapa längre och mer komplexa berättelser och behandla mer avancerade problem.

Den amerikanske pedagogen Neil Postman ser läsinlärningen som en mycket lång process där den som lär sig läsa också lär sig att behärska ett visst sätt att tänka. Läsinlärning innebär en intellektuell disciplinering. Läsningen stimulerar logisk strukturering eftersom den tvingar oss att stegvis tolka bokstäver, ord, meningar och stycken. Vi måste själva skapa mening i de symboler som fastnar på näthinnan.

Men läsning handlar också om fantasi och känslor. Som läsare måste vi bygga oss egna bilder av det vi läser. Den tränade läsaren kan leva sig in i en annan tid, miljö eller person. Detta skapar förutsättningar för att utveckla empati och förståelse, att se problem ur fler perspektiv än sitt eget.

Läsandet är en arena där författaren och läsaren tillsammans utför en kreativ akt. Den goda författaren är medveten om detta och inbjuder läsaren till samarbete. Olof Lagercrantz skriver:

"Vad sker när vi läser? Ögat följer svarta bokstavstecken på det vita papperet från vänster till höger, åter och åter. Och varelser, natur eller tankar, som en annan tänkt, nyss eller för tusen år sen, stiger fram i vår inbillning. Det är ett underverk större än att ett sädeskorn ur faraonernas gravar förmåtts att gro. Och det sker var stund."

Från demokratisk synpunkt finns en viktig skillnad mellan textmedier och talmedier, nämligen att läsarens makt över texten är betydligt större än lyssnarens över talet. Den som läser har oftast större möjlighet att välja var, när och hur han skall tillgodogöra sig budskapet. Han kan välja läshastighet, han kan gå tillbaka i texten, hoppa framåt, noga jämföra två olika texter eller två avsnitt i samma text. Informationsteknikens utveckling har inte på något avgörande sätt minskat denna skillnad mellan textmedier och talmedier.

Men kopplingen mellan politik och språk ligger betydligt djupare än så. Språket och makten över språket har i alla tider varit viktigt för uppbyggandet och vidmakthållandet av politiska strukturer. Det gäller oavsett om det politiska syftet har varit totalitärt eller demokratiskt, nationalistiskt eller internationalistiskt. Språket påverkar hur vi tänker, hur vi uppfattar tillvaron och det avgör med vilka vi kan kommunicera.

Under 1800-talet blev arbetet för det finska språkets ställning ett viktigt inslag i kampen för Finlands självständighet. Samtidigt utvecklades i Norge två skriftspråkssystem som ett led i den kulturella frigörelsen från danskan. I de tyska och italienska språkområdena bidrog språkgemenskapen till nationella enhetssträvanden. Under 1900-talet har iriskan på Irland och hebreiskan i Israel varit viktiga för att utveckla den nationella identiteten.

I Sverige inträffade denna språkligt-politiskt formativa epok på 1500-talet då Gustav Vasa insåg att han inte kunde skapa en stark nationalstat om han inte samtidigt skapade ett starkt nationalspråk. Svenskan kom under de följande århundradena att normeras och utvecklas så att det kunde fylla alla funktioner som är nödvändiga för ett komplett språk.

Enligt den statliga bokutredningen läste 59 procent av svenskarna i åldern 9-79 år böcker varje vecka 1996. 40 procent läste varje dag. Vi konsumerade medier under 350 minuter per dag, varav bokläsningen tog 22 minuter.

Under senare år har det (samtidigt) skett en stor försäljningsökning av kvalitetspocket inom skön- och facklitteratur. Vi har i dag tillgång till billiga, lättåtkomliga pocketböcker som säljs i kiosker, på flygplatser och stormarknader. Bokklubbarna erbjuder ett brett sortiment tillgängligt över hela landet. 1,4 miljoner människor är medlemmar i bokklubbar, därav 300 000 i barnbokklubbar. Bokklubbarna erbjuder det mesta av allmänt intresse ur nyutgivningen till ett pris i snitt 25 procent under normalpriset. De är en förutsättning för utgivning av nya okända författare, inte minst översättningar.

Folkbiblioteken är ytterligare ett exempel på de gåvor som Folkrörelsesverige har givit oss. Biblioteken är våra viktigaste kulturförmedlare. På mindre orter är biblioteket ofta den enda permanenta kulturinstitutionen. Det är därför lätt att instämma i det juryn för Stig Dagerman-priset formulerade då den med följande motivering tilldelade det svenska folkbiblioteket årets pris:

"Folkbiblioteket i alla Sveriges kommuner med omkring 1 600 folkbiblioteksenheter tilldelas 1998 års Stig Dagerman-pris för sitt arbete med att göra ordet tillgängligt för alla och envar, oberoende av var i landet man bor, oberoende av var i livet man befinner sig, och på så sätt värna det fria ordets plats, spridning och betydelse. Genom de biblioteksanställdas dagliga arbete med att främja intresset för läsning och litteratur, bildning och kultur, de traditionella medierna och de nya, är läsandet i dag en självklar allemansrätt."

Informationsteknikens enorma utveckling tillhör vår tids starkaste förändringskrafter. Datorteknikens utveckling har under de senaste två decennierna sänkt kostnaderna för databehandling med 30 procent om året. Kostnaderna för ett interkontinentalt telefonsamtal har reducerats till en femtiondel sedan 1970. Denna informationsrevolution påverkar alla samhällssektorer: näringslivet, vetenskapen, kulturen och politiken.

Informationstekniken påverkar våra möjligheter att sprida och ta del av texter, bilder och ljud. Kostnaderna sjunker och utbudet växer. Men samtidigt är den sammanlagda tid vi har till vårt förfogande konstant och vår hjärnas möjligheter att ta emot och bearbeta stora informationsmängder begränsade.

Men informationsrevolutionen ger också ökade möjligheter att utveckla den skriftliga kommunikationen. Om det blir informationsteknikens negativa eller positiva sidor som kommer att överväga beror ytterst på om det finns enskilda människor som kan och vill läsa och skriva ordentligt.

Ordet "läskunnighet" kan skapa ett intryck av att läsförmåga handlar om antingen-eller: Antingen kan man läsa eller så kan man det inte. Och har man en gång lärt sig läsa så är man läskunnig för resten av livet. Men i själva verket är läskunnighet en förmåga som man kan ha utvecklat i större eller mindre grad. En förmåga som man dessutom ständigt behöver upprätthålla och som både kan utvecklas och degenerera.

I det moderna kunskapssamhället räcker det inte med att vara läskunnig i bemärkelsen att kunna läsa mekaniskt, att kunna ljuda utan att förstå annat än enklare texter. Framgång i kunskapssamhället förutsätter att man är litterat. Det handlar inte bara om avkodning utan även om förståelse och tänkande på högre nivåer. Att vara litterat innebär att man har tillägnat sig det sätt att tänka, lära sig (och därmed att tala) som följer av verklig läskunnighet och som bl.a. innebär en förmåga att föra abstrakta och hypotetiska resonemang.

Att vara litterat innebär att man har grundlagt goda läsvanor och ser det som ett livslångt projekt att upprätthålla och utveckla sin läsförmåga. En politik för ett litteratare Sverige rör läsningens roll i förskola och skola eftersom tidig lästräning är en bra grund för läsvanorna senare i livet. De som har inte får denna grund i skolan hamnar ofta i en negativ lässpiral senare. Men en politik för ett litteratare Sverige kan inte begränsas till ungdomsåren utan måste beröra hela samhällets läs- och skrivkultur.

För demokratins skull bör vi sända en budkavle genom nätter och dagar, genom år och århundraden, löpande i sitt angelägna ärende, frambärande från tid till tid det brådskande budet, det yppersta och det främsta. Budkavle går! Läs i natt, i natt!

Text: ANDERS JOHNSON
00.01.26